Det verkar inte som om dagens baptister ( med flera undantag på denna sajt ) inser konsekvensen av att ha en delad syn på dopet. Då menar jag en samsyn på barndop – troendedop. Detta är inte som betraktas idag en generös och tolerant inställning utan en fel teologi som leder människor fel i det långa perspektivet.
Glädjen, kraften och friheten som skall känneteckna en mogen kristen förvandlas till ”måsten” och uppförandekoder.
Den stora med DOPET är löftet om den Helige Ande !
Dopet, jag talar om troendedopet är ingen marginalgrej en bisats i den kristna tron.
Blir det baptistiska dopet jämställt med människopåfundet barndopet så förvanskas hela Biblen.
Då plötsligt behövs ingen
# personlig tro
# frälsningsupplevelse
# eget ansvar
# ingen visshet om att våga be om den Helige Ande
# Inget löfte om den Helige Ande
# Ingen insikt om kampen mot synden och köttet enlig Romarbrevet.
Utav detta och konsekvens härav följer mera irrläror som
# arvssynden
# nöddopet
# och hur mycket konstiga saker som helst.
Statskyrkosystemets och alla system med att ersätta personlig tro, egen bekännelse och dop med en kristendom som består av barndop och uppfostran har lett till en vilsenhet i kristenheten. Denna vilsenhet har haft sin ära i tolerans. Denna tolerans har haft till följd en ännu mer urvattnad kristen tro…
Har ni någon gång funderat varför det har varit så mycket strid kring dessa frågor ?
Varför har alltid troendedopet varit så kontroversiellt och blivit så hatat och föraktat.
Läs tex. Luthers skrifter om anababtister eller vederdöpare. Han och många av hans efterföljare tog alla chanser att racka ned och bespotta döparna. Det andra statskyrkosystemets företrädare, den heliga stolens grymheter skall vi inte ens nämna.
Givetvis för att DOPET är en så oerhört viktig fråga.
Dopet är mer än alla fina och djupa saker det brukar talas om. Det är framför allt att lägga ned sin egen vilja, det bryter något av egenviljan som trotsar och reser sig upp mot Gud. Detta gör att det inte finns en bättre start på det kristna livet. Den onde vet detta.
Därför har djävulen och hans anhängare
Bränt, torterat och dränkt döparrörelserna genom alla århundraden.
Enligt min åsikt är en riktig baptist alltid för den lokala församlingens princip och avstår varje centralstyrning med hänvisning till Nya Testamentet. Detta är vägen ut och ur den nya kompromisskyrkan ( bra ord va.. ).
Torbjörn S Larsson
Jag håller med om att en personlig tro och omvändelse(vilket jag antar är vad som avses med “frälsningsupplevelse”) bör föregå dopet. Tilläggas kan ju också att på dessa två saker kan upptagandet i församlingen följa.
Men jag kan inte se kopplingen från dessa propositioner till att “arvsynden” skulle vara en irrlära?
Hur och varför skulle troendedop vara en garant, eller ens bara försvara något, emot arvsyndsläran?
Jag tycker också att det är att ta i i överkant att påstå att tro på barndop förvanskar hela Bibeln.
Själv håller jag som sagt troendedopet för det riktiga sättet att åskådliggöra den omvändelse och det dop som skett med en individs hjärta.
Det finns alldeles för många goda kristna som med bibeln som högsta auktoritet kommit fram till att barndop är rätt för att kunna påstå att genom tro på barndop så “förvanskas hela Bibeln”.
Jag tror att barndop är fel, men jag skulle nog inte påstå att hela bibeln förvanskas om man inte håller med mig.
Håller med Olof här.
Själv tycker jag arvsynden hör bland de mest tydliga bibliska lärorna man kan komma över.
Tycker snarare synergism och semi-pelagiansk lära förvanskar bibeln…Delar nog John MacArthurs perspektiv här:
http://www.youtube.com/watch?v=FSQZAZUkijk
När det är sagt, eftersom Bibeln har också en klar och tydlig lära om att troendedopet är det rätta- så gör man rätt i att stå fast vid troendedopet och förkasta barndopet.
Hej Olof.
Du säger: “Det finns alldeles för många goda kristna som med bibeln som högsta auktoritet kommit fram till att barndop är rätt”.
Håller helt med dig att det finns många goda kristna som kommit till denna slutsats. Många som jag inte ens når upp till bröstvårtan på…
Men om vi skiljer på dom som är goda kristna med i övrigt intelligent tänkande. tex Luther, Schartau, Rosenius, Waldenström , den norske prästen Hallesby m.fl. och viktigt skiljer på deras person och deras argument. Då blir det ofta plötsligt väldigt krystade resonemang. Har med förtjusning läst deras förklaringar och blir faktiskt inte alls imponerad. ( Som jag likväl är av deras person ).
Ta tex denna helg. ( jag brukar läsa i en gammal postilla på söndagar ).
Luthers förklaring till att inte döpa sig på riktigt, dvs omdop , var att prästerna skulle få för mycket att göra !* Har Ni hört på maken !
Tycker du det är ett argument ? Nåväl, den gode Luther ( den tidiga )skriver i på flera ställen i sina predikningar saker som pekar på troendedopet faktiskt **. Detta om Luther. Jag rekommenderar att läsa de övrigas argument, inte så värst mycker mer struktur. I allafall inte om man tar Bibeln som utgångspunkt för resonemang.
* Predikning på Kristi Himmelsfärdsdag s 335 del I:
stycke 76. Saxat.
Här kommer den skändliga vederdöparehopen… Därmed vilja de då nederslå barndopet ( som jag )… Ty dopet gives blott en gång; eljest skulle man behöva många präster, om man… osv
** I övrigt är i stort hela predikan sund och innehållsrik och bör studeras hur en predikan om tro och dop skall läggas upp. s 321-338
( Dr. Martin Luthers Kyrko-Postilla. Vinteravd. Sjunde upplagan 1911)
Detta var en tunn soppa.
