Utländsk medborgare på svensk mark som medvetet skadar sensk säkerhet och retar vissa muslimska troende. Upprorsmakare helt enkelt gynnande i Putins tjänst
Bokbål
För många är nog ordet bokbål förknippat med nazism, judehat och Tyskland före 1945. På order av nazismen eldades böcker upp så all olämplig litteratur försvann. Enbart arisk och godkänd litteratur fick läsas av folket. Bokbål blev en symbol för övergrepp på människans frihet.
Men i många länder har sedan dess böcker med av regimen underkänt innehåll förbjudits. I Sovjet och många kommunstländer äge detta rum även om vi inte sett bilder på kommunister sm eldade upp biblar. Det vi vet var att det fanns ett system av smuggling av biblar till östblocket.
Det vi idag vet är att tex biblar är förbjudna att inneha i många länder idag. Det gäller Kina som dock lär godkänna en modifierad variant av den precis på samma sätt som nazisterna redigerade bort det judiska från Bibeln vilket torde ha varit ganska svårt eftersom hela bibeln är framtagen och producerad i en judisk kontext.
Idag vet vi från tex Open Doors arbeten och analyser att kristna är världens mest förföljda religiösa grupp och vi vet dessutom att såväl kyrkor som kristna böcker och biblar är förbjudna i många många muslimska länder.
Intressant eller säg beklämmande är att den person som senast blev känd koranbrännare är inte svensk utan Iransk medborgare. Hans hemland som är en av de som mest bullrigt anklagar Sverige, är en av de länder som har minst religionsfrihet och där kristna är synnerligen förföljda. Det borde ha intresserat svenska journalister. Tala om att kasta sten i glashus. Istället kastar koranens anhängare sten på svensk räddningstjänst och polis.
Bokbål är som verksamhet belastat med stark negativism och uppfattas som extremt provocerande. Det är svårt att förstå vad brännaren vill uppnå mer än problem för Sverige och upprördhet bland 100 tals miljoner människor.
Att ta emot en inbjudan att följa Jesus och får frälsningens gåva och del av den helige Ande kan enligt koranen rendera dödsstraff för den som är uppväxt i muslimsk kontext.
Det vore intressant att prova ett annat alternativ; Läs upp texter ur Koranen och elda den inte. Läs upp texter som handlar om hur denna bok uppmanar sina troende till att döda muslimer som tex mött Jesus till frälsning och fått del av den helige Anden som gåva. Det är i icke muslimsk kontext extremt upprörande och därtill avslöjande avseende syn på religionsfrihet och människosyn,
Svensk politiskt hantverk
I stora delar av den musimska världen protesteras våldsamt mot Sverige. Bland miljoner svenskar inkl många muslimer finns en ”besökare” i landet som inte vare sig är medborgare eller med permanent uppehållstillstånd som eldar koranboken. För detta drabbas HELA Sverige av hat och starka hot om att utsätta landet för våldsdåd. Dessutom stoppas landets NATO process så att hela NATO drabbas om än inte jättemycket men i alla fall för att öka tryggehetn för de länder som ligger närmast Ryssland.
Enstaka personer som eldar en bok ger nu konsekvenser för hela Sverige och andra länder. Är detta verkligen logiskt vettigt? Nej inte alls. Ingen kan påstå att det finns logik i att en icke svensk bär sig dumt åt så att hela landet drabbas.
Logiken i detta eller säg begripligheten kan endast finnas i en andlig analys. Jonatahn Cahn har i sin senaste bok om ”Mörkrets makter” lyft fram det som sen urminnes tider är väl känt. För oss som tror på Jesus och hans Far samt den Helige Ande vet vi att Bibel talar om andra gudar eller säg andemakter. Väl kända är Baal, Molok ochIschtar. Sverige möter inte enbart en politisk diskurs som ogillar har mot Koranen. Nej vi ser och möter en andemakt som agerar genom miljoner människor som tillber denna.
Svenska politiker och mediamänniskor och många experter försöker hitta eller föreslå lösningar i vilka svensk politik och yttrandefrihet kan försonas med muslimsk politik, kultur och religion. Dialog som metod är ofta bruklig och användbar. Genom ömsesidighet och förståelse bör olika argument kunna värderas och respekteras så att en ömsesidig respekt möjliggörs.
Partiledaren Johan Persson besökte ”Guds Hus” i Fisksätra där muslimer och kristna samsas under ett gemensamt koncept. Genom att intaga frukt med ledningen för mosken hoppades Persson på försoning. Absolut ett gott initiativ värt att uppskatta. Men…effekten blev och blir marginell. Så oaktat fakta såväl inom landet som internationellt, ändras inte den islamska uppfattning om att landet Sverige och alla i landet boende skall straffas för att en person tilläts elda en bok i landet Sverige. Med stöd av över 300 miljoner människor utdelas den muslimska domen över landet.
Det är för en kristen ganska uppenbart att det inte är juridisk rättvisa eller internationell lag som gäller här. Det handlar om sharia, muslimsk lag, men framför allt en andlig strid.
Den andlig stridens aktörer
I denna andliga strid kan envar ganska enkelt se att kyrkliga aktörer i Sverige går hand i hand med politiska. Genom att undvika att ”provocera” muslimer ser man vägen till fredlig samexistens. Intersektionell teori hamnar före bibelfokuserad analys.
Det är HELT RÄTT med politiska försök att förstå och ta upp dialog, men innehåller risker. Ingen kristen skall provocera eller kränka människor med annan tro. Men värt att notera är då om just bränning av koran eller förbud för bränning är huvudfrågan?
