Equmeniakyrkan och kommunikation med bl.a. Uppsala baptistförsamling. Sammanfattande bedömning del 5 av 5.

Postat den 22 juni 2023 av admin

I fyra tidigare inlägg i denna blogg har sammanställts kommentarer och mediainlägg som berört Uppsala Baptist och delvis en fd missionsförsamling som lämnat Equmeniakyrkan.

Varje inlägg lever inte självständigt utan förhåller sig till utsagor och fakta samt underlag som redovisats tidigare. Den som går direkt in i inlägg 5 tappar förutsättningarna för detta.

Ett  antal utsagor eller värderingar som riktats mot församlingen av kyrkans centrala andliga ledare, har analyserats och kommenterats i inlägg 1-4.

Här skall slutligen belysas några sammanfattande observationer som varje läsare självständigt måste värdera.

Ord och språk

Språket är vårt medel för att föra tankar mellan människor och för att utbyta värderingar och fakta men även känslor. Värt att notera att vissa ord har olika betydelser för olika människor. Här finner vi så kallade värdeord som i vissa sammanhang har en vidare mening för vissa än vad de egentligen kan ha för andra eller det stora flertalet.

Begreppet INKLUDERANDE är ett tidstypiskt sådant som ofta används i samband med HBTQ och kristna församlingars verksamhet. Initialt verkar det vara ett sk styrord som är positivt värdeladdat. Det kan dock uppfattas ha olika betydelser och är därvid inte lätt att konkret förstå. Dess motsats är exkluderande.  Vilken församling vill INTE vara inkluderande och vill någon vara exkluderande. Alla är vi syndare och Guds barn och behöver nåd och omvändelse och blodets renande/försonande kraft. Men detta  ords nyttjare avser uppenbart något annat än den bibliska tolkningen om att ALLA är skapade till Guds avbild och att bara Jesus var utan synd.

Reellt brukas ordet INKLUDERANDE av de som driver en linje av HBTQ frågor för att beskriva om församlingen/kyrkan accepterar homosexuella relationer och äktenskap. De som inte gör så blir exkluderande och de som gör så blir motsatsen. Den församlingsmedlem som inte anser att Guds ord anför att HBTQ utlevelse är ok kan också bli exkluderad för sin tro.

De kan som i Uppsala bli en liten rest som man helt enkelt anser som besvärlig och som bör stötas bort om man inte i tysthet accepterar kyrkans “moderna”program. Alltså kan de också bli exkluderade av dem som anser sig stå för inkludering.

Genomgående i Equmeniakyrkans mediala kommunikation är orden ofta blir tolkningsbara. Inkludering kan handla om tex Johnny Cashs musik in i en film eller i revision för en bättre riskbedömning. I HBTQ kulturen står det för något specifikt men i en kristen  församlings liv för kärlek till alla Guds älskade barn…

Förening eller kristi kropp

Den bibliska församlingen var ingen förening eller organisation. Det var en rörelse av mycket dynamisk karaktär.

1848 i Vallersvik startade den fria baptismen. Alla medlemmar oaktat kön fick samma beslutsrätt i det evangeliska arbetet och skillnaden emellan SB och politiskt styrda patriarkala  Svenska statskyrkan blev stor.

I folkväckelsen i Sverige fanns en balans mellan demokrati, förening och ledning. I SB hade diakonerna liksom vice föreståndaren en särskild roll. Men i djupet fanns en repsekt för församlingen som Kristi kropp som inte såg som en förening i likhet med tex tennis- eller frimärksklubben.

Flera av inläggen och yttranden från Equmeniakyrkans ledning visar en uppenbar mästrande attityd med “föreningstanken” som verktyg. En Kristi kropp behandlas inte med de omdömen och styrord som de andliga ledarna delar ut.

Trygga miljöer för HBTQ personer

Equmeniakyrans centrala andliga ledare påtalar för Uppsala baptistförxFörssamlingen uppger dock att man inte erfaritatt någon otrygghet i miljön skapats.
De ord som främförs av kyrkan bottar utan tvekan i en analys eller värdering av att församlingen inte gjort rätt och inte kan fastlägga at kyrkan ÄR en trygg miljö för HBTQ personer. Församlingen  måste säkerställa trygga miljöer för människor man benämner “HBTQ personer”. Frågan som envar läsare måste ställa sig om det är hot och våld, fysisk faror och gifter eller tunga lyft som som skapar otrygghet. Eftersom detta inte framgår men envar kan ana hur de sublima glidningar i språket och ordens innehåll formar Kyrkans diskreta budskap.

Sebastian Stakset är kanske Sveriges mest kända väckelsepredikant just nu. Hans predikningar och möten drar tusentals besökare och förkunnelsen är enkel och tydlig. Tron på Bibeln som Guds ord. Omvändelse från synd och Guds nåd och krlek förändrar livet.

Är möjligen en svensk, frälst fd kriminell missbrukare som älskar Jesus ett hinder för den trygghet, Är hans så kallade traditionellt kristna väckelsebudskap något som kan skapa otrygghet.

Eller är en klassisk evangelist kanske en frälsningssoldat,  skäl till att ana otrygghet för HBTQ personer?

Är frälsningssoldatens budskap: frälsning, kanske botbänk, omvändelse, nåd, trohet till Guds ord och möjlighet till nytt liv en källa till upplevd otrygghet för HBTQ personer.?? Eller en möjlighet till evit liv i gemenskap med Herren

Det finns en avgörande fråga kring synen på Bibeln. Skall vi tro att den är Guds ord eller skall vi försöka undvika delar i Guds ord som verkar kunna stöta, irritera eller låta gammaldags. Ord som inte stämmer med dagens politik eller sociala normer eller inte går att evidensmässigt mäta med vetenskapens erfarenhet. Är en trygg miljö för HBTQ personer en där Ordet och undervisning/predikan förändras för att inte skapa otrygghet.

I NEDANSTÅENDE BIBLISKA TEXT FINNS I SJÄLVA GUDSORDEN EN FÖRKLARING AV JUST GUDS ORD SOM INTE ENBART ÄR TRYGG BEKVÄMLIGHET I ATT ALLT ÄR SOM DET ÄR.

Hebreerbrevet 4:12 B2000

Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.

 

ETT HELT UNIKT PÅSTÅENDE:

– Man påstod om Uppsala baptist: Ni skiljer Er åt från Equmeniakyrkan  i “Människosyn”

Tidningen Världen idag har citerat en skrivelse kyrkan ställt till församlingen i Uppsala.

Världen idag har tagit del av skrivelsen från kyrkoledningen i Equmenia­kyrkan, som skickats ut till församlingens medlemmar. Där skriver de att de följt samtalen i församlingen under en period och att de ”anar att en del av er inte delar värdegrund med Equmeniakyrkan”.

De redogör i brevet för de skillnader som de menar gör det svårt för medlemmarna i Uppsala baptistförsamling att fortsätta tillsammans. Bland annat tas skillnader i bibel- och människosyn upp.

