Equmeniakyrkan, en pastors fundering och en professors viktiga konstateranden.

KOMMENTAR utifrån ett “klassiskt baptistiskt synsätt.”

– Om man ser kyrkan som en förening eller religiös organisation har Equmeniakyrkans pastor rätt i det han uppenbrt befarar. Tillväxt av antalet formella medlemmar är kanske inte nummer ett. Hans ord om ett “krympande kyrkosamfund” är ju de facto korrekt. Denna formella verklighet kan ju vid behov ifrågasättas. Och det är ju lätt att följ sådant. Inte lls utan fog används begreppet “betjänande” vilket är ett statistiskt mått på hur en församling bedömer att den juridiska organisationen når människor totalt dvs medlemmar oh andra som beteknas som betjänande. Begreppet betjänade måste definieras om det skall kunna bli statistiskt jämförbart.

I olika sammanhang brukas ordet BETJÄNANDE spm ett slags kosmetiskt ord då den faktiska minskningen av antalet medlemmar ser mindre allvarligt ut då fler ingår i betjände-begreppet.

Det finns skäl att granska hur begreppet används då det också är underlag till kyrkornas äskande av stöd från statsmakterna. Mer personer i verksamheten förutses öka chanserna att få in sekulära skattemedel i verksamheten.

Professor Hageviks funderingar kring ordet betjänande, Myten om antalet betjänade

En som försökt förstå detta är statsvetaren Magnus Hagevi. Professor i statskunskap och medlem i en Equmeniförsamling. Han har i bifogad text lyft fram begreppet:

Myten om antalet betjänade i frikyrkorna

Maagnus Hagevi är medlem i en församling tillhörande Equmeniakyrkan. I Sändaren där han ofta skriver ledare beskrev gan sina tankar om kyrkans utveckling och medlemstapp/begränsning av förmågan att nå människor med budskapet om frälsning, så här. Utdrag från tidningen Sändaren:

På 1960-talet menade många forskare att kyrka och kristen tro skulle dö ut. Det som skulle kunna fördröja ett kyrkligt borttynande var om församlingar accepterade och underordnade sig sekulariseringen. De församlingar som anpassade sig till sekulariseringen genom att utforma en uttunnad teologi som tonade ned det specifikt kristna, undvek att tala om Jesus, evigt liv och Bibeln skulle överleva längst.

Forskarna kallade detta för intern sekularisering: Kyrkor som sekulariserade sig själva skulle vara relevanta för flest människor. Däremot skulle församlingar marginaliseras och försvinna om de fortsatte att sätta Jesus i centrum genom att framhålla betydelsen av att ha en personlig relation med Jesus, tycka att Bibeln är viktigt, tro på under, uppståndelsen och ett evigt liv.

I undersökningar av kristna församlingar har forskare nu noterat att några tycks ha anammat strategin med intern sekularisering och tonat ned kärnan i det kristna budskapet för att anpassa sig till vad de uppfattar som samhällets förväntningar.

De predikar vad som kan beskrivas som en uttunnad teologi. Exakt vad olika studier anser indikera en uttunnad teologi skiftar, men några vanliga är att tona ned bekännelsen av Jesus gudomlighet och efterföljelse, evangelisation och Bibelns betydelse till förmån för allmänt religiösa termer och att andra religioner är likvärdiga.

Förhoppningen kunde vara att de på så sätt uppfattas som attraktiva för en annars ointresserad omgivning.

I ett växande antal internationella studier noteras att de kyrkor och församlingar som valt att på detta sätt tunna ut teologin och tona ned
Jesus för att uppfattas som öppna och nå fler i stället tenderar att vara de som når minst människor och tappar flest anhängare.

Flera studier visar i stället att församlingar som betonar vikten av en personlig relation med Jesus, efterföljelse, Bibelns betydelse, evangelisation, uppståndelsen och annat som på detta sätt sätter Jesus i församlingens centrum är de som står emot sekulariseringen. Forskare kallar dessa sätt att sätta Jesus i centrum för evangelisk teologi. En sådan teologi tror att det är Jesus som öppnar upp och når människor.

Det finns alltid olika erfarenheter. Forskningsresultaten säger inte att de gäller för alla, utan för de allra flesta.

Equmeniakyrkans församlingar har skiftande teologisk orientering som nog hamnar olika i forskarnas kategorier. Samfundet har en del församlingar där det forskarna kallar en evangelisk teologi inte framhävs. Samtidigt är Equmeniakyrkan en av de frikyrkor som tappar flest medlemmar.

Minskningen av andelen medlemmar i Equmeniakyrkan är minst i regioner som starkast associeras med evangelisk teologi.

Situationen framkallar flera frågor. Är det något som hindrar en kyrka som strävar efter förändrande möten med Jesus att betona evangelisk teologi och församlingstillväxt?”

Professor Magnus Hagevi

KOMMENTARER FRÅN KLASSISK BAPTISM BAPTISM BLOGG:

Vi  fick ju som efterföljare till Jesus ett rätt tydligt uppdrag om missionera så att människor omvänds till Kristus och härvid kan få del av frälsningen i Jesu namn.

Equmenia pastorn talar om är att människor behöver bli räddade eller frälsta. Hans konstaterande att ”vi” (med uppenbart syfte till hans kyrka), har valt att tala om allt möjligt annat som andra föreningar och organisationer jobbar med. Professor Hagevis text understryker pastorns budskap på et levande och tydligt sätt.

Det är ju klart bättre om kristna kämpade för jämställdhet, solidaritet, fred, klimat och miljö och därvid stärker befintliga organisationer som jobbar med det. Att göra kyrkan som en plattform för samma sak känns som en fel prioritering. Erbjudande om Frälsning genom Jesus kommer inte någon annan stans ifrån. Det behövs flera kristna drivna av Guds ord och helig Ande i politik och samhälle.

Spännande när en kyrkas pastor efterlyser mer av förkunnelse om frälsning. Viktigt tt notera det skinnehåll som professorn i statskunskap ger i samma fråga om kyrkans roll i evangelisationen,

Det säger något om huvudmannen alltså kyrkan? Eller hur? Kanske har man för obettänky och välvilja följt efter tidens utveckling och trott att “låga trösklar” och försiktig presentation gör att människor av välkomnande i social gemenskap  kyrkan och blir därvid inkluderade. Till vad? Till social gemenskap?  Till Kyrkan som organisation eller människor som möter Jesus och Frälsningen. Eller för att tala väckelserörelsens språk; Vi visar vägen til korset vårt enda hopp. Till omvändelsen, försoninge och nåden och ett evigt liv. Visst det är svåra ord. Lite bortglömda kanske besvärliga men väldigt viktiga. Precis den frågeställning som Equemenia pastor Gunther initierade. Bra gjort!