Svaret är glasklart. Nej frågan gäller synen på och respekt för religionen islam. Från annars rätt balanserade muslimska företrädare uttalas direkt att det inte alls enbart handlar om koran eldning utan hur man talar om och behandlar muslimsk tro, Vi har sett det när det gäller teckning av streckgubbe, vi har många exempel på vad det egentligen handlar om. I organisationen DOKUS journalistiska arbete för några veckor sedan med intervjuer av svenska moskeer där det framgår tydligt en annan bild än eldningsfrågan. Den visar på åsikten ganska likformigt att de muslimska svenska församlingarna vill ha en lagstiftning som går mycket längre än eldningsförbud och ändring i ordningslagen.
Inbjudan till frälsning omvändelse till Jeus och dop, kan betyda att den frälste utsätts för livsfara
Att uppmana en muslim till att lämna islam och följa Jesus är en gärning som kan leda till dödsstraff för den person som tar emot frälsning genom Jesus. kristus.
Alla muslimer vill inte döda muslimer som möter Jesus och lämnar islam. Men i islams grundtexter är det tydligt att så måste ske. Vi kan idag se att alla muslimer inte eldar bilar för att någon uppfattas kränka deras heliga ok. Men effekterna av att en enda person gör så är stora för över 300 miljoner muslimer. Vår västerländska politiska eller socialpsykologiska logik fungerar inte för att förstå reaktionerna inom islam och det klansamhällen som miljoner människor bor i.
Här har en hel del kyrkoledare och politiker en del att fundera på. Särskilt de som anser att Jesu Fader är densamme som islams Allah.
Enligt vår mening ett mycket allbarligt fel som rikserar det eviga livet ochden dom Bibeln talar om den dag då Jesus kommer. För vi baptister tror han kommer som hnn lovat.
Söndagens TV andakt spelades in på en ö i södra Bohuslän. Skimrande hav och vackra öar. På en av dessa, några röda bodar med vita knutar. Sen knallande över granithällarna dök det upp en rad medverkande för sommarandakten i SVT. Några iklädda prästerliga ämbetssymboler.
Arrangör var en församling från Göteborg, vilken är en del av Equmeniakyrkan. Mycket musik skapade en Taube-stämning och det var mycket Bohuskänsla.
Medverkade gjorde församlingens Equmeniapastor, samt ingen mindre än fd bitr kyrkoledare i Equmeniakyrkan Sofia Camnerin numera generalsekreterare i Sveriges kristna råd.
I slutet av den miljömässigt vackra stämningsfulla andakten läste församlingens pastor den välkända ”Aronitiska välsignelsen”. Begreppet kopplas till den heliga skrift och Aron.
Det vi kallar välsignelsen omtalas i Fjärde Mosebok 6:24–26, och i Bibel 1917 lyder välsignelsen:
Herren välsigne dig och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.
Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.
I Karl XII:s bibel från 1703 (med moderniserad stavning), lyder välsignelsen:
Herren välsigne dig, och bevare dig.
Herren låte sitt ansikte lysa över dig, och vare dig nådelig.
Herren upplyfte sitt ansikte över dig, och give dig frid.
I Bibel 2000, den senaste översättningen till svenska, gjord av den statliga Bibelkommissionen, lyder välsignelsen:
Herren välsignar dig och beskyddar dig.
Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd.
Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.
Den aronitiska välsignelsen brukar sedan århundraden avslutas så här:
I Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn. Amen.
Att be i Jesu namn, att forma sin bön utifrån kopplingen till namnet Jesus är viktigt i den bibliska undervisningen. Ovanstående formulering av bönen syftar till Guds tre delar; Fader, son och Anden. Den Helige Anden! En person. Det är inte vilken ande som helst…
I andakten introducerades välsignelsens slutord med ord/begrepp Skaparen, Befriaren och Livgiverskans namn.
Initialt kan man direkt se att Jesus uppmanade efterföljarna att be i hans namn. Equmeniakyrkan ger ut uppdraget att be i Livgiverskans namn.
Bibeln anger berättelser där just Duvan är symbol för den helige anden.. Johannesevangeliet 1:32 SFB98 Johannes vittnade och sade: ”Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom.’ Inget kopplar Anden som kom över Jesus som att han drabbades av någon som kapades Livgiverskan,
Den nya religionen eller är det bara feminism? Tar den ideologiska fraseringen från nutiden över bibelordet?
Equmeniapastorn avslutade vällsignelsebönen inte som brukligt utan med följande ord:
» I Skaparens, Befriarens och Livgiverskans namn.
Därvid noteras utifrån en klassisk bibelsyn
Gud har ersatts med Skaparen.
Sonen dvs Guds son Jesus har ersatts med ordet ”Befriaren”
Den Helige Andens namn har ersatts med Livgiverskan.
Kommentar
Man kan tolka detta på olika sätt. Tydligt är dock att ordet Fadern, det bibliska begreppet helt tydligt an användes av Jesus själv. Det ordet, skrivit i Bibeln stör uppenbarligen Equmeniapastorn. Märkligt. Jesus själv säger ju: jag och Fadern är ett. Här finns flera texter med liknande innehåll. I Johannes 14 läser vi; ”10 Tror ni inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? Orden jag talar är inte mina egna, utan de är från Fadern som bor i mig. Och han gör sina gärningar genom mig.”
Kanske anser denna avskilda pastor och hens kyrka att Jesus hade fel och Equmeniakyrkan rätt?
När den HELIGE ANDEN blir ”Livgiverskan” har man allt ramlat bredvid ”spåret” av klassisk kristen tro. Anden blir genusbestämd till feminum. Så står det faktiskt inte och knappast finns något tydligt bibelstöd heller. Snarare ger pastorn en rejäl devalvering av vad den HELIGE ANDE egentligen är och förmår.
I fyra tidigare inlägg i denna blogg har sammanställts kommentarer och mediainlägg som berört Uppsala Baptist och delvis en fd missionsförsamling som lämnat Equmeniakyrkan.
Varje inlägg lever inte självständigt utan förhåller sig till utsagor och fakta samt underlag som redovisats tidigare. Den som går direkt in i inlägg 5 tappar förutsättningarna för detta.
