En tjuv rekognoscerar en juvelbutik för att kunna råna den. Han har gått in för att kolla in synliga larm, lås, butikens utformning osv. Under tiden blir han oväntat inblandad i en diskussion med ägaren till butiken, vars hobby är att studera filosofi, Ägaren argumenterar för att all sanning och moral är relativ.
-Så är det, säger ägaren, Allt är relativt. Det är därför jag anser att moral inte är absolut, och att rätt och fel är upp till individen att bestämma inom ramarna för samhället. Det finns dock inget absolut rätt och orätt.
– Det var ett mycket intressant perspektiv, säger tjuven. Jag växte upp i tron att det fanns en Gud, och att det fanns rätt och fel. Men jag övergav allt detta och jag håller med dig om att det inte finns någon absolut rätt och fel, och att vi är fria att göra vad vi vill.
Tjuven lämnar butiken. Han återvänder på kvällen och bryter sig in. Han inaktiverar alla larm och lås och är i färd med att råna butiken. Då kommer butiksägaren in genom en sidodörr. Tjuven drar sin pistol. Ägaren kan inte se mannens ansikte eftersom han är klädd i en skidmask.
– Skjut mig inte, säger ägaren. Snälla ta vad du vill och lämna mig ifred.
– Det är precis vad jag tänker göra”, säger tjuven.
– Vänta lite. Jag känner dig. Du är den mannen som var i affären tidigare idag. Jag känner igen din röst .
– Detta är mycket olyckligt för dig, säger tjuven. För nu vet du också hur jag ser ut, och eftersom jag inte vill åka fängelse jag är tvungen att döda dig.
– Du kan inte göra det, säger ägaren.
– Varför inte?
– För det är inte rätt, åberopar den desperata mannen.
– Men har du inte berättat för mig i dag att det inte finns något rätt och fel?
– Ja, men jag har en familj, barn som behöver mig, och en fru.
– Så? Jag är säker på att du är försäkrad och att de kommer att få en massa pengar. Men eftersom det inte finns något rätt och fel, spelar det ingen roll om jag dödar dig. Och om jag låter dig leva du kommer att ange mig och jag kommer att hamna i fängelse.
– Men det är ett brott mot samhället att döda mig. Det är fel eftersom samhället säger så.
– Som du ser erkänner jag inte samhällets anspråk på att jag ska följa dess moral på. Allt är relativt, som du minns?
– Skjut inte mig! Jag ber dig. Jag lovar att inte berätta för någon hur du ser ut. Jag svär!
– Jag tror inte att jag vågar chansa.
– Men det är sant, jag svär jag ska inte berätta för någon.
– Tyvärr, men det kan inte vara sant för det finns ingen absolut sanning, ingen rätt och fel, inget är fel, minns du? Om jag låter dig leva kommer du bryta ditt så kallade löfte eftersom allt är relativt. Det finns inget sätt jag kan lita på dig. Vårt samtal i morse har övertygat mig om att du tror att allting är relativt . På grund av detta, jag kan inte tro att du håller ditt löfte. Jag kan inte lita på dig.
– Men det är fel att döda mig. Det är inte rätt!
– Det är varken rätt eller fel av mig att döda dig eftersom sanningen är olika för varje person. Om jag dödar dig, så är det rätt för mig. Och är det naturligtvis sant att om jag låter dig leva så kommer du att skicka mig till fängelset. Ledsen, men du har dödat dig själv.
– Nej, Skjut mig inte. Jag ber dig.
– Att du ber gör ingen skillnad.
…. Pang …
Om relativismen är sann, var det då fel att trycka av? Kanske någon kan säga att det är fel att ta ett annat liv i onödan, men varför är det fel om det inte finns någon standard för rätt eller fel? Andra har sagt att det är en brott mot samhället. Men vad spelar det för roll? Om vad som är sant för dig är den enda sanningen, vad är då fel med att döda någon för att skydda dig själv när du har rånat honom? Om det är sant för dig att du måste döda för att skydda dig själv, då vem bryr sig vad samhället säger? Varför är alla skyldiga att följa sociala normer? Om man gör det så är det ett personligt beslut.
Även om få relativister kommer att bete sig på ett oetiskt sätt, ser jag relativism som ett redskap för den totala anarkin. Det finns en annan väg. Den byggde upp vårt samhälle och gjorde det beboeligt.
Kjell Fors