”Ni har olika syn på Bibeln och sättet att läsa, tolka och tillämpa bibeltexterna – eller kanske framför allt bibeln kontra/med nutida kunskap om människan när det gäller till exempel hbtq och jämställdhet. Detta leder också till att ni skiljer er åt i människosyn”, skriver Equmeniakyrkan.

 

Människosyn eller begreppet människovärde är centralt för alla människor, samhällen och sociala sammanhang men också för dem som följer Jesus. Equmeniakyrkans utsaga rakt ut att Uppsala baptist skiljer sig från Equmeniakyrkan är faktiskt oerhörd och kan ses som en form av anklagan i förhållande till den synen som kyrka utgår från och bedömer andra utifrån.n

Så här kan kort en annan evangelisk kyrka enkelt och rättframt förklara sin människosyn:

“Vi tror, liksom alla kristna, att människan är skapad av Gud till att vara Guds avbild. I varje människa finns något av Guds eget väsen nedlagt. Människans förmåga att älska speglar Guds egen kärlek, människans kreativitet och skaparlust är en reflex av Guds egen skaparglädje. I detta att varje människa är en Guds skapelse ligger också hennes värdighet. Varje människa har ett fullständigt mänskligt värde, även om hon är gammal och inte kan arbeta eller har funktionsnedsättningar som gör det svårt för henne att fungera i samhället. Människans värde beror inte alls på vad kan prestera.

“Samtidigt som människan har denna unika roll som Guds avbild så är hon också en del av hela Guds skapelse, jorden och universum. För hela skapelsen vittnar om Gud, hans allmakt, visdom, fantasi, skaparlust och kärlek. I denna skapelse har människan ett speciellt ansvar att vårda och sköta jorden, att förvalta den på ett gott sätt.

Till denna i grunden oerhört höga och positiva synen på människan kommer dock insikten att människan med sin fria vilja kan välja bort Guds gemenskap ur sitt liv. Synden är en realitet att räkna med, och människan kan på avvägarna från Gud verka kunna bli hur ond som helst. Behovet av omvändelse till Gud, nåd och förlåtelse är viktiga delar i Pingströrelsens förkunnelse.”

Fil.doktor Per Landgren resonerar lite om begreppen kring människovärde i denna länk

https://kyrkaochfolk.se/2023/02/20/manniskovarde-identitet-och-identitetspolitik/

Per Landgren (KD)

Per Landgren fd riksdagsman och tidigare ordförande Göteborgs baptistförsamling Tabernaklet

Specifikt kring kristen människosyn finns en kortare förklaring av Per Landgren i denna länk:

https://www.varldenidag.se/tro-och-liv-serie/en-kristen-manniskosyn-grundas-i-tron-pa-manniskan-som-guds-avbild/repvhy!fDZ52DAopvQha3cG90qTWQ/

Vare sig Equmeniakyrkans teologiska grund, i kyrkohandboken eller via en sökning på Equmeniakyrkan avseende ordet “människovärde” finns material som gör att det är möjligt att väga kyrkoledningens påståenden mot ev kyrkans fastställda kriterier.  I en gemensam text mellan kyrkoledningen och kardinal Anders Aborelius finns dock viss text som eftersom den är underskriven av kyrkoledningen  torde vara något som ledningen står upp för

 

https://equmeniakyrkan.se/uttalande-kring-manniskosyn-och-psykisk-ohalsa/

I samma textklipp ovan finns ett antal påståenden om hur samhället eller politiken eller ekonomin ser på människan och utnyttjar henne. Dessa är extrema och några gravt osanna och måhända resultat av känslomässiga vågor. Med det kan inte försvaras att enskilda fattiga eller utsatta kan drabbas förfärligt och avskyvärt av politik, ekonomi eller sociokulturella övertygelser. 

Eqmeniakyrkaans kyrkoledare berör med några få ord  en baptistförsamlings påstådda människosyn och påstår att den är avvikande mot kyrkans.

Intressant, men också obegripligt. är att det utifrån mediala möjligheter är svårt att finna någon tydlig eller entydig proklamation eller uttolkning av Equmeniakyrkans påstådda människosyn.

(Om någon läsare funnit kyrkans nedtecknade människosyn önskas till denna blogg den texten så vi kan ändra ovanstående slutsatser)

Om att hålla samman olika synsätt på Guds ord

Equmeniakyrkan har som policy godtaget två divergerande synsätt på äktenskap. Enkönade och tvåkönade är jämförbara i biblisk kontext.

Det finns en betydande skillnad i att leda en organisation med ideell verksamhet såsom Röda korset mfl där idealiteten och dess innehåll utmejslas i den ideella föreningen och av dess medlemmar och organisationsstruktur. Där kan olika åsikter brytas och någonstans i alla demokratiska processer so vill hålla samman organisationen måste medlemmar komma överens om att helheten är viktigare än just min åsikt om tex första hjälpen-gruppernas inriktning. Passar det inte får man lämna helt enkelt.

Men hur är det med en sammanslutning där kristna församlingar och tusentals kristna skall hålla ihop som en kropp, och som Kristi kropp på jorden. Bibeln varnar ju oss för splittring-

Idag och i det som syns som ärenden för Rimbo och Uppsala baptism beskrivs “splittrarna” (rätt tydligt) vara de som står fast vid kyrkans och församlingens “gamla” tro och lära och som inte accepterar tex en ny “vetenskaplig” bild av sexualitet och äktenskap. De som ser sig som nyskapare ser sig inte som splittrare utan som moderna insiktsfulla toleranta och empatiskt inkluderande kärlekens apostlar.

Men hur håller man ihop en kyrkoorganisation under press av medlemstapp och teologiska brytningar?

Svaret är inte enkelt.

I 1 Tim 3 och 1 Pet 5 beskriver Bibeln de krav som gäller för dem som skall vara församlingsledare. Ledarskapet i Kristi kropp är centralt och Bibeln ger dessutom ett slags uppföljnings-eller utvärderingsansvar. Ledarna döms en dag efter en annan måttstock.

I fallet Uppsala baptist och hur kyrkans främsta andliga ledare talat och agerat faller ett stort ansvar på dem. En blogg kan inte och skall inte utvärdera dem individuellt. Det finns en annan tid och domare för det som också kan frikänna i kärlek. Men det som är noterbart är hur egendomligt Equmeniakyrkan agerar i de roller som ledarna har.

I fallet Uppsala baptist ville man uttryckligen helst mjukt annars hårt bli av med en del medlemmar som ogillat kyrkans syn på HBTQ. Detta kommunicerades dessutom ut i kristen press, och sågs tydligen inte som enskilda själavårdsåtgärder.

 

I vilket led marscherar Du? Om betydelsen av tillhörighet eller kontext. Kan man supporta en del men ta avstånd från en annan.

Men samma kyrkoledare, samma andliga ledare i Stockholms regionen kan paradera med nutidens största Baal hyllande parad Pride med kyrkans symboler stolt framhållen. Det vore ju alledeles föredömligt om kyrkan mitt i denna kökkenmödding stod för Jesus, nåd förlåtelse frälsning och renhet. Frälsningsarmen är ju välkänd för att vistas i särskilda miljöer men den armen har ju alltid pekat på Jesus som vägen från och vägen till.