Ett antal utsagor eller värderingar som riktats mot församlingen av kyrkans centrala andliga ledare, har analyserats och kommenterats i inlägg 1-4.
Här skall slutligen belysas några sammanfattande observationer som varje läsare självständigt måste värdera.
Ord och språk
Språket är vårt medel för att föra tankar mellan människor och för att utbyta värderingar och fakta men även känslor. Värt att notera att vissa ord har olika betydelser för olika människor. Här finner vi så kallade värdeord som i vissa sammanhang har en vidare mening för vissa än vad de egentligen kan ha för andra eller det stora flertalet.
Begreppet INKLUDERANDE är ett tidstypiskt sådant som ofta används i samband med HBTQ och kristna församlingars verksamhet. Initialt verkar det vara ett sk styrord som är positivt värdeladdat. Det kan dock uppfattas ha olika betydelser och är därvid inte lätt att konkret förstå. Dess motsats är exkluderande. Vilken församling vill INTE vara inkluderande och vill någon vara exkluderande. Alla är vi syndare och Guds barn och behöver nåd och omvändelse och blodets renande/försonande kraft. Men detta ords nyttjare avser uppenbart något annat än den bibliska tolkningen om att ALLA är skapade till Guds avbild och att bara Jesus var utan synd.
Reellt brukas ordet INKLUDERANDE av de som driver en linje av HBTQ frågor för att beskriva om församlingen/kyrkan accepterar homosexuella relationer och äktenskap. De som inte gör så blir exkluderande och de som gör så blir motsatsen. Den församlingsmedlem som inte anser att Guds ord anför att HBTQ utlevelse är ok kan också bli exkluderad för sin tro.
De kan som i Uppsala bli en liten rest som man helt enkelt anser som besvärlig och som bör stötas bort om man inte i tysthet accepterar kyrkans ”moderna”program. Alltså kan de också bli exkluderade av dem som anser sig stå för inkludering.
Genomgående i Equmeniakyrkans mediala kommunikation är orden ofta blir tolkningsbara. Inkludering kan handla om tex Johnny Cashs musik in i en film eller i revision för en bättre riskbedömning. I HBTQ kulturen står det för något specifikt men i en kristen församlings liv för kärlek till alla Guds älskade barn…
Förening eller kristi kropp
Den bibliska församlingen var ingen förening eller organisation. Det var en rörelse av mycket dynamisk karaktär.
1848 i Vallersvik startade den fria baptismen. Alla medlemmar oaktat kön fick samma beslutsrätt i det evangeliska arbetet och skillnaden emellan SB och politiskt styrda patriarkala Svenska statskyrkan blev stor.
I folkväckelsen i Sverige fanns en balans mellan demokrati, förening och ledning. I SB hade diakonerna liksom vice föreståndaren en särskild roll. Men i djupet fanns en repsekt för församlingen som Kristi kropp som inte såg som en förening i likhet med tex tennis- eller frimärksklubben.
Flera av inläggen och yttranden från Equmeniakyrkans ledning visar en uppenbar mästrande attityd med ”föreningstanken” som verktyg. En Kristi kropp behandlas inte med de omdömen och styrord som de andliga ledarna delar ut.
Trygga miljöer för HBTQ personer
Equmeniakyrans centrala andliga ledare påtalar för Uppsala baptistförxFörssamlingen uppger dock att man inte erfaritatt någon otrygghet i miljön skapats.
De ord som främförs av kyrkan bottar utan tvekan i en analys eller värdering av att församlingen inte gjort rätt och inte kan fastlägga at kyrkan ÄR en trygg miljö för HBTQ personer. Församlingen måste säkerställa trygga miljöer för människor man benämner ”HBTQ personer”. Frågan som envar läsare måste ställa sig om det är hot och våld, fysisk faror och gifter eller tunga lyft som som skapar otrygghet. Eftersom detta inte framgår men envar kan ana hur de sublima glidningar i språket och ordens innehåll formar Kyrkans diskreta budskap.
Är möjligen en svensk, frälst fd kriminell missbrukare som älskar Jesus ett hinder för den trygghet, Är hans så kallade traditionellt kristna väckelsebudskap något som kan skapa otrygghet.
Eller är en klassisk evangelist kanske en frälsningssoldat, skäl till att ana otrygghet för HBTQ personer?
Är frälsningssoldatens budskap: frälsning, kanske botbänk, omvändelse, nåd, trohet till Guds ord och möjlighet till nytt liv en källa till upplevd otrygghet för HBTQ personer.?? Eller en möjlighet till evit liv i gemenskap med Herren
Det finns en avgörande fråga kring synen på Bibeln. Skall vi tro att den är Guds ord eller skall vi försöka undvika delar i Guds ord som verkar kunna stöta, irritera eller låta gammaldags. Ord som inte stämmer med dagens politik eller sociala normer eller inte går att evidensmässigt mäta med vetenskapens erfarenhet. Är en trygg miljö för HBTQ personer en där Ordet och undervisning/predikan förändras för att inte skapa otrygghet.
I NEDANSTÅENDE BIBLISKA TEXT FINNS I SJÄLVA GUDSORDEN EN FÖRKLARING AV JUST GUDS ORD SOM INTE ENBART ÄR TRYGG BEKVÄMLIGHET I ATT ALLT ÄR SOM DET ÄR.
Hebreerbrevet 4:12 B2000
Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.
ETT HELT UNIKT PÅSTÅENDE:
– Man påstod om Uppsala baptist: Ni skiljer Er åt från Equmeniakyrkan i ”Människosyn”
Tidningen Världen idag har citerat en skrivelse kyrkan ställt till församlingen i Uppsala.
