DEN ARONITISKA VÄLSIGNELSEN, BEHÖVDE DEN ÄNDRAS ELLER?…MEN BESTÅR INNEHÅLLET? MÅSTE FEMINISM UTRADERA ”DEN HELIGE ANDEN”?

Söndagens TV andakt spelades in på en ö i södra Bohuslän. Skimrande hav och vackra öar. På en av dessa, några röda bodar med vita knutar. Sen knallande över granithällarna dök det upp en rad medverkande för sommarandakten i SVT. Några iklädda prästerliga ämbetssymboler.

Arrangör var en församling från Göteborg, vilken är en del av Equmeniakyrkan. Mycket musik skapade en Taube-stämning och det var mycket Bohuskänsla.

Medverkade gjorde församlingens Equmeniapastor, samt ingen mindre än fd bitr kyrkoledare i Equmeniakyrkan Sofia Camnerin numera generalsekreterare i Sveriges kristna råd.

I slutet av den miljömässigt vackra stämningsfulla andakten läste församlingens pastor den välkända ”Aronitiska välsignelsen”. Begreppet kopplas till den heliga skrift och Aron.

Det vi kallar  välsignelsen omtalas i Fjärde Mosebok 6:24–26, och i Bibel 1917 lyder välsignelsen:

Herren välsigne dig och bevare dig.

Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig.

Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid.

I Karl XII:s bibel från 1703 (med moderniserad stavning), lyder välsignelsen:

Herren välsigne dig, och bevare dig.

Herren låte sitt ansikte lysa över dig, och vare dig nådelig.

Herren upplyfte sitt ansikte över dig, och give dig frid.

I Bibel 2000, den senaste översättningen till svenska, gjord av den statliga Bibelkommissionen, lyder välsignelsen:

Herren välsignar dig och beskyddar dig.

Herren låter sitt ansikte lysa mot dig och visar dig nåd.

Herren vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin fred.

Den aronitiska välsignelsen brukar sedan århundraden avslutas så här:

I Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn. Amen.

Att be i Jesu namn, att forma sin bön utifrån kopplingen till namnet Jesus är viktigt i den bibliska undervisningen. Ovanstående formulering av bönen syftar till Guds tre delar; Fader, son och Anden. Den Helige Anden! En person. Det är inte vilken ande som helst…

I andakten introducerades välsignelsens slutord  med ord/begrepp Skaparen, Befriaren och Livgiverskans namn.

Initialt kan man direkt se att Jesus uppmanade efterföljarna att be i hans namn. Equmeniakyrkan ger ut uppdraget att be i Livgiverskans namn.

Bibeln anger berättelser där just Duvan är symbol för den helige anden.. Johannesevangeliet 1:32 SFB98 Johannes vittnade och sade: ”Jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom.’ Inget kopplar Anden som kom över Jesus som att han drabbades av någon som kapades Livgiverskan,

Den nya religionen eller är det bara feminism? Tar den ideologiska fraseringen från nutiden över bibelordet?

Equmeniapastorn avslutade vällsignelsebönen  inte som brukligt utan med följande ord:

» I Skaparens, Befriarens och Livgiverskans namn.

Därvid noteras utifrån en klassisk bibelsyn

Gud har ersatts med Skaparen.

Sonen dvs Guds son Jesus har ersatts med ordet ”Befriaren”

Den Helige Andens namn har ersatts med Livgiverskan.

Kommentar

Man kan tolka detta på olika sätt.  Tydligt är dock att ordet Fadern, det bibliska begreppet helt tydligt an användes av Jesus själv. Det ordet, skrivit i Bibeln stör uppenbarligen Equmeniapastorn. Märkligt. Jesus själv säger ju: jag och Fadern är ett.  Här finns flera texter med liknande innehåll. I Johannes 14 läser vi; ”¹⁰ Tror ni inte att jag är i Fadern och att Fadern är i mig? Orden jag talar är inte mina egna, utan de är från Fadern som bor i mig. Och han gör sina gärningar genom mig.”

Kanske anser denna avskilda pastor och hens kyrka att Jesus hade fel och Equmeniakyrkan rätt?

När den HELIGE ANDEN blir ”Livgiverskan” har man allt ramlat bredvid ”spåret” av  klassisk kristen tro. Anden blir genusbestämd till feminum. Så står det faktiskt inte och knappast finns något tydligt  bibelstöd heller. Snarare ger pastorn en rejäl devalvering av vad den HELIGE ANDE egentligen är och förmår.

Hur kan Equmeniakyrkan hamna så galet?

Igen