Historiskt har inte heller armen bekräftat miljöernas lämplighet eller bejakat livsstilen. Kyrkoledaren har bejakat deltagande i Pride “för att hon kan” och också sagt att allt som framförs inom rörelsen ställer hon inte upp på. Om det gäller synen på prostitution, barnsex, pisksex eller polysex framgår inte men dessa inslag fanns ju med. Men under det paraplyet marscherade kyrkans högsta andliga ledning med reservation om att allt gillas inte men under dess fanor vandrades det.

Herrarna i vita skjortor ovan representerar extremhögern som knappast hör hemma i ett demokratiskt samhälle. Men samtidigt värnar de om de äldres rättigheter och trygghet och respekt för gamla människor som bor i landet.

Kommunisterna som vill förändra landet och politiken och som gillar Kina Sovjet mm vill arbeta med arbetarklassens bästa för ögonen och befria förtryckta.

Med Jenny Dobers argument om Pride och förhållandet till olikheterna skulle det vara intressant om övriga kyrkoledare knallade med ide svartbrunas och illröds tågande proklamationer. Få tror att det är realistiskt och logiken blir då att ma egentligen gillar rätt mycket av innehållet i Pride och vad organisationen bakom står för.

Men vad står Pride för egentligen. Björn Donobauer har rett ut en hel del.

https://donobauersvenska.blogspot.com/2018/07/blogtext-pride.html

Men…om man ser kyrkan som en ideell förening blir lösningen att man med viss humanism och en viss tid, viss ömmjukhet  en myckenhet av dialog utgår från att människor skall vänja sig med att ha olika åsikter men ändå hålla ihop. Utgångspunkten är nästan undantagslöst att de med den befintliga “gamla” åsikten skall tolerera eller acceptera den nya. Inte tvärtom. Veterligen har detta aldrig sett som något möjligt överhuvud taget då det bryter mot ordet “inkludering” som centralt lärobegrepp.

Visst… Några gillar hårdrock med Jerusalem, andra ännu Einar Ekberg och andra gillar lovsånger i halvtimmespass. Där finns ju en grogrund för konflikt som kan lösas över tid med helhet och mål som fokus och tidens tand som tekniskt hjälpmedel.

Men i frågan om Guds ord är Guds ord eller ord som visar på Gud, men ord som inte är hållbara över tid blir problemet ett anat. En teolog från EFK skrev härom sist att man int kan se Guds ord som något som håller över tid….

Om en grupp människor upplever att synen på HBTQ frågor är präglade av ett insläpp av Baal blir en fråga om Baal faktiskt finns och agerar eller om det handlar om sociala och psykologiska föreställningar. Om en grupp ser Pride som en manifestation till Baals ära och den pågående samhällsförändringen kring HBTQ som ett resultat av ökat inflytande från såväl Baal som Molok, blir frågan annorlunda.

Då blir frågan om man i en Kristi kropp genom samtal kan komma fram till att vi tycker olika men håller ihop. För den part som är så att säga för HBTQ integrering i Kristi kropp blir samtalet ett medel för att få “gammeldags väckelsefolk” att i syskonkärlek acceptera att vi gillar varandra. Men för dem som faktiskt ser detta som Baalsdyrkan blir samtalet något helt annat.

Medialt och externt blir de om förespråkar samtal och helhet de som med ömhet inkluderar och därvid en positiv kraft. De som värnar om att Guds ord är Guds ord och församlingen Kristi kropp och Bibelns budskap om homosexualitet och enkönade äktenskap blir spåren av Baal tydliga in i samtalet. Vem är god och vem är ond? Vem har rätt, vem är radikal, vem är konservativ…

DÅ uppstår en djup teologisk och andlig fråga om jag ger mig åt Herren och varför vi ser frukter av den andres, motståndarens, verksamhet. Då löses inte det av tidens tand eller förtroliga samtal. I det läget är kyrkoledare Svenssons ord indikationer:

https://www.dagen.se/nyheter/2023/03/26/hittar-man-inga-losningar-far-det-bli-en-hard-separation-till-slut/

En kyrkoledning som säger och som beslutat om att församlingar kan välja olika i vår kyrka försöker skapa en neutralitet mellan olika perspektiv. Men när kyrkoledningen öppet demonsterar i tex Pride tåg försvinner ju ledningen neutralitet ut i lögnens papperskorg.

Ledningen HAR JU TAGIT STÄLLNING. Man har satt ned foten på den ena sidan och man är andliga ledare.Man går inte i demonstation med vem som helst om man inte sympatiserar med demonstrationens huvudman och syfte.

 

I text ovan lyfts två Bibelställen upp som anger krav på andliga ledare. En jämförelse med hur samma kyrka och ledning agerade avseende Uppsala baptistförsamling och välkänd pastorsprofil nu föreståndare i Eqymeniakyrkans kanske största kyrka Immanuelskyrkan i Stockholm. Så här proklamerar pastorn sin syn;

“Det finns kyrkor som rekommenderar celibat för personer med viss sexuell läggning. Och visst får en leva i celibat om en vill. Men för den som vill dela livet med någon, ha sex med någon, vardagsbråka med någon, kyssa någon eller storhandla med någon – så rekommenderar jag i stället samliv. Med valfri person eller valfria personer. Oavsett pronomen. Så länge personen eller personerna i fråga själva vill dela livet, ha sex, bråka, kyssa eller storhandla med dig är det fritt fram. Jag är övertygad om att det är fullt kompatibelt att vara kristen och samtidigt dela livet med någon en älskar. Med sex och barn och allt. Om en vill. Och i övrigt är det även fullt kompatibelt att vara kristen och sambo, gift, skild, en av personerna i ett kollektiv, singel, monogam, polyamorös, asexuell, förälder, barnfri … Det går alldeles utmärkt att vara kristen och leva i något annat än hetero-tvåsamhet-med-barn-livet. (s 105)”

Utifrån 1 Petr 5 1 Tim 3 finns nog skäl att fundera. Exemplen är flera. Hur kommer det sig att kyrkoledare Svensson ser “gammeldags bibeltrohet” som brister i “människosyn” som bryter mot kyrkans opreciserade syn men accepterar och lyfter fram andliga ledare med budskap som det ovan. Men det finns flera exempel…

En ny folkgrupp lanseras.

Vi människor är skapade av Gud. Unika men alla Guds barn. Älskade av Gud. Födda lika men med olika personligheter som ofta blir mer olika ju äldre man blir.

Kyrkan använder ordet HBTQ personer som gemensam beteckning av en grupp personer som man förutsättningslöst kallar HBTQ personer.

Å ena sidan finns en ambition att normalisera människors sexuella läggning. Man är inte sitt kön eller sin läggning utan individer ej sällan i en grupp.

Vill man normalisera att det finns individer med sexuell attraktion till personer av samma kön är det märkligt att dessa får epitetet HBTQ personer.