Världen idag har tagit del av skrivelsen från kyrkoledningen i Equmeniakyrkan, som skickats ut till församlingens medlemmar. Där skriver de att de följt samtalen i församlingen under en period och att de ”anar att en del av er inte delar värdegrund med Equmeniakyrkan”.
De redogör i brevet för de skillnader som de menar gör det svårt för medlemmarna i Uppsala baptistförsamling att fortsätta tillsammans. Bland annat tas skillnader i bibel- och människosyn upp.
”Ni har olika syn på Bibeln och sättet att läsa, tolka och tillämpa bibeltexterna – eller kanske framför allt bibeln kontra/med nutida kunskap om människan när det gäller till exempel hbtq och jämställdhet. Detta leder också till att ni skiljer er åt i människosyn”, skriver Equmeniakyrkan.
Människosyn eller begreppet människovärde är centralt för alla människor, samhällen och sociala sammanhang men också för dem som följer Jesus. Equmeniakyrkans utsaga rakt ut att Uppsala baptist skiljer sig från Equmeniakyrkan är faktiskt oerhörd och kan ses som en form av anklagan i förhållande till den synen som kyrka utgår från och bedömer andra utifrån.n
Så här kan kort en annan evangelisk kyrka enkelt och rättframt förklara sin människosyn:
”Vi tror, liksom alla kristna, att människan är skapad av Gud till att vara Guds avbild. I varje människa finns något av Guds eget väsen nedlagt. Människans förmåga att älska speglar Guds egen kärlek, människans kreativitet och skaparlust är en reflex av Guds egen skaparglädje. I detta att varje människa är en Guds skapelse ligger också hennes värdighet. Varje människa har ett fullständigt mänskligt värde, även om hon är gammal och inte kan arbeta eller har funktionsnedsättningar som gör det svårt för henne att fungera i samhället. Människans värde beror inte alls på vad kan prestera.
”Samtidigt som människan har denna unika roll som Guds avbild så är hon också en del av hela Guds skapelse, jorden och universum. För hela skapelsen vittnar om Gud, hans allmakt, visdom, fantasi, skaparlust och kärlek. I denna skapelse har människan ett speciellt ansvar att vårda och sköta jorden, att förvalta den på ett gott sätt.
Till denna i grunden oerhört höga och positiva synen på människan kommer dock insikten att människan med sin fria vilja kan välja bort Guds gemenskap ur sitt liv. Synden är en realitet att räkna med, och människan kan på avvägarna från Gud verka kunna bli hur ond som helst. Behovet av omvändelse till Gud, nåd och förlåtelse är viktiga delar i Pingströrelsens förkunnelse.”
Fil.doktor Per Landgren resonerar lite om begreppen kring människovärde i denna länk
Vare sig Equmeniakyrkans teologiska grund, i kyrkohandboken eller via en sökning på Equmeniakyrkan avseende ordet ”människovärde” finns material som gör att det är möjligt att väga kyrkoledningens påståenden mot ev kyrkans fastställda kriterier. I en gemensam text mellan kyrkoledningen och kardinal Anders Aborelius finns dock viss text som eftersom den är underskriven av kyrkoledningen torde vara något som ledningen står upp för
I samma textklipp ovan finns ett antal påståenden om hur samhället eller politiken eller ekonomin ser på människan och utnyttjar henne. Dessa är extrema och några gravt osanna och måhända resultat av känslomässiga vågor. Med det kan inte försvaras att enskilda fattiga eller utsatta kan drabbas förfärligt och avskyvärt av politik, ekonomi eller sociokulturella övertygelser.
Eqmeniakyrkaans kyrkoledare berör med några få ord en baptistförsamlings påstådda människosyn och påstår att den är avvikande mot kyrkans.
Intressant, men också obegripligt. är att det utifrån mediala möjligheter är svårt att finna någon tydlig eller entydig proklamation eller uttolkning av Equmeniakyrkans påstådda människosyn.
(Om någon läsare funnit kyrkans nedtecknade människosyn önskas till denna blogg den texten så vi kan ändra ovanstående slutsatser)
Om att hålla samman olika synsätt på Guds ord
Equmeniakyrkan har som policy godtaget två divergerande synsätt på äktenskap. Enkönade och tvåkönade är jämförbara i biblisk kontext.
Det finns en betydande skillnad i att leda en organisation med ideell verksamhet såsom Röda korset mfl där idealiteten och dess innehåll utmejslas i den ideella föreningen och av dess medlemmar och organisationsstruktur. Där kan olika åsikter brytas och någonstans i alla demokratiska processer so vill hålla samman organisationen måste medlemmar komma överens om att helheten är viktigare än just min åsikt om tex första hjälpen-gruppernas inriktning. Passar det inte får man lämna helt enkelt.
Men hur är det med en sammanslutning där kristna församlingar och tusentals kristna skall hålla ihop som en kropp, och som Kristi kropp på jorden. Bibeln varnar ju oss för splittring-
Idag och i det som syns som ärenden för Rimbo och Uppsala baptism beskrivs ”splittrarna” (rätt tydligt) vara de som står fast vid kyrkans och församlingens ”gamla” tro och lära och som inte accepterar tex en ny ”vetenskaplig” bild av sexualitet och äktenskap. De som ser sig som nyskapare ser sig inte som splittrare utan som moderna insiktsfulla toleranta och empatiskt inkluderande kärlekens apostlar.
Men hur håller man ihop en kyrkoorganisation under press av medlemstapp och teologiska brytningar?
Svaret är inte enkelt.
I 1 Tim 3 och 1 Pet 5 beskriver Bibeln de krav som gäller för dem som skall vara församlingsledare. Ledarskapet i Kristi kropp är centralt och Bibeln ger dessutom ett slags uppföljnings-eller utvärderingsansvar. Ledarna döms en dag efter en annan måttstock.
