Equmeniakyrkans anställda glada och demonstrerande i ett så kallat Pridetåg
En av Eumeniakyrkans tre kyrkoledare har i en text i Sändaren från september 2021 lyft fram det som kallas HBTQ-frågorna utifrån kyrkans perspektiv. Att skapa en ”inkluderande” kyrka tycks vara en klar målsättning.
1. Joakim Hagerius text i Sändaren sept 2021:
Rubrik i tidningen Sändaren: ”Därför måste HBTQ-diskussionen få ta tid”
KYRKOLEDAREN SKRIVER:
”Kyrkans långsamhet som organisation betyder inte att dess ledarskap sitter och rullar tummarna och väntar på att saker ska ske. Ett första steg är alltid att tystnaden bryts och att utforskande samtal uppmuntras. Därför pågår ett arbete som bärs av kyrkoledarkollegiet med målsättning att ge mod och redskap att samtala om frågor som relaterar till HBTQ i lokalförsamlingarna.”
Joakim Hagerius bitr kyrkoledare
https://www.sandaren.se/debatt/joakim-hagerius-darfor-maste-hbtq-diskussionen-fa-ta-tid-0
Rubriken om ett aktivt ledarskap som inte rullar tummarna i en process som får gå långsamt, låter bra,
–MEN HÅLLER RESONEMANGET IHOP MED VERKLIGHETEN?
Det verkar mer som att Hagerius rätt diskret glider förbi det allra mest viktiga frågan. Han som andlig ledare, i en kristen kyrka har som självklar uppgift att förkunna Guds ord. I denna text verkar han möta läsaren i en kommunikation byggd på den teknik som partipolitiska – och mediaprofiler brukar använda i svåra frågor. Otydlighet i en kombination med att söka tillgodose ”alla sidor”.
Kyrkoledarens budskap som helhet är dock tydligt. Kyrkan under hans ledning är på väg i en process som inte skall skyndas på. Processen handlar om det han kallar HBTQ- processen. En passning om processens grund och samtidig delaktighet med andra ger uttrycket bland annat att den (processen) är samtidig med att många andra kyrkor är inne i liknande.
Löpning, joggning i en process åt ett håll framåt eller åt olika håll eller hemåt
Processer kan generellt sett gå åt olika håll. Noterbart är att Hagerius inte beskriver en riktning mer exakt.
En process kunde annars gå från något t.ex. A till något t.ex. B. I Hagerius text är det svårt att se denna riktningens målbild. Möjligen robusthet och att undvika splittring. Det som klargörs är ambitionen om dess förankring utan strid. Om det vore en öppen fråga som tar tid skulle skulle ledningens hanteringen av verkligheten hittills sett helt annorlunda ut, Verklighetens evidens stämmer inte med antydd ambition.
2.0. Om en process och dess inre väsen
Hagerius anför; HBTQ -diskussionen måste få ta tid. En fråga som inte direkt får ett svar är då: varför! Implicit finns ett budskap inlagt som en förutsättning. Det ordlösa men dock tydliga språket handlar om en fortsatt integrering av HBTQ frågorna. Kan olika värderingar under samma ”kyrkotak” eller finns det gränser i öppenheten för åsikter och bibeltolkningar eller egentligen tillit till Bibeln som Guds ord?
En inte oviktig fråga är varför ”processen” ses som just en proces och varför denna skall ta tid. Om man utgår från att Bibeln är Guds ord och dess undervisning är vårt uppdrag behövs kanske ingen process alls. Läser man Björn G Donobauers text i länken nedan ger det en indikation på att själva valet och beskrivningen av det som skall ta tid är ett iedeologiskt val eller rättare sagt ett val av förhållningsätt till Guds ord.