Med större varsamhet borde de ses so individer. Den sexuella attraktionen kan vara en privatsak eller uttryck för det och inte något som ingår i en beteckning av ny folkgrupp. Gud skapade alla lika. Alla är älskade av Gud. Det bör räcka långt.

Slutord

Sammanfattningsvis känns det som hänt Uppsala och Rimbos församlingar som tråkigt och djupt bekymmersamt. I ljuset av hur samma ledning agerar i grav obalans i förhållande till andra händelser finns ett genomgående drag. Tyvärr är inte exemplen ovan från två församlingar inte unika.

Nej, i upplevelser in i djupaste personligheten bekräftas här att mönstret stämmer utöver ovanstående exempel.

 

Apendix

  • I sökande av Equmeniakyrkans ställningstagande avseende kyrkas föredömliga människosyn (jämfört men den som baptisterna i Uppsala stod för) hittades nedanstående förklaring från en svensk församling som önskat tydliggöra detta utifrån Bibeln. Kyrkans officiell ståndpunkt har eftersökts men är ännu inte känd. Men eftersom själva kyrkoledningen refererar till den borde den finnas och vara tillgänglig….För kännedom enbart;

“Människosyn och människovärde

Bibelns människosyn skiljer sig radikalt från en ateistisk grundsyn.

I den senare är människan inget annat än resultatet av en kombination av slump och naturligt urval. Enligt västerländsk darwinism är människan bara resultatet av en lång process där svagare individer sorteras bort – ett så kallat naturligt urval. En sådan syn på människan ger knappast något stöd åt tanken att ta hand om svaga, sjuka och utsatta. Sorteringen går relativt obemärkt förbi, eftersom den ofta är osynlig för omgivningen. Vi hamnar alla på en konjunkturkänslig börs, där politiska beslut, sociala konventioner och tillfälliga nycker styr vårt värde som människor. Utan Gud finns ingen fast grund för ett absolut och okränkbart människovärde, utan människovärdet definieras istället av andra människors välvilja och godtycke. Vi blir själva varandras måttstockar.

Bibeln däremot beskriver människan som en unik varelse, skapad till Guds avbild. Gud är den yttersta garanten för varje människas unika och okränkbara värde. Människans värde är därför inte grundat på vad hon kan prestera och tillföra, utan på vad hon är – det vill säga människa.

Människovärdet sätts idag på prov. Inte minst i livets början, och i livets slutskede. De tekniska landvinningarna är enorma, men etiken hänger inte alltid med.  Och frågan är ju dessutom vilken etik som ska ligga till grund för våra ställningstaganden.

En kristen människosyn innebär ett tydligt ansvar för sina medmänniskor. Kristna har i alla tider värnat om de utsatta, svaga och marginaliserade. Som kristna har vi ett särskilt ansvar i tider som dessa, att träda upp till försvar för det hotade människovärdet, eftersom vi har en stabil grund för dess existens.”

 

.

 

 

Publicerat i Debatt, Ekumenik, Församlingsliv, Okategoriserade, Samhällsfrågor, Tro och Vetande | Lämna en kommentar

Frida Park och tonlägesläran

Postat den 17 juni 2023 av admin

”Numera låter det snarare som så: min tolkning är den enda rätta” och ”kristenheten riskerar att alldeles tappa huvudet och egenrättfärdigt vråla om den enda sanna tolkningen” skriver Frida Park i sin starkt bagatelliserande text i Dagen om den stora teologiska förändring som skett hos Evangeliska Frikyrkan mfl de senaste åren.

Frida Parks beskrivning av läget är att det ”sprider sig genom kristenheten en unken doft från syndakatalogernas dagar när heligt vreda apologeter dömer sina syskon till förtappelse”.
Istället ska vi utgå från att ”vi kan ha fel” och försöka bevara friden och stämningen i det samfund och församling som vi tillhör.

Väckelserörelserna och sanningen

Svärdet i kristenheten pekar också mot Sanningen och Livet

Frida Parks ord är ett slag i ansiktet på vilken väckelserörelse som helst i kyrkohistorien. Baptisterna startade i mitten av 1800-talet folkväckelserna genom sin tro på att ha funnit avgörande sanningar och deras utbrytning från statskyrkan blev avgörande för kristenhetens förnyelse. Fängelsestraff, förvisning och misshandel blev deras lott men deras övertygelse om trons och sanningens allvar blev avgörande för väckelsen.

Sedan dess har alla nya kyrkorörelser i Sverige bildats utifrån skillnader som man i varje given tid upplevt som allvarliga och ej kompromissbara. Det kan vara skillnader som i efterhand kan vara svåra att förstå, inte minst Örebro Missionsförenings(sedermera EFK) splittring ur Baptistsamfundet på 1930-talet. Men det var utbrytningar som höll väckelsen levande och tron fördes vidare till fler.

Alla dessa ursprung till dagens frikyrkoflora kan fastslås ”egenrättfärdigt vråla om den enda sanna tolkningen” enligt Frida Parks definition och ändå var de omistliga bärare av väckelsen. Hade de samtliga tonat ner sig, värnat tonläget i församlingen och hävdat att alla andra kan ha lika rätt, så hade väckelsen aldrig uppstått eller utvecklats.

“Enhet” enligt Nya Testamentet

”Med vilken rätt bortser man från Jesu ord om enhet och kärleken syskon emellan” skriver Frida Park och blir närmast en vilseledare. För hon bortser ju just från Jesu ord om enhet som bygger på att lärjungarna ska helgas i sanning liksom Gud är sanning. När Bibeln talar om ”enhet” så är det alltid samma andetag som den pratar om ”enighet”. Bibelns och Jesus vittnesbörd om enhet är inte lärjungar som tycker tusen olika saker men ändå älskar varandra(det är ett nutida påfund) utan det är lärjungar som fostras alltmer i sanning  och enighet och genom detta bevisar att de är av samma ”enhet”.

”Att tolka Bibeln och vad som är Herrens ledning är något man gör tillsammans” skriver Frida Park och bortser från att det är precis vad som varit hittills, men inte längre är om samkönade relationer.
Länge, länge har den evangelikala rörelsen varit helt enig om vad Bibelns undervisning är om samkönade relationer. Det har inte ens ansetts som en tolkning eftersom Bibeln är helt entydig oavsett vilket ställe du slår upp. Det som hänt nu är inte någon ny bibeltolkning med större förklaringskraft, utan att samhället förändrat sig och både kräver och påverkar den kristna församlingen att förändra sig. Frikyrkans inre sekularisering driver på förändringen men bibelorden står ju kvar.

Samfund byter bibelsyn

Så vill inte längre vissa församlingar i EFK läsa Bibeln tillsammans utan de drar iväg längs sin egen linje och på köpet planterar man en helt ny och annorlunda bibelsyn i hela sitt samfund. Bibelsynen är inte längre evangelikal utan liberal och den påverkar på sikt och i hög grad redan alla slags frågor, både läromässig periferi och kärna. När EFKs samfundsledare säger ”Guds ord är inte en samling tidlösa trossatser” så är det ett övertydligt exempel på hur det blir när en lärofråga inom ett område förändrar hela samfundets grundläggande bibelsyn.