I fallet Uppsala baptist och hur kyrkans främsta andliga ledare talat och agerat faller ett stort ansvar på dem. En blogg kan inte och skall inte utvärdera dem individuellt. Det finns en annan tid och domare för det som också kan frikänna i kärlek. Men det som är noterbart är hur egendomligt Equmeniakyrkan agerar i de roller som ledarna har.
I fallet Uppsala baptist ville man uttryckligen helst mjukt annars hårt bli av med en del medlemmar som ogillat kyrkans syn på HBTQ. Detta kommunicerades dessutom ut i kristen press, och sågs tydligen inte som enskilda själavårdsåtgärder.
I vilket led marscherar Du? Om betydelsen av tillhörighet eller kontext. Kan man supporta en del men ta avstånd från en annan.
Men samma kyrkoledare, samma andliga ledare i Stockholms regionen kan paradera med nutidens största Baal hyllande parad Pride med kyrkans symboler stolt framhållen. Det vore ju alledeles föredömligt om kyrkan mitt i denna kökkenmödding stod för Jesus, nåd förlåtelse frälsning och renhet. Frälsningsarmen är ju välkänd för att vistas i särskilda miljöer men den armen har ju alltid pekat på Jesus som vägen från och vägen till.
Historiskt har inte heller armen bekräftat miljöernas lämplighet eller bejakat livsstilen. Kyrkoledaren har bejakat deltagande i Pride ”för att hon kan” och också sagt att allt som framförs inom rörelsen ställer hon inte upp på. Om det gäller synen på prostitution, barnsex, pisksex eller polysex framgår inte men dessa inslag fanns ju med. Men under det paraplyet marscherade kyrkans högsta andliga ledning med reservation om att allt gillas inte men under dess fanor vandrades det.
Herrarna i vita skjortor ovan representerar extremhögern som knappast hör hemma i ett demokratiskt samhälle. Men samtidigt värnar de om de äldres rättigheter och trygghet och respekt för gamla människor som bor i landet.
Kommunisterna som vill förändra landet och politiken och som gillar Kina Sovjet mm vill arbeta med arbetarklassens bästa för ögonen och befria förtryckta.
Med Jenny Dobers argument om Pride och förhållandet till olikheterna skulle det vara intressant om övriga kyrkoledare knallade med ide svartbrunas och illröds tågande proklamationer. Få tror att det är realistiskt och logiken blir då att ma egentligen gillar rätt mycket av innehållet i Pride och vad organisationen bakom står för.
Men vad står Pride för egentligen. Björn Donobauer har rett ut en hel del.
Men…om man ser kyrkan som en ideell förening blir lösningen att man med viss humanism och en viss tid, viss ömmjukhet en myckenhet av dialog utgår från att människor skall vänja sig med att ha olika åsikter men ändå hålla ihop. Utgångspunkten är nästan undantagslöst att de med den befintliga ”gamla” åsikten skall tolerera eller acceptera den nya. Inte tvärtom. Veterligen har detta aldrig sett som något möjligt överhuvud taget då det bryter mot ordet ”inkludering” som centralt lärobegrepp.
Visst… Några gillar hårdrock med Jerusalem, andra ännu Einar Ekberg och andra gillar lovsånger i halvtimmespass. Där finns ju en grogrund för konflikt som kan lösas över tid med helhet och mål som fokus och tidens tand som tekniskt hjälpmedel.
Men i frågan om Guds ord är Guds ord eller ord som visar på Gud, men ord som inte är hållbara över tid blir problemet ett anat. En teolog från EFK skrev härom sist att man int kan se Guds ord som något som håller över tid….
Om en grupp människor upplever att synen på HBTQ frågor är präglade av ett insläpp av Baal blir en fråga om Baal faktiskt finns och agerar eller om det handlar om sociala och psykologiska föreställningar. Om en grupp ser Pride som en manifestation till Baals ära och den pågående samhällsförändringen kring HBTQ som ett resultat av ökat inflytande från såväl Baal som Molok, blir frågan annorlunda.
Då blir frågan om man i en Kristi kropp genom samtal kan komma fram till att vi tycker olika men håller ihop. För den part som är så att säga för HBTQ integrering i Kristi kropp blir samtalet ett medel för att få ”gammeldags väckelsefolk” att i syskonkärlek acceptera att vi gillar varandra. Men för dem som faktiskt ser detta som Baalsdyrkan blir samtalet något helt annat.
Medialt och externt blir de om förespråkar samtal och helhet de som med ömhet inkluderar och därvid en positiv kraft. De som värnar om att Guds ord är Guds ord och församlingen Kristi kropp och Bibelns budskap om homosexualitet och enkönade äktenskap blir spåren av Baal tydliga in i samtalet. Vem är god och vem är ond? Vem har rätt, vem är radikal, vem är konservativ…
DÅ uppstår en djup teologisk och andlig fråga om jag ger mig åt Herren och varför vi ser frukter av den andres, motståndarens, verksamhet. Då löses inte det av tidens tand eller förtroliga samtal. I det läget är kyrkoledare Svenssons ord indikationer:
En kyrkoledning som säger och som beslutat om att församlingar kan välja olika i vår kyrka försöker skapa en neutralitet mellan olika perspektiv. Men när kyrkoledningen öppet demonsterar i tex Pride tåg försvinner ju ledningen neutralitet ut i lögnens papperskorg.
Ledningen HAR JU TAGIT STÄLLNING. Man har satt ned foten på den ena sidan och man är andliga ledare.Man går inte i demonstation med vem som helst om man inte sympatiserar med demonstrationens huvudman och syfte.