2.1 Kan man i kyrkoledningen se en öppning mot en annan målbild?
Hela texten från Hagerius har en underförstådd ambition; vi är på väg framåt. Riktningen är outtalad men uppenbar för honom och flera på samma gång. Det nya är: Skynda, inte för fort så hittar vi rätt. Enighet, robusthet och harmoni skall eftersträvas. Turbulens och splittring undvikas. Gott så! Långsamhetens lov. Lovvärt? ”Alla skall med” sa Mona Sahlin en gång…
3.0 Men vad är det kyrkoledaren egentligen säger?
Så här är hans ord i text:
- ”I en kyrka går det inte att göra snabba förändringar genom uppifrånbeslut och sedan lägga övertygelser på människor och förvänta efterlevnad. Stora teologiska kursändringar i en kyrka behöver växa underifrån och när det finns en bred bas så kan förändringen bekräftas och beslut om nya ordningar fattas i konsensus. Denna långsamhet är frustrerande och utmanande. Men det är också det som gör kyrkan robust och uthållig. En viktig egenskap i en snabbt föränderlig värld.”
- Texten och dess utsagor bygger på att förändringar i värderingar tar tid. Förändringar inom organisationen (Equmeniakyrkan) behöver växa underifrån med bred bas och bekräftas (implicit ej underifrån) i organisationens egen konsensus. Hagerius text har en särskild ”nyckel”: församlingar har kommit ”olika långt”.Också här ligger en outtalad förväntad riktning.
- Kyrkans ledning anger som sin uppgift att vist sammanställa och bekräfta den process som genomförts i konsensus.
- Den som skaffar sig nya skor kan känna obehag, smärta och få skavsår. Att sakta trampa in dem och låta tiden och bruk bli anpassningens verktyg transformerar det nya till väl bekant vardag. Det är så kyrkoledaren beskriver sin önskade process,
3.1. Kyrkoledaren som organisationsteoretiker. Dikt eller verklighet.
Kyrkoledarens argumentation om tid och process underifrån och beskrivningen att stora teologiska förändringar kommer fram just så och inte genom ”uppifrånbeslut” (Hagerius ord) är intressant och tankeväckande. Primärt låter formuleringen klok. Inte skall ett fåtal höga ledare eller förtroendemän fatta beslut som sedan pressas ut över församlingar i Hjo eller Hunnebostrand. Nej han beskriver i texten ovan en omvänd process.
Vardagligt underrede underifrån
Den intressanta frågan blir då hur styrs och hur utvecklas den processen i ett underifrån perspektiv? Här kan man se det på olika sätt. Antingen blir det som det blir eller så sår man för att få skörd. Man gödslar kanske också för att få större skörd.
Hagerius antyder anspråkslöst att när tiden är mogen bekräftas konsensus i beslut. Alltså ”folkets vilja” manifesteras i det gemensamma. Ledarna roll blir att sammanfatta. Inte att leda. Någon annan har lett processen. Kanske Herren eller? Men är det så det går till hittills och just nu?
4.0. ”Underifrånsteorin” i reell kontext
Kyrkans andliga ledare i Stockholm demonstrerar i Pridetåget för att hon ”kan”
Kyrkans egna regionale ledare tillika organisationens andliga ledare i Stockholmsregionen, Jenny Dobers har stött verksamheten Pride, deltagit i festivaltåget och supportat Pride med ord om upplevd kärlek. Hon deltar i paraden för att hon ”kan” och i solidaritet med människor som på grund av sin sexuella läggning förtrycks.(https://www.sandaren.se/nyhet/sjalvklart-att-kyrkan-finns-pa-plats-under-pride )
Här gick den faktiska kyrkoledningen rakt in i en process och ledde den inte alls i avvaktan på konsensus utan just i form av en utsedd andlig regional ledare som leder och visar på uppskattning av en aktivitet som manifesteras av de tågande och dess organisatör. En ledning inte bara i ord utan i konkret handling. Det är ju så en effektiv ledning leder.Men i denna form av ledning är det ju odiskutabelt så att kyrkan har valt att ta ställning och det väldigt tydligt. Man är inte neutral som regional andlig ledare när man de facto. agerar som bland andra ledaren i Stockholm gjort.
4.1. Underifrån teorin och en bitr. kyrkoledare Camnerins sågning av Paulus
Högsta kyrkoledningen gick fram såväl i Sändaren och som på kyrkans egen sida med följande budskap. https://equmeniakyrkan.se/overtygad-om-att-homosexualitet-inte-ar-synd/
Här hände det något mycket viktigt. Kyrkoledningen ”kom ut” med sitt budskap. Paulus kom ut mitt sitt budskap som vi kan läsa i Romarbrevet 1 26-27 och han skrev så här:
”26 Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.
