”Numera låter det snarare som så: min tolkning är den enda rätta” och ”kristenheten riskerar att alldeles tappa huvudet och egenrättfärdigt vråla om den enda sanna tolkningen” skriver Frida Park i sin starkt bagatelliserande text i Dagen om den stora teologiska förändring som skett hos Evangeliska Frikyrkan mfl de senaste åren.
Frida Parks beskrivning av läget är att det ”sprider sig genom kristenheten en unken doft från syndakatalogernas dagar när heligt vreda apologeter dömer sina syskon till förtappelse”.
Istället ska vi utgå från att ”vi kan ha fel” och försöka bevara friden och stämningen i det samfund och församling som vi tillhör.
Väckelserörelserna och sanningen
Svärdet i kristenheten pekar också mot Sanningen och Livet
Frida Parks ord är ett slag i ansiktet på vilken väckelserörelse som helst i kyrkohistorien. Baptisterna startade i mitten av 1800-talet folkväckelserna genom sin tro på att ha funnit avgörande sanningar och deras utbrytning från statskyrkan blev avgörande för kristenhetens förnyelse. Fängelsestraff, förvisning och misshandel blev deras lott men deras övertygelse om trons och sanningens allvar blev avgörande för väckelsen.
Sedan dess har alla nya kyrkorörelser i Sverige bildats utifrån skillnader som man i varje given tid upplevt som allvarliga och ej kompromissbara. Det kan vara skillnader som i efterhand kan vara svåra att förstå, inte minst Örebro Missionsförenings(sedermera EFK) splittring ur Baptistsamfundet på 1930-talet. Men det var utbrytningar som höll väckelsen levande och tron fördes vidare till fler.
Alla dessa ursprung till dagens frikyrkoflora kan fastslås ”egenrättfärdigt vråla om den enda sanna tolkningen” enligt Frida Parks definition och ändå var de omistliga bärare av väckelsen. Hade de samtliga tonat ner sig, värnat tonläget i församlingen och hävdat att alla andra kan ha lika rätt, så hade väckelsen aldrig uppstått eller utvecklats.
“Enhet” enligt Nya Testamentet
”Med vilken rätt bortser man från Jesu ord om enhet och kärleken syskon emellan” skriver Frida Park och blir närmast en vilseledare. För hon bortser ju just från Jesu ord om enhet som bygger på att lärjungarna ska helgas i sanning liksom Gud är sanning. När Bibeln talar om ”enhet” så är det alltid samma andetag som den pratar om ”enighet”. Bibelns och Jesus vittnesbörd om enhet är inte lärjungar som tycker tusen olika saker men ändå älskar varandra(det är ett nutida påfund) utan det är lärjungar som fostras alltmer i sanning och enighet och genom detta bevisar att de är av samma ”enhet”.
”Att tolka Bibeln och vad som är Herrens ledning är något man gör tillsammans” skriver Frida Park och bortser från att det är precis vad som varit hittills, men inte längre är om samkönade relationer.
Länge, länge har den evangelikala rörelsen varit helt enig om vad Bibelns undervisning är om samkönade relationer. Det har inte ens ansetts som en tolkning eftersom Bibeln är helt entydig oavsett vilket ställe du slår upp. Det som hänt nu är inte någon ny bibeltolkning med större förklaringskraft, utan att samhället förändrat sig och både kräver och påverkar den kristna församlingen att förändra sig. Frikyrkans inre sekularisering driver på förändringen men bibelorden står ju kvar.
Samfund byter bibelsyn
Så vill inte längre vissa församlingar i EFK läsa Bibeln tillsammans utan de drar iväg längs sin egen linje och på köpet planterar man en helt ny och annorlunda bibelsyn i hela sitt samfund. Bibelsynen är inte längre evangelikal utan liberal och den påverkar på sikt och i hög grad redan alla slags frågor, både läromässig periferi och kärna. När EFKs samfundsledare säger ”Guds ord är inte en samling tidlösa trossatser” så är det ett övertydligt exempel på hur det blir när en lärofråga inom ett område förändrar hela samfundets grundläggande bibelsyn.
Med vilken rätt bagatelliserar Frida Park sanningens allvar i Bibeln? Med vilken rätt dömer hon ut brinnande kristna som ser hur den kristna trons grundfundament monteras ner? Med vilken rätt dömer hon kristna som värnar Jesu ord som egenrättfärdiga och kärlekslösa? Med vilken rätt bedömer hon stora frågor i Bibeln som oviktiga när en evangelikal bibelsyn hävdar att Bibeln är utan fel i allt som det påstår och det enda ofelbara rättesnöret för tro och liv? ”För … oss som håller Bibelordet högst” skriver Frida Park, men det är väldigt lite i hennes text som stöder hennes egen tes, när hon välvilligt är beredd att kompromissa bort så mycket i den goda andans namn.
Kristen tro är både kärna och periferi
Det viktigaste är kärnan och den är inte hotad verkar Frida Park vilja säga, men det är en felbedömning. Utvecklingen liknar snarast när en borg ansatts av en främmande här. Först är makten över hela borgen intakt men sedan ansätts de yttre ringmurarna(ex. lärofrågor). Efter ett tag faller den yttre försvarslinjen och försvararna retirerar in i citadellet för att försvara sin kärna. Hela tiden är hela borgen under attack och man kan inte bara säga att det bara är kärnan som är viktig. Intas de yttre befästningsverken så är det bara en tidsfråga innan kärnan faller också, såvida inte Jesus kommer inridande i soluppgångens strålar och frälser sitt folk innan fästningen faller helt.
Det anfall mot kristen tro som pågår nu i den evangelikala rörelsen är med vapen av en sådan kraft att de kan förgöra såväl periferi som kärna. Då behövs det kristna som står upp, påpekar det allvarliga läget och behovet av förändring. Dagens skiljelinjer är så grundläggande för hela trons uppbyggnad att det sällan funnits så bra skäl på lång tid för uppdelning och nya konstellationer inom Guds församling. De som vill värna och leva i en tydligt evangelikal och bibeltrogen väckelserörelse kommer inte att kunna göra det inom flera av de befintliga frikyrkosamfunden, det är rörelser som är på väg att falla av till något helt annat. De som vill ha ett ”modernt” samfund med tidens läror må gå den vägen men de som vill leva så långt som möjligt efter Guds ord kommer förmodligen att tvingas hitta nya sammanhang. Och det går fort nu.
Ha respekt för varningsorden
De som bryter upp, använder starka ord, varnar sin omgivning är värda all respekt. Inte alla men många fullföljer traditionen från profeterna via apostlarna via väckelserörelserna till vår tid för att värna Guds rike och sanning, Jesus försoning och nåd. De förstår tidens utveckling djupare än Frida Park. Det är inte ett trevligt tonläge som driver Guds rike vidare. Det är budskapet om syndens, omvändelsens, nådens och frälsningens allvar som gör det, som det alltid har varit.