I text ovan lyfts två Bibelställen upp som anger krav på andliga ledare. En jämförelse med hur samma kyrka och ledning agerade avseende Uppsala baptistförsamling och välkänd pastorsprofil nu föreståndare i Eqymeniakyrkans kanske största kyrka Immanuelskyrkan i Stockholm. Så här proklamerar pastorn sin syn;
”Det finns kyrkor som rekommenderar celibat för personer med viss sexuell läggning. Och visst får en leva i celibat om en vill. Men för den som vill dela livet med någon, ha sex med någon, vardagsbråka med någon, kyssa någon eller storhandla med någon – så rekommenderar jag i stället samliv. Med valfri person eller valfria personer. Oavsett pronomen. Så länge personen eller personerna i fråga själva vill dela livet, ha sex, bråka, kyssa eller storhandla med dig är det fritt fram. Jag är övertygad om att det är fullt kompatibelt att vara kristen och samtidigt dela livet med någon en älskar. Med sex och barn och allt. Om en vill. Och i övrigt är det även fullt kompatibelt att vara kristen och sambo, gift, skild, en av personerna i ett kollektiv, singel, monogam, polyamorös, asexuell, förälder, barnfri … Det går alldeles utmärkt att vara kristen och leva i något annat än hetero-tvåsamhet-med-barn-livet. (s 105)”
Utifrån 1 Petr 5 1 Tim 3 finns nog skäl att fundera. Exemplen är flera. Hur kommer det sig att kyrkoledare Svensson ser ”gammeldags bibeltrohet” som brister i ”människosyn” som bryter mot kyrkans opreciserade syn men accepterar och lyfter fram andliga ledare med budskap som det ovan. Men det finns flera exempel…
En ny folkgrupp lanseras.
Vi människor är skapade av Gud. Unika men alla Guds barn. Älskade av Gud. Födda lika men med olika personligheter som ofta blir mer olika ju äldre man blir.
Kyrkan använder ordet HBTQ personer som gemensam beteckning av en grupp personer som man förutsättningslöst kallar HBTQ personer.
Å ena sidan finns en ambition att normalisera människors sexuella läggning. Man är inte sitt kön eller sin läggning utan individer ej sällan i en grupp.
Vill man normalisera att det finns individer med sexuell attraktion till personer av samma kön är det märkligt att dessa får epitetet HBTQ personer.
Med större varsamhet borde de ses so individer. Den sexuella attraktionen kan vara en privatsak eller uttryck för det och inte något som ingår i en beteckning av ny folkgrupp. Gud skapade alla lika. Alla är älskade av Gud. Det bör räcka långt.
Slutord
Sammanfattningsvis känns det som hänt Uppsala och Rimbos församlingar som tråkigt och djupt bekymmersamt. I ljuset av hur samma ledning agerar i grav obalans i förhållande till andra händelser finns ett genomgående drag. Tyvärr är inte exemplen ovan från två församlingar inte unika.
Nej, i upplevelser in i djupaste personligheten bekräftas här att mönstret stämmer utöver ovanstående exempel.
Apendix
I sökande av Equmeniakyrkans ställningstagande avseende kyrkas föredömliga människosyn (jämfört men den som baptisterna i Uppsala stod för) hittades nedanstående förklaring från en svensk församling som önskat tydliggöra detta utifrån Bibeln. Kyrkans officiell ståndpunkt har eftersökts men är ännu inte känd. Men eftersom själva kyrkoledningen refererar till den borde den finnas och vara tillgänglig….För kännedom enbart;
”Människosyn och människovärde
Bibelns människosyn skiljer sig radikalt från en ateistisk grundsyn.
I den senare är människan inget annat än resultatet av en kombination av slump och naturligt urval. Enligt västerländsk darwinism är människan bara resultatet av en lång process där svagare individer sorteras bort – ett så kallat naturligt urval. En sådan syn på människan ger knappast något stöd åt tanken att ta hand om svaga, sjuka och utsatta. Sorteringen går relativt obemärkt förbi, eftersom den ofta är osynlig för omgivningen. Vi hamnar alla på en konjunkturkänslig börs, där politiska beslut, sociala konventioner och tillfälliga nycker styr vårt värde som människor. Utan Gud finns ingen fast grund för ett absolut och okränkbart människovärde, utan människovärdet definieras istället av andra människors välvilja och godtycke. Vi blir själva varandras måttstockar.
Bibeln däremot beskriver människan som en unik varelse, skapad till Guds avbild. Gud är den yttersta garanten för varje människas unika och okränkbara värde. Människans värde är därför inte grundat på vad hon kan prestera och tillföra, utan på vad hon är – det vill säga människa.
Människovärdet sätts idag på prov. Inte minst i livets början, och i livets slutskede. De tekniska landvinningarna är enorma, men etiken hänger inte alltid med. Och frågan är ju dessutom vilken etik som ska ligga till grund för våra ställningstaganden.
En kristen människosyn innebär ett tydligt ansvar för sina medmänniskor. Kristna har i alla tider värnat om de utsatta, svaga och marginaliserade. Som kristna har vi ett särskilt ansvar i tider som dessa, att träda upp till försvar för det hotade människovärdet, eftersom vi har en stabil grund för dess existens.”
”Numera låter det snarare som så: min tolkning är den enda rätta” och ”kristenheten riskerar att alldeles tappa huvudet och egenrättfärdigt vråla om den enda sanna tolkningen” skriver Frida Park i sin starkt bagatelliserande text i Dagen om den stora teologiska förändring som skett hos Evangeliska Frikyrkan mfl de senaste åren.
Frida Parks beskrivning av läget är att det ”sprider sig genom kristenheten en unken doft från syndakatalogernas dagar när heligt vreda apologeter dömer sina syskon till förtappelse”.
Istället ska vi utgå från att ”vi kan ha fel” och försöka bevara friden och stämningen i det samfund och församling som vi tillhör.