Med vilken rätt bagatelliserar Frida Park sanningens allvar i Bibeln? Med vilken rätt dömer hon ut brinnande kristna som ser hur den kristna trons grundfundament monteras ner? Med vilken rätt dömer hon kristna som värnar Jesu ord som egenrättfärdiga och kärlekslösa?  Med vilken rätt bedömer hon stora frågor i Bibeln som oviktiga när en evangelikal bibelsyn hävdar att Bibeln är utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv? ”För … oss som håller Bibelordet högst” skriver Frida Park, men det är väldigt lite i hennes text som stöder hennes egen tes, när hon välvilligt är beredd att kompromissa bort så mycket i den goda andans namn.

Kristen tro är både kärna och periferi

Det viktigaste är kärnan och den är inte hotad verkar Frida Park vilja säga, men det är en felbedömning. Utvecklingen liknar snarast när en borg ansatts av en främmande här. Först är makten över hela borgen intakt men sedan ansätts de yttre ringmurarna(ex. lärofrågor). Efter ett tag faller den yttre försvarslinjen och försvararna retirerar in i citadellet för att försvara sin kärna. Hela tiden är hela borgen under attack och man kan inte bara säga att det bara är kärnan som är viktig. Intas de yttre befästningsverken så är det bara en tidsfråga innan kärnan faller också, såvida inte Jesus kommer inridande i soluppgångens strålar och frälser sitt folk innan fästningen faller helt.

Det anfall mot kristen tro som pågår nu i den evangelikala rörelsen är med vapen av en sådan kraft att de kan förgöra såväl periferi som kärna. Då behövs det kristna som står upp, påpekar det allvarliga läget och behovet av förändring. Dagens skiljelinjer är så grundläggande för hela trons uppbyggnad att det sällan funnits så bra skäl på lång tid för uppdelning och nya konstellationer inom Guds församling. De som vill värna och leva i en tydligt evangelikal och bibeltrogen väckelserörelse kommer inte att kunna göra det inom flera av de befintliga frikyrkosamfunden, det är rörelser som är på väg att falla av till något helt annat. De som vill ha ett ”modernt” samfund med tidens läror må gå den vägen men de som vill leva så långt som möjligt efter Guds ord kommer förmodligen att tvingas hitta nya sammanhang. Och det går fort nu.

Ha respekt för varningsorden

De som bryter upp, använder starka ord, varnar sin omgivning är värda all respekt. Inte alla men många fullföljer traditionen från profeterna via apostlarna via väckelserörelserna till vår tid för att värna Guds rike och sanning, Jesus försoning och nåd.  De förstår tidens utveckling djupare än Frida Park. Det är inte ett trevligt tonläge som driver Guds rike vidare. Det är budskapet om syndens, omvändelsens, nådens och frälsningens allvar som gör det, som det alltid har varit.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Med Esoterisk grund och kontextuell teologi kan Evangeliska Frikyrkan ta vägen vart som helst!

Postat den 10 juni 2023 av admin

Esoteriska läror är dolda för allmänheten och endast tillgängliga för en mindre krets av andligt upplysta, invigda eller mera utbildade människor. Det innefattar att lärorna inte direkt kan kritiseras eftersom de inte bygger på logik eller objektiva värden utan på de upplystas inre sanningar.

Esoterisk

Evangeliska Frikyrkan(EFK) rör sig mot en esoterisk grund för sina vägvalsbeslut.

Två exempel:

1. Guds Ande som medlemsgrundande.
När EFK vill öppna församlingsmedlemskap för människor i samkönade relationer så är det inte på grund av bibelundervisningen(som EFK menar inte bejakar detta) utan på grund av att man enligt samfundsledaren ”känner igen Guds Ande i människor som lever i en samkönad relation”. Denna upplevelse kan man inte sätta sig emot sägs det.

Men vem eller vilka är det som ”känner igen Guds Ande” och gäller motsatsen för uteslutning om man ”inte känner igen Guds Ande” i befintliga medlemmar? En sådan struktur kan bara leda till att det är ett högre upplyst ledarskap som kan känna igen eller inte känna igen Guds Ande i människor och definitionen saknar helt substans eller någon objektiv ram att verka inom, till skillnad mot ett medlemskap byggt på objektiva principer.

EFK hänvisar till Apostlagärningarna 15 för sitt sätt att tolka Andens upplevda närvaro som principiellt medlemsgrundande för de omvända hedningarna. Men var och en som nogsamt läser Apg kap 15, kan se att det var inte hedningarnas frälsningsmöjlighet som var frågan. Den var redan avgjord genom skriftordens undervisning, hedningarna skulle kunna ta del av Guds rike genom Jesus försoningsverk. Nej, frågan var om hedningarna skulle behöva underkasta sig judarnas omskärelse. Möjligheten till medlemskap var alltså redan avgjord genom skriftorden och Jesus/Paulus undervisning medan bekräftelsen genom Anden handlade mer om att Anden redan var verksam i dem utan att de hade anammat vissa judiska seder.

Detta att ha ”känna igen Guds Ande” i en människa som principiellt medlemsgrundande är en farlig väg som bara kan underblåsa andligt godtycke och personlig makt hos vissa poster och ledarskapsgrupperingar.

2. Profetia som grund för teologisk riktning
I dagarna skickar EFKs styrelse ut en riktningstext till sina ledare i bred skala. Där skriver styrelsen för det första att i rörelsen tycker man väldigt olika och antyder inte på minsta vis att någon skulle kunna tycka fel. Istället betonas uttryckligen en acceptans och support för att alla tycker rätt(trots helt motsatta åsikter), till skillnad mot Nya Testamentets budskap som understryker att de kristna behöver vara enade runt Jesus sanna undervisning.

Men i utskicket finns också en utpekad grund för EFKs framtida riktning och det visar sig vara en enskild profetia från en enskild person som vissa har hört. Just den profetian sätter sig nu EFK:s styrelse sitt hopp till och använder den som grund för samfundets kommande riktning. Inte bibelordet, inte teologin, inte Jesus undervisning, inte ens vetenskap eller ideologi faktiskt.

Vad säger då profetian. Jo att det finns ett rum med många dörrar och bakom varje dörr finns en skörd. EFK vill alltså springa åt olika håll, med många olika sanningar och budskap som skiljer sig åt och är motsägelsefulla. Varje budskap anpassat till den målgrupp som finns bakom varje dörr och med utbytbara sanningar utifrån målgrupp. Så ska EFK bli framgångsrikt med ett utbytbart evangelium för ”skördens” skull.


Kontextuell teologi

EFK använder också kontextuell teologi som nyckelbegrepp för sin teologiska praktik. Och detta begrepp har de gett ett helt nytt innehåll.

Normalt sett betyder kontextuell teologi i en evangelikal miljö  att budskapet är fast och oföränderligt men budskapet kan kommuniceras eller appliceras på olika sätt beroende på kontexten, det vill säga tiden, sammanhanget och kulturen.

