Ett par exempel på ” döper vi dem direkt så håller det också ”.
Först vill jag dock tillägga att det är väldigt viktigt att den som undervisar om frälsning också undervisar om dopet, så att det väckts en längtan efter dopet. Och så att initiativet 
till dopet kommer från den som tagit emot frälsning. Läs t.ex. om den egyptiske hovmannen som fick uppleva omvändelse och tro i sin praktfyllda vagn tillsammans med Filippus och en så bra undervisning att han genast då han fick se vatten ville bli döpt. Apg. 8.
Det stora exemplet på ett direktdop efter att ha ändrat sitt sinne eller omvänt sig är ju det klassiska exemplet i Apostlagärningarnas andra kapitel: ”Omvänd er och låt döpa er ”. Och det gjorde man. Tänk vilket besvär och arbete det innebar att låta döpa omkring 3000 personer omgående. Idag skulle prästerskapet säga: ”Kom tillbaks om en månad så ska vi se ifall ni menar allvar med er kristna tro och så kanske vi kan döpa 500 åt gången för att inte i onödan reta upp stadsborna och hinna göra det på ett värdigt sätt”.
Men det mest spännande exemplet på ett omedelbart dop efter att ha tagit emot Jesus Kristus i tro är nog hämtat från 16: kapitlet i samma bok: Fängelsechefen i Filippi hade medverkat till att Paulus och Silas hade blivit piskade och inlåsta i innersta fängelsehålan dit Gud sände en jordstöt så att alla bojor löstes och alla dörrar öppnades. Dom flydde inte utan när fångvaktaren som förmodligen tidigare piskat dom kom så förde han ut dem och sa: ” Ni herrar ( obs. titeln ) vad ska jag göra för att bli frälst?” De svarade: ” Tro på Herren Jesus så blir du och med ditt hus frälst!” Och så undervisade de fångvaktaren om tron på Jesus. Sedan kommer det anmärkningsvärda: Vers 33 : ” Och redan under samma timme tog han dem till sig och lät tvätta deras sår och LÄT STRAX DÖPA SIG”. Sedan bjöd ha på mat och dryck och försökte göra det trevligt för Paulus och Silas. Hur hade vi gjort idag? Hade vi tyckt det var så viktigt med dopet att vi utförde det till och med innan vi fått något att äta? Paulus och Silas var säkert både uthungrade och törstiga efter gårdagens strapatser och lidanden. Men dopet och frälsningen kom först, därefter vila. Men det allra märkligaste var kanske att Silas och Paulus därefter frivilligt gick tillbaks till den unkna fängelsehålan istället för att fly. Dock blev de samma förmiddag upprättade och befriade.
En stark berättelse…
Andra påhittade sanningar kring dopet
Augustinus och flera av hans samtida har ställt till mycket oreda. Förutom barndopet som i och för sig kom fram redan på 200-300- talet och ytterligare affischerades av honom finns en lära som ska motivera barndopet och det är arvssynden. Arvssynden som lära strider mot Bibelns grundtankar att var och en är ansvarig för sin egen synd och inte äger någon ärvd synd. Sonen skall inte straffas för Faderns synder, det återkommer i hela Bibeln. Människan har däremot sedan syndafallet en dragning till det onda i form av:
1) Gå bort ifrån Gud. ” Vi ville alla vandra vår egen väg” bort från Gud Jes. 53
2) Frestelse eller ska vi säga ont begär.
Bibeln är dock helt klar över att det är synderna, gärningarna som vi en gång skall dömas för och det är Jesu stora sak med oss som tror på honom att han också avlägsnar och överskyler synder. ” För att genom offret av sig själv utplåna synden” Hebr. 9:26. För oss baptister har Augustinus gjort mycket ont. Hans helt stolliga uttolkning av Jesu ord om att ”nödga människorna att komma till bröllopsfesten” uttolkade han som om det är okej att döda människor med annan trosuppfattning. En uppfattning som hängt med många katoliker i åtminstone 1300 år. Till och med Luther köpte delvis den befängda tolkningen. Hur många baptister och troende som dränkts och bränts i Europa under sena medeltiden är det ingen som vet. Så när kända svenska förkunnare bara skriver positivt om kyrkofäderna så uppvisas brist på grundläggande kunskap om de mörka sidorna av vår kyrkohistoria.