Väckelserörelserna och sanningen
Svärdet i kristenheten pekar också mot Sanningen och Livet
Frida Parks ord är ett slag i ansiktet på vilken väckelserörelse som helst i kyrkohistorien. Baptisterna startade i mitten av 1800-talet folkväckelserna genom sin tro på att ha funnit avgörande sanningar och deras utbrytning från statskyrkan blev avgörande för kristenhetens förnyelse. Fängelsestraff, förvisning och misshandel blev deras lott men deras övertygelse om trons och sanningens allvar blev avgörande för väckelsen.
Sedan dess har alla nya kyrkorörelser i Sverige bildats utifrån skillnader som man i varje given tid upplevt som allvarliga och ej kompromissbara. Det kan vara skillnader som i efterhand kan vara svåra att förstå, inte minst Örebro Missionsförenings(sedermera EFK) splittring ur Baptistsamfundet på 1930-talet. Men det var utbrytningar som höll väckelsen levande och tron fördes vidare till fler.
Alla dessa ursprung till dagens frikyrkoflora kan fastslås ”egenrättfärdigt vråla om den enda sanna tolkningen” enligt Frida Parks definition och ändå var de omistliga bärare av väckelsen. Hade de samtliga tonat ner sig, värnat tonläget i församlingen och hävdat att alla andra kan ha lika rätt, så hade väckelsen aldrig uppstått eller utvecklats.
”Enhet” enligt Nya Testamentet
”Med vilken rätt bortser man från Jesu ord om enhet och kärleken syskon emellan” skriver Frida Park och blir närmast en vilseledare. För hon bortser ju just från Jesu ord om enhet som bygger på att lärjungarna ska helgas i sanning liksom Gud är sanning. När Bibeln talar om ”enhet” så är det alltid samma andetag som den pratar om ”enighet”. Bibelns och Jesus vittnesbörd om enhet är inte lärjungar som tycker tusen olika saker men ändå älskar varandra(det är ett nutida påfund) utan det är lärjungar som fostras alltmer i sanning och enighet och genom detta bevisar att de är av samma ”enhet”.
”Att tolka Bibeln och vad som är Herrens ledning är något man gör tillsammans” skriver Frida Park och bortser från att det är precis vad som varit hittills, men inte längre är om samkönade relationer.
Länge, länge har den evangelikala rörelsen varit helt enig om vad Bibelns undervisning är om samkönade relationer. Det har inte ens ansetts som en tolkning eftersom Bibeln är helt entydig oavsett vilket ställe du slår upp. Det som hänt nu är inte någon ny bibeltolkning med större förklaringskraft, utan att samhället förändrat sig och både kräver och påverkar den kristna församlingen att förändra sig. Frikyrkans inre sekularisering driver på förändringen men bibelorden står ju kvar.
Samfund byter bibelsyn
Så vill inte längre vissa församlingar i EFK läsa Bibeln tillsammans utan de drar iväg längs sin egen linje och på köpet planterar man en helt ny och annorlunda bibelsyn i hela sitt samfund. Bibelsynen är inte längre evangelikal utan liberal och den påverkar på sikt och i hög grad redan alla slags frågor, både läromässig periferi och kärna. När EFKs samfundsledare säger ”Guds ord är inte en samling tidlösa trossatser” så är det ett övertydligt exempel på hur det blir när en lärofråga inom ett område förändrar hela samfundets grundläggande bibelsyn.
Med vilken rätt bagatelliserar Frida Park sanningens allvar i Bibeln? Med vilken rätt dömer hon ut brinnande kristna som ser hur den kristna trons grundfundament monteras ner? Med vilken rätt dömer hon kristna som värnar Jesu ord som egenrättfärdiga och kärlekslösa? Med vilken rätt bedömer hon stora frågor i Bibeln som oviktiga när en evangelikal bibelsyn hävdar att Bibeln är utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv? ”För … oss som håller Bibelordet högst” skriver Frida Park, men det är väldigt lite i hennes text som stöder hennes egen tes, när hon välvilligt är beredd att kompromissa bort så mycket i den goda andans namn.
Kristen tro är både kärna och periferi
Det viktigaste är kärnan och den är inte hotad verkar Frida Park vilja säga, men det är en felbedömning. Utvecklingen liknar snarast när en borg ansatts av en främmande här. Först är makten över hela borgen intakt men sedan ansätts de yttre ringmurarna(ex. lärofrågor). Efter ett tag faller den yttre försvarslinjen och försvararna retirerar in i citadellet för att försvara sin kärna. Hela tiden är hela borgen under attack och man kan inte bara säga att det bara är kärnan som är viktig. Intas de yttre befästningsverken så är det bara en tidsfråga innan kärnan faller också, såvida inte Jesus kommer inridande i soluppgångens strålar och frälser sitt folk innan fästningen faller helt.
Det anfall mot kristen tro som pågår nu i den evangelikala rörelsen är med vapen av en sådan kraft att de kan förgöra såväl periferi som kärna. Då behövs det kristna som står upp, påpekar det allvarliga läget och behovet av förändring. Dagens skiljelinjer är så grundläggande för hela trons uppbyggnad att det sällan funnits så bra skäl på lång tid för uppdelning och nya konstellationer inom Guds församling. De som vill värna och leva i en tydligt evangelikal och bibeltrogen väckelserörelse kommer inte att kunna göra det inom flera av de befintliga frikyrkosamfunden, det är rörelser som är på väg att falla av till något helt annat. De som vill ha ett ”modernt” samfund med tidens läror må gå den vägen men de som vill leva så långt som möjligt efter Guds ord kommer förmodligen att tvingas hitta nya sammanhang. Och det går fort nu.
Ha respekt för varningsorden
De som bryter upp, använder starka ord, varnar sin omgivning är värda all respekt. Inte alla men många fullföljer traditionen från profeterna via apostlarna via väckelserörelserna till vår tid för att värna Guds rike och sanning, Jesus försoning och nåd. De förstår tidens utveckling djupare än Frida Park. Det är inte ett trevligt tonläge som driver Guds rike vidare. Det är budskapet om syndens, omvändelsens, nådens och frälsningens allvar som gör det, som det alltid har varit.