Men EFK gör om ”kontextuell teologi” till att istället betyda att budskapet ska ändras beroende på kontexten. Så ska i detta fall samkönade relationer fortsätta beskrivas som synd enligt Gud i miljöer där människor redan tror så, till exempel i invandrartäta miljöer.
Medan samkönade relationer skall beskrivas som ändå helt okej och inget problem för medlemskap i sekulära miljöer där alla redan tror på det sättet.

Synd, sanning och helighet blir alltså enligt EFKs nya riktning något ganska flytande som kan vara ont eller gott helt beroende av vad människorna redan tycker. Däremot blir det ju svårt att hävda någon slags sanning på riktigt när den tydligen är utbytbar när den möter motstånd.

Råd till Evangeliska Frikyrkan

Evangeliska Frikyrkan verkar var rejält vilse i pannkakan och verkar heller inte längre ha någon fast grund för sin kompassriktning. Ett tips kan vara att återvända till den heliga skrift och Nya Testamentets undervisning, en grund som hållit i alla tider hittills.

Till exempel Andra Thessalonikerbrevet 2:14-15

”Till detta har Gud kallat er med vårt evangelium, för att ni skall vinna vår Herre Jesu Kristi härlighet. Stå alltså fasta bröder och håll er till de läror som vi fört vidare till er, muntligen eller i brev”

Eller varför inte:

Rom 16:17
Jag uppmanar er bröder att se upp med dem som vållar splittring och lockar till avfall från den lära som ni har undervisats i. Håll er undan från dem.

Publicerat i Äktenskapet, Baptism, Debatt, Församlingsliv, Okategoriserade, Samhällsfrågor | Lämna en kommentar

Evangeliska Frikyrkans teologer ljuger och förvränger!

Postat den 27 maj 2023 av admin

Med omfattande nyspråk och förvrängningar av välkända teologiska begrepp så verkar liberala teologer framgångsrikt inom Evangeliska Frikyrkan(EFK) för att byta ut samfundets teologi mot en helt annan. När osanningar framförs regelbundet och konsekvent känns det angeläget att uppmärksamma på ett tydligt sätt.

Niclas Öjebrandt heter en av de ledande teologer som försöker förändra hela samfundets teologi under en evangelikal täckmantel och han driver också en egen hemsida för liberaliserad HBTQ-teologi.

Så här skriver Niclas i ett dagsfärskt inlägg till oss på sociala medier:
”Samfundet EFK har ett tro- och självförståelsedokument som styr den teologiska tolkningen av Bibeln. EFKs definition är inte samma som  Lausanne-deklarationen.” Det är på många sätt bra att er teologi går under namnet Klassisk Baptism eftersom den hänvisar till texter som inte längre är de riktningsgivande för vår församling eller vårt samfund.”(dvs Lausannedeklarationen, vår anmärkning)


Men Niclas Öjebrandt ljuger!

I EFKs aktuella självförståelsedokument från år 2020 så är Lausannedeklarationen DET ENDA riktningsgivande dokument som EFK hänvisar till i huvudtexten under rubriken Evangelikal. Dessutom med innebörden att EFK har fyra gemensamma betoningar med just den profilen. Och detta är i stort sett hela innehållet som tas upp under rubriken Evangelikal. Alltså gäller fortfarande Lausannedeklarationen som riktningsgivare för EFK!

Så här står det bland annat i EFKs självförståelsedokument med direkt hänvisning till Lausannedeklarationen:
”Med begreppet evangelikal uttrycker vi vår samhörighet med de historiska och internationella väckelserörelser vars teologiska profil fått ett nutida uttryck bland annat i Lausannedeklarationen. Denna profil har fyra teologiska betoningar gemensamt:
…(1,2,3)…

  1. Bibeln är Guds ord och yttersta auktoritet för tro och liv. Bibeln är Guds ord genom människors ord i historien. Den är en berättelse om Guds uppenbarelse och frälsningshistorien genom vilken Anden talar och vägleder församlingen idag, trovärdig i allt den lär, auktoritet för vår tro och vårt liv, levande och verksam till att förvandla människors liv och relationer… … Församlingen fördjupas i sin förståelse och i sitt liv genom lydnad mot Guds ord.”

Vidare skriver Niclas Öjebrandt:

”När det gäller Lausannerörelsen och den globala evangelikala rörelsen så har ju även deras bibelsyn utvecklats och nyanserats kraftigt sedan 1971 när Lausannedeklarationen skrevs. Manillamanifestet 1989 och Kapstadsöverenskommelsen 2010 har nyare och mer aktuella texter om den evangelikala definitionen av vår gemensamma bibelsyn.”

Niclas Öjebrandt har rätt i att dessa dokument är nyare och det finns också hänvisningar till dessa i EFKs självförståelsedokument, men då bara som noter och inte i huvudtexten(det vill säga av lägre rang). Men det är en stor förvrängning att påstå att dessa nyare dokument skulle ha en annan slags teologisk betoning och inriktning som mer liknar hans egen. I själva verket synkroniserar alla de tre internationella dokumenten innehållsmässigt utomordentligt väl med varandra medan Öjebrandts egen teologi avviker kraftigt och representerar en helt annan lära.

Så här skriver Öjebrandt:

”I nuläget är det på det globala planet Kapstadsöverenskommelsen som är den senaste versionen som jag relaterar till som evangelikal teolog… …Den mejslar också fram tydligt de tre delarna som vi definierar som Bibelns auktoritativa ämnen. dvs. Vi bekänner inte Bibeln som sann och auktoritet på alla områden. Bibelns auktoritet är kopplad till evangeliet och inte till allt annat. Utifrån det kan vi utan att bryta mot Bibelns evangelium omforma delar av hur vi i vår tid formar familj och släktskap på ett sätt som skiljer sig både från polygynylagarna i GT och monogamitexterna i NT.”


Men Niclas Öjebrandt ljuger hejdlöst!

Så här står det i Kapstadsöverenskommelsen:

Kapstadsöverenskommelsen om Guds ords auktoritet:

”Vi erkänner hela Bibeln som Guds ord, inspirerat av Guds Ande, uttalat och nedskrivet med hjälp av mänskliga författare. Vi underordnar oss detta som vår högsta och enda auktoritet, som bestämmande för vår tro och vårt liv. Vi intygar att Guds ord har makt att uppfylla hans frälsningssyfte. Vi bekräftar att Bibeln är Guds skrivna, slutgiltiga ord som inte kan upphävas av någon senare uppenbarelse…”

Vidare står det: ”

Vi underordnar oss Bibeln som sann och tillförlitlig i allt den påstår, för den är Guds ord som aldrig ljuger eller slår fel. Den är tydlig och tillräcklig för att uppenbara frälsningens väg. Den utgör själva grunden för att utforska och förstå alla aspekter av Guds sanning”.