Bitr kyrkoledare Camnerin. Hon anser att Paulus hade fel och hon har rätt.
Camnerin tyckte inte som Paulus, I Hagerius uttalade i ett tilltänkt ”nedifrånperspektiv” kom Sofia Camnerin ut med ett uppifrånperspektiv.
”Läsarnas kyrka” grundat på lokala fria församlingar mötte ledarord förankrade i en personlig övertygelse av en akademiker och vald företrädare. Uppifrån.
4.2 Pastorsupprop om Pridetågssupport. De andliga ledarna som gick före och visade vägen för sina medlemmar.
För några år sedan skickade ett antal pastorer i Equmeniakyrkan brev till sina kollegor och ledare och uppmanade dem att ta fram och ikläda sig sin ämbetsklädsel och gå ut på Göteborgs gator och demonstrera i och med pridetåget.
Ett åsyna vittne berättade att de kyrkliga deltagarna hade gjort om texten på en älskad väckelsesång. Man sjöng högt på Göteborgs gator: ”Han har öppnat garderoben så att jag kan komma ut, genom blodet….
Se gärna tidigare inlägg på denna blogg i denna fråga: http://www.klassiskbaptism.se/?p=4479
Perspektivet är tydligt: Vi ledare manifesterar vår uppfattning om våra värderingar. Vi torgför dessa iförda kyrkans ämbetsklädsel vi fick vid högtidlig ordination då alla ordinerade lovade att bära fram kyrkans lära.
De andliga ledarna visade som ledare konkret vägen genom handlingar och föredömen.
Hagerius perspektiv faller rätt platt. Inte minst på grund av den hierarkiska organisationen och betoning av formell ordination, trohet till kyrkan och de regionala ledarnas roll som andliga ledare. Ledningen styr i handling liv och ord men låtsas i just denna fråga utgå från något annat.
4.3 . Om symbolik och profil
En argumentationsteknik som tillämpats har varit är att ”vi går med i Pridetågen” för att visa sympati för utsatta och att ”Störst av allt är kärleken”. ”Men…allt i tågen gillar vi inte. Så uttryckte sig en av kyrkoledarna i Sändaren.
Vi har i vårt land andra opinionsbildande åsiktståg/demonstrationer. Första maj är väl känt.Få tror att Jimmy Åkesson skulle vara välkommen att paradera bredvid de röda fanorna med en Sverigeflagga till stöd för Svenska arbetare. Man måste dela arbetarrörelsens grundsyn för att tåga med där.
https://www.sandaren.se/debatt/joakim-hagerius-darfor-maste-hbtq-diskussionen-fa-ta-tid-0
Frälsningsarmén står för frälsningserbjudande, Fanor och baner står för en helhetsyn.
Sex lek med kors i RFSL kontext
Strypsex och våldsutövning är en del av den profil sm RFSL marknadsför. Den grundideologi som Priderörelsen grundas i. Som kyrkoledare anser vara värd att stödja moraliskt och till och med ekonomiskt stödja. (Hyror mm Pride Stockholm)
Att gå i ett tåg som värderingsmässigt anser att strypsex, förnedring och våldtäktslek är ok medför ju att man manifesterar de grundläggande värderingar som arrangören bygger på. Här har Equmeniakyrkan tydligt i ett ”uppifrånperspektiv” stött rätt extrema yttringar som mer liknar det Bibeln antyder som en verklighet i Sodom. Jerusalems musikstycke Sodom (länk längst ned) verkar ha hög relevans.
5. Om kyrkoledarens ord: ”tystnaden om HBTQ perspektiv i församlingsmiljö….”
I länken ovan från Sändaren använder sig kyrkoledaren av begreppet HBTQ-perspektiv. Som läsare måste man då utgå från att kyrkoledaren skriver det han menar. Alltså perspektiv på homosexualitet, bisexualitet, transsexualitet queer-perspektiv.
Han använder sig också av begreppet ”HBTQ-personer”.
Antingen avser kyrkoledaren att det finns människor som är homosexuella, bisexuella, transsexuella och ”queer”, allt på en gång eller så skall man uppfatta det som det står för en slags social folkgrupp eller en samling av människor med en egen uppfattning att de tillhör ett eller flera av de begreppet ”personer” som kan härledas till ordet.