Esoteriska läror är dolda för allmänheten och endast tillgängliga för en mindre krets av andligt upplysta, invigda eller mera utbildade människor. Det innefattar att lärorna inte direkt kan kritiseras eftersom de inte bygger på logik eller objektiva värden utan på de upplystas inre sanningar.
Esoterisk
Evangeliska Frikyrkan(EFK) rör sig mot en esoterisk grund för sina vägvalsbeslut.
Två exempel:
1. Guds Ande som medlemsgrundande.
När EFK vill öppna församlingsmedlemskap för människor i samkönade relationer så är det inte på grund av bibelundervisningen(som EFK menar inte bejakar detta) utan på grund av att man enligt samfundsledaren ”känner igen Guds Ande i människor som lever i en samkönad relation”. Denna upplevelse kan man inte sätta sig emot sägs det.
Men vem eller vilka är det som ”känner igen Guds Ande” och gäller motsatsen för uteslutning om man ”inte känner igen Guds Ande” i befintliga medlemmar? En sådan struktur kan bara leda till att det är ett högre upplyst ledarskap som kan känna igen eller inte känna igen Guds Ande i människor och definitionen saknar helt substans eller någon objektiv ram att verka inom, till skillnad mot ett medlemskap byggt på objektiva principer.
EFK hänvisar till Apostlagärningarna 15 för sitt sätt att tolka Andens upplevda närvaro som principiellt medlemsgrundande för de omvända hedningarna. Men var och en som nogsamt läser Apg kap 15, kan se att det var inte hedningarnas frälsningsmöjlighet som var frågan. Den var redan avgjord genom skriftordens undervisning, hedningarna skulle kunna ta del av Guds rike genom Jesus försoningsverk. Nej, frågan var om hedningarna skulle behöva underkasta sig judarnas omskärelse. Möjligheten till medlemskap var alltså redan avgjord genom skriftorden och Jesus/Paulus undervisning medan bekräftelsen genom Anden handlade mer om att Anden redan var verksam i dem utan att de hade anammat vissa judiska seder.
Detta att ha ”känna igen Guds Ande” i en människa som principiellt medlemsgrundande är en farlig väg som bara kan underblåsa andligt godtycke och personlig makt hos vissa poster och ledarskapsgrupperingar.
2. Profetia som grund för teologisk riktning
I dagarna skickar EFKs styrelse ut en riktningstext till sina ledare i bred skala. Där skriver styrelsen för det första att i rörelsen tycker man väldigt olika och antyder inte på minsta vis att någon skulle kunna tycka fel. Istället betonas uttryckligen en acceptans och support för att alla tycker rätt(trots helt motsatta åsikter), till skillnad mot Nya Testamentets budskap som understryker att de kristna behöver vara enade runt Jesus sanna undervisning.
Men i utskicket finns också en utpekad grund för EFKs framtida riktning och det visar sig vara en enskild profetia från en enskild person som vissa har hört. Just den profetian sätter sig nu EFK:s styrelse sitt hopp till och använder den som grund för samfundets kommande riktning. Inte bibelordet, inte teologin, inte Jesus undervisning, inte ens vetenskap eller ideologi faktiskt.
Vad säger då profetian. Jo att det finns ett rum med många dörrar och bakom varje dörr finns en skörd. EFK vill alltså springa åt olika håll, med många olika sanningar och budskap som skiljer sig åt och är motsägelsefulla. Varje budskap anpassat till den målgrupp som finns bakom varje dörr och med utbytbara sanningar utifrån målgrupp. Så ska EFK bli framgångsrikt med ett utbytbart evangelium för ”skördens” skull.
Kontextuell teologi
EFK använder också kontextuell teologi som nyckelbegrepp för sin teologiska praktik. Och detta begrepp har de gett ett helt nytt innehåll.
Normalt sett betyder kontextuell teologi i en evangelikal miljö att budskapet är fast och oföränderligt men budskapet kan kommuniceras eller appliceras på olika sätt beroende på kontexten, det vill säga tiden, sammanhanget och kulturen.
Men EFK gör om ”kontextuell teologi” till att istället betyda att budskapet ska ändras beroende på kontexten. Så ska i detta fall samkönade relationer fortsätta beskrivas som synd enligt Gud i miljöer där människor redan tror så, till exempel i invandrartäta miljöer.
Medan samkönade relationer skall beskrivas som ändå helt okej och inget problem för medlemskap i sekulära miljöer där alla redan tror på det sättet.
Synd, sanning och helighet blir alltså enligt EFKs nya riktning något ganska flytande som kan vara ont eller gott helt beroende av vad människorna redan tycker. Däremot blir det ju svårt att hävda någon slags sanning på riktigt när den tydligen är utbytbar när den möter motstånd.
Råd till Evangeliska Frikyrkan
Evangeliska Frikyrkan verkar var rejält vilse i pannkakan och verkar heller inte längre ha någon fast grund för sin kompassriktning. Ett tips kan vara att återvända till den heliga skrift och Nya Testamentets undervisning, en grund som hållit i alla tider hittills.
Till exempel Andra Thessalonikerbrevet 2:14-15
”Till detta har Gud kallat er med vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet. Stå alltså fasta bröder och håll er till de läror som vi fört vidare till er, muntligen eller i brev”
Eller varför inte:
Rom 16:17 Jag uppmanar er bröder att se upp med dem som vållar splittring och lockar till avfall från den lära som ni har undervisats i. Håll er undan från dem.
Sebastian Stakset är kanske Sveriges mest kända väckelsepredikant just nu. Hans predikningar och möten drar tusentals besökare och förkunnelsen är enkel och tydlig. Tron på Bibeln som Guds ord. Omvändelse från synd och Guds nåd och krlek förändrar livet.