Kapstadsöverenskommelsen om Bibelns auktoritet över olika livsområden:

Vidare beskriver Kapstadsöverenskommelsen att Bibelns auktoritet enligt evangelikal förståelse inte alls kan begränsas till någon slags kärna och man kan strunta i allt annat:

“Bibeln förklarar vilken livsföring som bör känneteckna oss som troende och de troendes gemenskap. Från Abraham via Moses, psalmisterna, profeterna och Israels vise, liksom från Jesus och apostlarna, får vi klart för oss att denna bibliska livsföring innefattar rättvisa, barmhärtighet, ödmjukhet, redlighet, uppriktighet, sexuell renhet, frikostighet, vänlighet, självförnekelse, gästfrihet, fredsmäkling, icke-vedergällning, goda gärningar, förlåtelse, glädje, förnöjsamhet och kärlek – allt detta i förening med ett liv i tillbedjan, lovprisning och trofasthet mot Gud”.

Kapstadsöverenskommelsen om Bibelns auktoritet över äktenskap och sexualitet:

Vidare ger sig Kapstadsöverenskommelsen in på många olika livsområden där den beskriver Guds bibliska och gudomliga vilja. Bland annat:

”Guds tanke med skapelsen är att äktenskapet ska vara en överlåten, trofast relation mellan en man och en kvinna, där de blir ett och bildar en ny social enhet som skiljer sig från deras respektive uppväxtfamiljer.

All slags förvänd sexualitet, där människor idkar sexuellt umgänge före eller utanför äktenskapet så som det definierats ovan, avviker från Guds vilja och skapelsens och frälsningens välsignelse.

Som medlemmar i kyrkan överlåter vi oss till:
…(1,2,3)…

  1. . att försöka förstå och ta itu med de djupa hjärtefrågor kring identitet och erfarenhet som drar människor in i homosexuellt beteende; att nå ut med Kristi kärlek, barmhärtighet och rättvisa; samt att ta avstånd från och fördöma alla former av hat, verbal och fysisk misshandel och diskriminering mot homosexuella;”

Niclas Öjebrandt om EFKs rapport och Kapstadsöverenskommelsen:

Niclas Öjebrandt skriver så här: ”Jag ser inte på något sätt att rapportens författare avviker från det som utgör bibelsyn eller teologisk grundmodell i där.”

Men vem som helst som är läskunnig kan se att det i Kapstadsöverenskommelsen inte finns tillstymmelse till acceptans eller bejakande av samkönade relationer. Inte heller att omforma samkönande relationer från Synd till Naturlig brustenhet(dvs inte synd). Det är alltså en ren bluff från Öjebrandts sida, kanske i förhoppningen att det ändå inte är någon som läser internationella dokument och kan syna bluffen?

Niclas Öjebrandt och EFKs(?) nya trosbekännelse:

Det som kanske är det mest intressanta är Niclas Öjebrandts uttryckta trosbekännelse framförd som ett ”Vi”(EFK?):
“Vi bekänner inte bibeln som sann och auktoritet på alla områden. Bibelns auktoritet är kopplad till evangeliet och inte till allt annat.” Samtidigt kallar han sig själv ”evangelikal teolog”.

Då tycker jag faktiskt att han ska skriva en motion till EFKs årskonferens där han föreslår att EFK ska ha denna trosbekännelse; ”Vi bekänner inte Bibeln som sann och auktoritet på alla områden!”. Med det beslutat kan han och EFK försöka kalla sig evangelikalt samfund och se hur bra det går. Ingen kommer att tro dem!

Slutligen kommer här ett par uttalanden som Niclas Öjebrandt själv har skrivit tidigare och som faktiskt innehåller en del ärlighet och samtidigt krossar den egna självbilden att han är evangelikal eller ens söker sanningen i Bibeln:

  • Ett samkönat äktenskap är inte bejakat i Bibeln eller i den kristna traditionen.
  • det… (är)… inte möjligt att enbart argumentera emot vår teologi med argument från Bibeln.

Niclas Öjebrandt är inte en evangelikal teolog!

Han är en liberal teolog som bär på alla kännetecken på en liberal teolog. Det vill säga, han läser visserligen Bibeln och kallar den en slags auktoritet, men modern vetenskap, majoritetsuppfattningar och den allmänna tidsandan och inte minst de egna tankarna(i lämplig mix) har en högre auktoritet och bestämmer över Bibelns sanningar. Då är man inte en evangelikal teolog, då är man en liberal teolog. Och precis som i det allmänna skeendet kring EFK och teologi så är det ett mischmasch av nyspråk, förvrängningar och ibland rena lögner som gör att etiketterna som de ger sig själva är långt ifrån verkligheten.

Respektera syndarna men stå upp mot villolärarna

Det pågår ett avgörande slag om människors frälsning i EFK

Människor med olika dragningar och känslor i HBTQ-världen är värda all vår ömhet, förståelse och respekt utifrån deras situation. Men däremot är det viktigt att ge teologer som Niclas Öjebrandt och hans kompisar sina rätta etiketter. De är villolärare, sända av den onde för att förvrida tro och sinne hos Guds utvalda folk. Likt Syndfrihetsläran som för 150 år sedan ödelade stora delar av den baptistiska väckelsen finns det idag en ny syndfrihetslära, med en ny kader villolärare som drar och sliter människor bort från Guds väg och sanning. Det är viktigt att inte respektera dessa förkunnare som jämlikar eller värda respekt. Det viktiga är att stå upp för den eviga sanning och nåd som blivit oss given från Gud den Helige, genom Kristus Jesus och stå emot de som står emot Gud den Helige och hans Ord. Allt för att leva i trofasthet till Gud och för alla människors bästa.

 

 

 

Publicerat i Äktenskapet, Baptism, Bibeltolkning, Kristusliv, Samhällsfrågor | Lämna en kommentar

Evangeliska Frikyrkan möter George Orwells 1984.

Postat den 21 maj 2023 av admin

När Evangeliska Frikyrkans(EFK)s ledning sammanfattar sin nya rapport kring samkönade relationer och pekar ut en ny riktning för sitt samfund så är det djupt omskakande och omvälvande. Det är inte främst slutsatserna kring själva ämnet som är det primära utan hur ledningens ord och vägval kring teologi och riktning avslöjar hur förhållningssättet till Bibeln ändrats i grunden och delvis får EFKs grundkonstruktion med fyra bärande balkar att kollapsa. Vägvalet kan sägas vara det största teologiska omtaget som hänt i rörelsen sedan Nybygget(EFK) bildades.

EFK har blivit ett liberalt samfund men det kostar att erkänna det.
EFK uppvisar nu alla tecken på att ha valt en liberal tolkningsmetodik och då uppstår ett stort internt problem. Att vara evangelikal är nämligen väldigt fint inom EFK och en av fyra grundpelare för rörelsens självförståelse. Därför är kostnaden mycket stor att berätta att ”hej, nu har vi blivit liberala istället”. Därför inriktas nu kraften på att istället omdefiniera vad evangelikal tro är och ”sanningarna” börjar genast röra sig på en ytterst glidande skala.

