Med omfattande nyspråk och förvrängningar av välkända teologiska begrepp så verkar liberala teologer framgångsrikt inom Evangeliska Frikyrkan(EFK) för att byta ut samfundets teologi mot en helt annan. När osanningar framförs regelbundet och 
konsekvent känns det angeläget att uppmärksamma på ett tydligt sätt.
Niclas Öjebrandt heter en av de ledande teologer som försöker förändra hela samfundets teologi under en evangelikal täckmantel och han driver också en egen hemsida för liberaliserad HBTQ-teologi.
Så här skriver Niclas i ett dagsfärskt inlägg till oss på sociala medier:
”Samfundet EFK har ett tro- och självförståelsedokument som styr den teologiska tolkningen av Bibeln. EFKs definition är inte samma som Lausanne-deklarationen.” Det är på många sätt bra att er teologi går under namnet Klassisk Baptism eftersom den hänvisar till texter som inte längre är de riktningsgivande för vår församling eller vårt samfund.”(dvs Lausannedeklarationen, vår anmärkning)
Men Niclas Öjebrandt ljuger!
I EFKs aktuella självförståelsedokument från år 2020 så är Lausannedeklarationen DET ENDA riktningsgivande dokument som EFK hänvisar till i huvudtexten under rubriken Evangelikal. Dessutom med innebörden att EFK har fyra gemensamma betoningar med just den profilen. Och detta är i stort sett hela innehållet som tas upp under rubriken Evangelikal. Alltså gäller fortfarande Lausannedeklarationen som riktningsgivare för EFK!
Så här står det bland annat i EFKs självförståelsedokument med direkt hänvisning till Lausannedeklarationen:
”Med begreppet evangelikal uttrycker vi vår samhörighet med de historiska och internationella väckelserörelser vars teologiska profil fått ett nutida uttryck bland annat i Lausannedeklarationen. Denna profil har fyra teologiska betoningar gemensamt:
…(1,2,3)…
- Bibeln är Guds ord och yttersta auktoritet för tro och liv. Bibeln är Guds ord genom människors ord i historien. Den är en berättelse om Guds uppenbarelse och frälsningshistorien genom vilken Anden talar och vägleder församlingen idag, trovärdig i allt den lär, auktoritet för vår tro och vårt liv, levande och verksam till att förvandla människors liv och relationer… … Församlingen fördjupas i sin förståelse och i sitt liv genom lydnad mot Guds ord.”
Vidare skriver Niclas Öjebrandt:
”När det gäller Lausannerörelsen och den globala evangelikala rörelsen så har ju även deras bibelsyn utvecklats och nyanserats kraftigt sedan 1971 när Lausannedeklarationen skrevs. Manillamanifestet 1989 och Kapstadsöverenskommelsen 2010 har nyare och mer aktuella texter om den evangelikala definitionen av vår gemensamma bibelsyn.”
Niclas Öjebrandt har rätt i att dessa dokument är nyare och det finns också hänvisningar till dessa i EFKs självförståelsedokument, men då bara som noter och inte i huvudtexten(det vill säga av lägre rang). Men det är en stor förvrängning att påstå att dessa nyare dokument skulle ha en annan slags teologisk betoning och inriktning som mer liknar hans egen. I själva verket synkroniserar alla de tre internationella dokumenten innehållsmässigt utomordentligt väl med varandra medan Öjebrandts egen teologi avviker kraftigt och representerar en helt annan lära.
Så här skriver Öjebrandt:
”I nuläget är det på det globala planet Kapstadsöverenskommelsen som är den senaste versionen som jag relaterar till som evangelikal teolog… …Den mejslar också fram tydligt de tre delarna som vi definierar som Bibelns auktoritativa ämnen. dvs. Vi bekänner inte Bibeln som sann och auktoritet på alla områden. Bibelns auktoritet är kopplad till evangeliet och inte till allt annat. Utifrån det kan vi utan att bryta mot Bibelns evangelium omforma delar av hur vi i vår tid formar familj och släktskap på ett sätt som skiljer sig både från polygynylagarna i GT och monogamitexterna i NT.”
Men Niclas Öjebrandt ljuger hejdlöst!
Så här står det i Kapstadsöverenskommelsen:
Kapstadsöverenskommelsen om Guds ords auktoritet:
”Vi erkänner hela Bibeln som Guds ord, inspirerat av Guds Ande, uttalat och nedskrivet med hjälp av mänskliga författare. Vi underordnar oss detta som vår högsta och enda auktoritet, som bestämmande för vår tro och vårt liv. Vi intygar att Guds ord har makt att uppfylla hans frälsningssyfte. Vi bekräftar att Bibeln är Guds skrivna, slutgiltiga ord som inte kan upphävas av någon senare uppenbarelse…”
Vidare står det: ”
Vi underordnar oss Bibeln som sann och tillförlitlig i allt den påstår, för den är Guds ord som aldrig ljuger eller slår fel. Den är tydlig och tillräcklig för att uppenbara frälsningens väg. Den utgör själva grunden för att utforska och förstå alla aspekter av Guds sanning”.