I perspektiv som kristen ledare är det rätt tveksamt att kategoriserar människor som underordnade en benämning bakom ett prefix (HBTQ-…) Om vi utgår från att vi alla är skapade och älskade av Gud och skapade till hans avbild handlar det ju om unika människor. Likheterna mellan oss finns där självklart också. Men om Svenne Svensk är homosexuell behöver det ju inte förknippas med Bisexualitet eller Trans?! Om Eva Svea är ”trans” och känner sig som man måste den personen inte ses som homosexuell?! Vad Equmeniakyrkans högsta ledning gör att sammankoppla dessa olika sexuella preferenser till ett begrepp och samtidigt överföra det till en identitetsgrupp.
6. RFSL är en medial ”tungviktare” och normativ inom ”HBTQ klustret
I HBTQ gemenskapen, ofta manifesterat av och i Pride deltar RFSL aktivt,
När kyrkoledaren Hagerius anför det han gör om HBTQ och när hans pastorer och diakoner i bild och text marknadsför regnbågsflaggan och de perspektiv den innehåller följer en identitetsmarkör.
Strypsex, drogsex, avföringssex mm är trender som uppskattas i HBTQ perspektiv och som marknadsförs av RFSL Stockholm. Man kan ha svårt att tro att en ordinerad pastor vill försvara den yttringen av livsstil.
Men….. när man ställer sig upp i ledet som hyllar denna ram så tydligt så de facto hyllar man RFSL värderingar. Kan det vara en kyrkolednings åsikt. Nej jag tror absolut inte det men i verkligheten har kyrkan av olika skäl avstått att se vad det är som man gillar och därvid analyserat sina olika paradigm.
8. Trygghetsskapande symbolik?
Kyrkoledaren balanserar mellan olika värdesystem och åsiktsprioriteringar och spaltar snabbt upp olika trender och förhållningssätt till den så kallade HBTQ frågan. En tankelinje är följande:
”I någon församling behöver en kompakt tystnad brytas, i en annan församling finns slitningar på grund av olika övertygelser att hantera och i en tredje församlingar är det sedan länge självklart att regnbågen som symbol möter i kyrkans entré och signalerar trygghet.”
Läsaren möter olika förhållningssätt:
- En tystnadskultur som behöver brytas,
- Slitningar på grund av olika övertygelser och
- Ett tredje som signalerar trygghet sedan länge och därtill självklart att regnbågssymbolen i kyrkans entre ett signal instrument
Regnbågsgatan som leder fram… Signalerar den trygghet välkomnande inkludering och månne evangelium?
Tryggare kan ingen vara i en kyrka med denna flagga i entre
Kyrkoledaren antyder om än något sublimt att pride-symboler i kyrko- entre signalerar trygghet.
Men….
Det kan också förhålla sig som så att denna världsliga symbol för ”inkludering” är en tydlig symbol för exkludering och markering av utanförskap för personer med en klassisk kristen tro.
Offrande gudstjänstbesökare. Exkluderad eller inkluderat eller bara frälst av nåd!
9. Lite alternativa synsätt att brottas med.
Så här skrev Olof Edsinger i Expressen:
”Aposteln Paulus kritiserar till exempel homosexuell praktik mellan kvinnor såväl som mellan män, samtidigt som han talar om män som ”upptändes av begär till varandra” (Romarbrevet 1:27). Inget av detta passar in på tesen att det handlar om pederastri eller exploaterande sexualitet.”
Romarbrevet 1 26-27
”Därför utlämnade Gud dem till skamliga lidelser. Deras kvinnor bytte ut det naturliga umgänget mot det onaturliga. 27 På samma sätt övergav männen det naturliga umgänget med kvinnan och upptändes av begär till varandra. Män bedrev otukt med män och fick själva ta det rättvisa straffet för sin förvillelse.”
Den som tror på att Bibelns ord är Guds ord kan se den världsliga färgsprakande regnbågssymbolen som just det s om Paulus beskriver. Då känner sig en sådan person helt utanför. Då välkomnar kyrkan den enskilde sökaren med en tydlig inbjudan till utanförskap.
11. