Allahu akbar. Rop om död och hyllning till en gud som inte är Gud, vår Far

Journalisten Ivar Arpi skriver på sin blogg Rak Höger  om sina intryck  kring händelserna i Israel denna vecka. I början av hans artikel kan man läsa detta:

“Allahu akbar! Allahu akbar! En ung, blodig kvinna trycks in i en skåpbil av män beväpnade med automatkarbiner. Någon ser ut att rikta ett slag mot henne inne i bilen, men då syns hon inte längre. Allahu akbar! En äldre kvinna paraderas runt i en upphetsad folkmassa. En man med vapen gör V-tecknet över en annan äldre kvinnas huvud, där hon sitter i sin rullstol. En festival i gryningen, unga människor som skulle dansa hela natten, får i stället fly i panik medan skotten smattrar. Allahu akbar! En ung kvinna slängs upp på en motorcykel av euforiska män och körs iväg. En naken kvinnokropp körs runt och vanhelgas av beväpnade män, när folkmassan ser kroppen ansluter de sig för att spotta och förnedra, till synes spontant. Allahu akbar! Gråtande barn som i desperation klänger sig fast vid sina mammors ben men likt förbannat kidnappas. Bilder och filmer på familjer som massakreras, lemlästas, mördas. Beväpnade män som skjuter urskillningslöst på civila. Allahu akbar! 

Ständigt detta rop av triumf som ackompanjerar de allra grymmaste dåd.

“Allahu akbar!” (slut citat från Arpi)

Kommentarer från denna bloggskribent

Vi  berörs nog alla av det som Ivar Arpi skriver. Ropen om att Gud är stor eller störst och sen dödas en mor med barn i barnstol. Gud är större ropar mördaren.

Nästan alla känner igen orden som Arpi lägger upp- “Allhau akbar,” Wikipedia ger följande beskrivning av substansen:

Flera svenska journalister och experter menade att det som skett är utryck för en religiös övertygelse i botten…en muslimsk tro…som kryddats med politiskt engagemang.I Islam skiljs sällan det religiösa från det politiska. Det finns oändliga exempel på detta allt ifrån Turkiet, Saudi till Sharia i Svenska förorter.

Terroristerna inom Hamas utför inte enbart en protest över Israels så kallade ockupation. Det religiösa tillropet är också i sig en hyllning till Islams gud och ett segerrop i hans namn.

Det kanske är opassande i tid men man måste ändå våga konstatera att ett flertal kristna ledare och teologer i Sverige menar att den Gud Jesus kallade Fader som vi tillber i Herrens bön, är den gud som tillbes och hyllas av den mördare som ropar Allahu akbar.

Det är djupt stötande. Den teologiska synen betyder ju att den Gud som judar tror på och ber till är den gud som muslimer hyllar när judar mördas i hans namn.

Olof Edsinger i den evangeliska alliansen har klart för sig skillnaderna. Se länk nedan.

https://www.sea.nu/samma-gud-i-islam-och-kristen-tro/

Dagen redovisar en enkät så här

https://www.dagen.se/nyheter/2016/02/17/svenska-praster-kristna-och-muslimer-har-samma-gud/

Fd. bitr kyrkoledaren i Equmeniakyrkan Sofia Camnerin var mycket svävande i sin inställning kring vart muslimer riktar sin bön:

https://www.sandaren.se/debatt/sofia-camnerin-samma-gud-men-olika-uppfattning

Här finns också en debatt om varför Equmeniakyrkan upplevs bara  begränsat jobbar med mission som vänder sig till alla de muslimer i Sverige som behöver bli frälsta och räddade genom Jesu offergärning, Kyrkan förespråkar oftapå direkta frågor om detta att man föredrar religionsdialog. En verksamhet som inte har som mål att föra fram en muslim till Kristus. Den frågan syns vara komplicerad och det är djupt tragiskt, då uteblivet engagemang visar en grundsyn där Allahu Akbar roparna bedöms ha samma syn på Gud som den som representeras i den svenska trosbekännelsen.’

Israel, Guds folk, Herrens löften och trofasthet

Herren sade till Abram: ”Gå ut från ditt land och din släkt och din fars hus och bege dig till det land som jag ska visa dig.2 Där ska jag göra dig till ett stort folk. Jag ska välsigna dig och göra ditt namn stort, och du ska bli en välsignelse. 3 Jag ska välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig ska jordens alla släkten bli välsignade. (Gen 12:1-4).

I kap 15 läser vi om Herrens förbund och löftet:

”På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: ”Åt dina efterkommande ska jag ge detta land, från Egyptens flod  ända till den stora floden, floden Eufrat: 19 keniternas, kenisiternas, kadmoneernas,20 hetiternas, perisseernas, rafaeernas, 21 amoreernas, kananeernas, girgasheernas och jebusiternas land.”

Folk och land hör ihop, och det är omöjligt att tänka sig det ena utan det andra.

Genom hela Skriften tex 5 Mosebok återkommer teten om att Herren står för sina löften och ändrar sig inte.

I ljuset av bibeltexterna kan msn förstå mer om de händelser som nu sker i Israel.

Herre förbarma Dig!