Kapstadsöverenskommelsen om Bibelns auktoritet över olika livsområden:
Vidare beskriver Kapstadsöverenskommelsen att Bibelns auktoritet enligt evangelikal förståelse inte alls kan begränsas till någon slags kärna och man kan strunta i allt annat:
“Bibeln förklarar vilken livsföring som bör känneteckna oss som troende och de troendes gemenskap. Från Abraham via Moses, psalmisterna, profeterna och Israels vise, liksom från Jesus och apostlarna, får vi klart för oss att denna bibliska livsföring innefattar rättvisa, barmhärtighet, ödmjukhet, redlighet, uppriktighet, sexuell renhet, frikostighet, vänlighet, självförnekelse, gästfrihet, fredsmäkling, icke-vedergällning, goda gärningar, förlåtelse, glädje, förnöjsamhet och kärlek – allt detta i förening med ett liv i tillbedjan, lovprisning och trofasthet mot Gud”.
Kapstadsöverenskommelsen om Bibelns auktoritet över äktenskap och sexualitet:
Vidare ger sig Kapstadsöverenskommelsen in på många olika livsområden där den beskriver Guds bibliska och gudomliga vilja. Bland annat:
”Guds tanke med skapelsen är att äktenskapet ska vara en överlåten, trofast relation mellan en man och en kvinna, där de blir ett och bildar en ny social enhet som skiljer sig från deras respektive uppväxtfamiljer.
All slags förvänd sexualitet, där människor idkar sexuellt umgänge före eller utanför äktenskapet så som det definierats ovan, avviker från Guds vilja och skapelsens och frälsningens välsignelse.
Som medlemmar i kyrkan överlåter vi oss till:
…(1,2,3)…
- . att försöka förstå och ta itu med de djupa hjärtefrågor kring identitet och erfarenhet som drar människor in i homosexuellt beteende; att nå ut med Kristi kärlek, barmhärtighet och rättvisa; samt att ta avstånd från och fördöma alla former av hat, verbal och fysisk misshandel och diskriminering mot homosexuella;”
Niclas Öjebrandt om EFKs rapport och Kapstadsöverenskommelsen:
Niclas Öjebrandt skriver så här: ”Jag ser inte på något sätt att rapportens författare avviker från det som utgör bibelsyn eller teologisk grundmodell i där.”
Men vem som helst som är läskunnig kan se att det i Kapstadsöverenskommelsen inte finns tillstymmelse till acceptans eller bejakande av samkönade relationer. Inte heller att omforma samkönande relationer från Synd till Naturlig brustenhet(dvs inte synd). Det är alltså en ren bluff från Öjebrandts sida, kanske i förhoppningen att det ändå inte är någon som läser internationella dokument och kan syna bluffen?
Niclas Öjebrandt och EFKs(?) nya trosbekännelse:
Det som kanske är det mest intressanta är Niclas Öjebrandts uttryckta trosbekännelse framförd som ett ”Vi”(EFK?):
“Vi bekänner inte bibeln som sann och auktoritet på alla områden. Bibelns auktoritet är kopplad till evangeliet och inte till allt annat.” Samtidigt kallar han sig själv ”evangelikal teolog”.
Då tycker jag faktiskt att han ska skriva en motion till EFKs årskonferens där han föreslår att EFK ska ha denna trosbekännelse; ”Vi bekänner inte Bibeln som sann och auktoritet på alla områden!”. Med det beslutat kan han och EFK försöka kalla sig evangelikalt samfund och se hur bra det går. Ingen kommer att tro dem!
Slutligen kommer här ett par uttalanden som Niclas Öjebrandt själv har skrivit tidigare och som faktiskt innehåller en del ärlighet och samtidigt krossar den egna självbilden att han är evangelikal eller ens söker sanningen i Bibeln:
- Ett samkönat äktenskap är inte bejakat i Bibeln eller i den kristna traditionen.
- det… (är)… inte möjligt att enbart argumentera emot vår teologi med argument från Bibeln.
Niclas Öjebrandt är inte en evangelikal teolog!
Han är en liberal teolog som bär på alla kännetecken på en liberal teolog. Det vill säga, han läser visserligen Bibeln och kallar den en slags auktoritet, men modern vetenskap, majoritetsuppfattningar och den allmänna tidsandan och inte minst de egna tankarna(i lämplig mix) har en högre auktoritet och bestämmer över Bibelns sanningar. Då är man inte en evangelikal teolog, då är man en liberal teolog. Och precis som i det allmänna skeendet kring EFK och teologi så är det ett mischmasch av nyspråk, förvrängningar och ibland rena lögner som gör att etiketterna som de ger sig själva är långt ifrån verkligheten.
Respektera syndarna men stå upp mot villolärarna
Det pågår ett avgörande slag om människors frälsning i EFK
Människor med olika dragningar och känslor i HBTQ-världen är värda all vår ömhet, förståelse och respekt utifrån deras situation. Men däremot är det viktigt att ge teologer som Niclas Öjebrandt och hans kompisar sina rätta etiketter. De är villolärare, sända av den onde för att förvrida tro och sinne hos Guds utvalda folk. Likt Syndfrihetsläran som för 150 år sedan ödelade stora delar av den baptistiska väckelsen finns det idag en ny syndfrihetslära, med en ny kader villolärare som drar och sliter människor bort från Guds väg och sanning. Det är viktigt att inte respektera dessa förkunnare som jämlikar eller värda respekt. Det viktiga är att stå upp för den eviga sanning och nåd som blivit oss given från Gud den Helige, genom Kristus Jesus och stå emot de som står emot Gud den Helige och hans Ord. Allt för att leva i trofasthet till Gud och för alla människors bästa.