Andra vrångbilder kring barndopet
Hela Romarbrevets undervisning, likaså Galaterbrevet görs om intet med barndopet. Det finns ingen som helst koppling med att begjuta ett spädbarn med den ingående läran i Paulus brev om kopplingarna till död, begravning och uppståndelse som finns i Nya Testamentet. Romarbrevet blir fullständigt obegripligt med läran kring synd, död och uppståndelse.
Personliga reflektioner kring dopet
Detta är mina högst privata observationer som jag ändå vill förmedla. Åsikter som kan förkastas och glömmas bort. Men ändå tankar som dykt upp i mitt inre under ett långt liv som kristen. Något som jag lagt märke till. Flera sunda, fina och aktningsvärda kristna med en äkta tro som ändå uppvisar någon form av psykisk åkomma som inte direkt kan härledas till prövningar, besvärligheter och olyckor i livet. Kanske inte direkt depression men något åt det hållet hos annars positiva människor. Kan det finnas en koppling till förträngandet av nödvändigheten av att låta sig döpas med troendedopet?
En fråga.
Den stora grejen med dopet…
Jag minns min i gröna ungdom då jag hade fått fatt i en bok av evangelisten Frank Mangs där han skrev i den att om man skulle kunna bli till välsignelse för andra och få del i Guds kraft att man behövde göra en upplevelse av vad han kallade – dopet i den Helige Ande – . För en ung tonårspojk med livet framför sig och gillade sport och tuffa tag verkade det hela lite världsfrånvänt. Helig – den Helige Ande- det kunde nog vara bra och riktigt, men jag blev lite avvaktande, inte direkt rädd men var lite försiktig. Ville inte bli en över-helig konstig typ som bara passade in i kyrkan. Så jag vågade inte be om dopet i den Helige Ande. Först ett tag efteråt då jag märkte att min nyvunna tro började tyna bort trots ansträngningar att hålla den kvar hade jag blivit övertygad om vikten av att låta döpa mig och glömma sitt barndop. Det skedde en förändring. Efter dopet fick jag uppleva att min tro som gått upp och ned i kapp med omständigheterna började stabiliseras och sakta utvecklas uppåt. Jag fick också en stark längtan att fö uppleva dopet i den Helige Ande och började tro vad Frank Mangs skrev i en annan bok. Den andliga människan blir den mest NATURLIGA människa som man kan tänka. Den Helige Ande frigör människan och fyller henne med Anden frukt: Frid, glädje och kärlek.
Om vi nu går tillbaks vad Bibeln säger om detta finner vi de viktiga orden som Petrus uttalade på pingstdagen i Jerusalem: –Omvänd er – Låt döpa er – Då, skall ni bli döpta i Helig Ande–
Det finns alltså ett tydligt löfte och krav för att få del av den Helige Ande. Omvändelse och dop i vatten—Då…
Detta är det viktigaste med dopet i vatten. Jag vet att Herren någon gång har gjort undantag för den regeln både i Bibeln och i samtiden. Att ändå få uppleva dopet i den 
Helige Ande. Men då handlar det om sådana undantag som är starkt motiverade. T.ex för att nå hedningar i Apg. 10 eller sådana som aldrig hört talas om troendedopet. ( katolikerna i samband med karismatisk upplevelse ). Men regeln är som sagt; omvändelse, dop och andeuppfyllelse. Och hedningarna i Apg. 10 fick genast döpa sig i vatten efter andedopet i efterhand.
Som min gamla mattelärare sa: Undantaget bekräftar regeln…
Torbjörn S Larsson