Att sen krydda den med grymheterna från andra kristna gör ju verkligen argumenten starkare…
Di konsekvensanalys av barndopet är så bristfälliga att jag skäms. Klassiskt barndop (inte SvK) förutsätter t.ex. ansvar, med fadrar och undervisning för föraldrarna innan dop och en försäkran om fortsatt undervisning av kyrkan. Därmed faller hela invändningen…
Omdop är också ett enormt ekumeniskt problem. De stora kyrkorna erkänner baptismen, men baptismen drar sig in i sekterismens grumliga vatten och underkänner alla andra. Det borde säga något…
Hej Anders.
Du säger : “Att sen krydda den med grymheterna från andra kristna gör ju verkligen argumenten starkare…”.
Tyvärr måste jag tillstå att det inte är någon krydda utan en faktisk verklighet. Varför inte studera baptismens historia ?
Sedan tillägger du:
“Detta var en tunn soppa.”
Själv föredrar jag tunna soppor. Ogillar tex ärtsoppa som är för tjock. Men jag tar gärna en stor nypa gul curry i jämte vitlök…
Jag gillar inte heller långa utredningar och konsevensanalyser på Internet. Det kommer du aldrig att se från mig.
Hellre sådant som sätter tankar och fantasi i rullning…
Hoppas även mitt grumliga vatten kan stänka lite på dig.
Återkommer om arvsynden.
Hej Torbjörn,
Håller som sagt med om att troendedop är den rätta vägen att gå,
så jag kommer ju knappast säga emot dig rörande ditt exempel från Luther.
Vad jag kunnat förstå av saken (vilket ju är en långt ifrån uttömmande förståelse) så finns det tolkningar av barndop som inte alls är bibliskt orimliga. Dvs något bättre än det citerade Luthercitatet. Det var bara därför jag tyckte du tog i lite i överkant.
allt gott!
Hej igen Olof.
Du säger:
“Det var bara därför jag tyckte du tog i lite i överkant”.
Jag önskar att du hade rätt. Men den verklighet jag fått uppleva då barndopet ersatt det riktiga dopet gör mig väldigt ledsen.
Jag är vice församlingsföreståndare ( mortsv. äldste ) i vår lilla missionsförsamling och besöker ibland äldre och sjuka. Jag har sett fina kvinnor och män som hela sitt liv deltagit i kyrkolivet, uppfostrat fina barn som blivit frälsta men saknar frälsningsvissshet och tillförsikten. Det är en djup tragedi.
Jag har sett människor, ärliga och fina som saknar glädjen som skulle normalt tillhöra det kristna livet. Jag har sett människor i församlingar runt omkring som bett i många år om dopet i den helige Ande men inte fått det.
Jag har haft nära vänner och bekannta från andra samfund och rörelser som blivit uppmärksammade på dopet och haft en synlig tillväxt i tron. Men då de sa nej till att låta döpa sig har stannat till och gått tillbaks. Deras barn är inte troende och dom själva visar inget livstecken.
Jag tycker det är ruggigt och känner mig maktlös.
Varje människa måste få vandra sin väg. Man kan presentera sanningen men överlämna beslutet. Så har Gud förordnat.
Vissa saker kan man påverka, andra inte.
Men däremot har jag också sett människor som inte är troendedöpta bli döpta i den helige Ande och fått andens frukt. Men så vitt jag sett har de aldrig stått vid situationen att säga nej till dopet.
Så själv tycker jag att jag nästan underdrivit betydelsen av dopet då jag sett konsekvenserna…
NÅGRA KOMMENTARE KRING TROSBEKÄNNELSEN OCH DOPET:
http://aletheia.se/2010/05/15/ur-askan-ett-babelstorn/comment-page-2/#comment-163339
Tycker fortfarande det är att ta i i överkant att påstå att “hela bibeln förvanskas” om man väljer att hålla sig till en barndopsyn.
Det är självklart tråkigt om man som kristen, eller icke-kristen för den delen, saknar livsglädje. Men jag kan inte riktigt se vad det har med barndop eller troendedop att göra, detsamma gäller “dopet i den helige Ande”.
Men det är ju bra att vi iaf är överens om att troendedop är att föredra, även om vi till viss del verkar ha olika bevekelsegrunder för det. 🙂
I DIN SENASTE KOMMENTAR OLOF FRAMFÖR DU:
“Men jag kan inte riktigt se vad det har med barndop eller troendedop att göra, detsamma gäller ”dopet i den helige Ande”.
Aposteln Petrus predikade på pngstdagen:
1. Omvänd er
2. Låt döpa er
3. Då, först då, skall ni få den Helige Ande
Det ligger massvis med fina grejer i dopet. Tex. bekännelse. Döden. Avklädandet. Uppståndelsen. Brytandet av “jag vet bäst mentalitet” i andliga frågor mm. mm.
Men som jag ser det finns det EN ENDA viktig konsekvens av dopet.
Och det är rättigheten, löftet om den Helige Ande. Utan dopet har vi inget löfte. Gud kan ge det ändå. Om folk är insnöade av förutfattade meningar som tex. i apostlagärnaingarna då hedningarna som ansågs orena fick del av det. Men Gud har sina regler. Och dom som finner dom obekväma får ingenting.
Sedan tycker jag man skall stanna till inför Jesu dop och bli stilla:
” När han hade blivit döpt, ÖPPNADES HIMMELEN.”
Dvs först dopet, SEDAN upplevelsen av den Helige Ande.
Är det inte detta vi alla längtar efter…