Tillvägagångssättet liknar inte obetydligt hur George Orwell beskriver hur människor kan manipuleras med omfattande nyspråk och förändring av definitioner. Där omdefinieras begreppen till motsatser där Krig är Fred, Slaveri är Frihet och så vidare. På liknande sätt försöker också Ryssland beskriva sitt anfallskrig mot Ukraina som en försvarsinsats, bombningarna som beskyddande räddningsinsatser och det omfattande kriget som inget krig alls. EFK använder i grunden samma metodik men på ett betydligt stillsammare sätt.

När traditionella etiketter ges ett helt nytt innehåll

Låt oss se på traditionella etiketter på tolkningssätt av Bibeln och sedan jämföra hur EFK nu börjar beskriva samma begrepp. Först en liten ord-begrepps-lista utifrån ett traditionellt synsätt:

Fundamentalism:
Brukar ses som att läsa Bibelordet ytterst bokstavligt, utan att ta hänsyn till textens syfte, kontext och om det är en historisk, poetisk, undervisande eller ”något annat” text.

Evangelikal:
Brukar ses som att tro att Bibelns ord är den fulla och bestående sanningen, men utifrån textens kontext försöka se dess syfte, sammanhang och budskap för att använda samma slags sanning i en annan typ av kontext. Evangelikal handlar också om att främst se texterna utifrån evangeliet om Jesus som centrum, och dess budskap om synd, nåd, frälsning, evigt liv osv.

Liberal tolkning:
Brukar ses som att visserligen utgå från bibelordet, men sedan låta nutiden, till exempel i form av vetenskapen eller nutida majoriteter, få en högre auktoritet än bibelordets sanning och låta bibelordets filtreras och justeras genom nutidens förhållningsätt.

Sekulär tolkning: Brukar ses som att helt strunta i bibelorden eftersom texterna inte alls är relevanta. Vår tid vet helt enkelt bäst och Bibeln är ointressant som sanningskälla nu.

Men hur börjar nu EFK definiera samma företeelser? Texterna nedan kommer från EFKs kommunikation av sin nya rapport i tidningsreportage och egna sammanfattningar.

Fundamentalism:
”Det går inte att kategoriskt stänga dörren till samkönade relationer med hänvisning till att man ’läser som det står’. Det vore att hamna i fundamentalism”.

Kommentar: EFK är fel ute när man definierar ”läser som det står” som fundamentalism. Det kännetecknar nämligen också evangelikal läsning där man har stor tilltro till bibelordet och också ”läser som det står”. EFKs avvisande blir vilseledande och inbegriper även evangelikal läsning..


Evangelikal:
EFKs rapport och samfundsledare beskriver vad som inte är evangelikalt så här; ”Guds ord är inte en samling tidlösa trossatser”.

Sedan beskriver de sin egen så kallade evangelikala väg:  att vi ”igenkänner det som skaver mellan Bibeln och erfarenheten” vilket innebär att man är ”villig att leva i denna spänning och ständigt låta båda delar utmana oss till liv i gemenskap som återspeglar Guds helighet och barmhärtighet”.

Kommentar: Här bekänner EFK två olika saker samtidigt. Det andra är att i jämförelsen mellan Bibeln och erfarenheten(dvs livet, vetenskapen, människors berättelser) så har Bibeln inget försteg eller högre auktoritet. Det första är ännu värre, Bibelns ord gäller inte för alla i alla tider vilket precis är på tvärs mot det som evangelikal tro innebär.

Lausannedeklarationen, den evangelikala rörelsens främsta dokument, skriver:
Vi bekräftar vår tro på både Gamla och Nya testamentets gudomliga inspiration, sanning och auktoritet i dess helhet, såsom Guds enda skrivna ord, utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv. Vi bekänner också att Guds ord har kraft att fullborda hans frälsningsplan. Bibelns budskap riktar sig till hela mänskligheten, ty Guds uppenbarelse i Kristus och Skriften är oföränderlig. Genom Bibeln talar den helige Ande också idag.

Det är helt uppenbart att EFK därmed lämnar det evangelikala spåret och byter till det som är typiskt för liberal hållning.


Liberal tolkning:
EFKs rapport skriver:  Det går inte heller att kategoriskt öppna dörren för samkönade relationer med hänvisning till aktuell forskning. Det vore att hamna i liberalism”, skriver arbetsgruppen.

Kommentar: Men det som EFK beskriver här är en rent sekulär tolkning, där bibelordet inte har någon plats alls. Det som kännetecknar liberal bibeltolkning är att man visserligen låter bibelordet ta plats som en auktoritet, men sedan låter utvald vetenskap, majoritetsåsikter eller tidsandan eller något annat väga tyngre i den sammanvägda bedömningen om vad som är Guds vilja.

Sammanfattning
EFK börjar alltså kalla ”Evangelikal” för ”Fundamentalism”och ”Liberal” får byta namn till ”Evangelikal”. Och det rent ”Sekulära” synsättet får bli det nya ”Liberala”. Med nyspråk försöker alltså EFK att omdefiniera sig själva och få det att framstå som de är fortsatt evangelikala. De försöker intala sig själva, sina medlemmar och sin omgivning, men det blir genomskådat av många.

I den aktuella rapportens huvudfråga framgår det liberala synsättet med all önskvärd tydlighet.
Först tar man hänsyn till Guds ord och fastslår att Bibeln definierar samkönade relationer som synd. Sedan låter man en noga selekterad del av vetenskapen och diverse mänskliga berättelser komma in och i slutsatserna omvandlas då Bibelns “synd” till EFKs “naturlig brustenhet”. Och det är ingen liten skillnad. Synd innebär en ondska och en bortvändhet från Gud. Naturlig brustenhet är moraliskt oantastligt, är mer en följd att drabbas av eftersom skapelsen har tappat i kvalitet. Naturlig brustenhet har ingen som helst betydelse i din relation till Gud och är därför väsensskilt från synd.
EFK gör sig större än Herren när de tolkar bort synden med nyspråk.

Med sina uttalada ord och teologiska bekännelse tar Evangeliska Frikyrkan med sig sättet att hantera bibelordet i hela sin organisations liv och verksamhet. Det är uppenbart att EFK nu ska betraktas som en liberalteologisk rörelse och den stora matchen för rörelsen blir ju att erkänna och bekänna sin egen nya uppenbara identitet.

Ledningens ansvar
EFKs lednings uttalanden går att se på två sätt: Antingen är ledningen fullt medveten om sin tydliga kursändring men av strategiska och taktiska skäl bekänner man sig fortsatt som något man uppenbart inte längre är.
Eller så är man så blind och inne i sina egna processer så att man inte märker hur hela processen får dem att byta ut grunderna i sin rörelses tro.

Man får ju nästan hoppas att det är alternativ två som gäller för det förstnämnda vore ju rent oärligt. Men kan man verkligen tro att så många ledande människor är så blinda att man inte förstår sin egen process och vart det för rörelsen?

Det finns något kring Evangeliska Frikyrkans ledning som har med samvete och ärlighet att göra också. Och där bär de två högst ledarna ett mycket stort ansvar för sina ord och de vägval som görs.

Publicerat i Äktenskapet, Baptism, Bibeltolkning, Tro och Vetande | 3 kommentarer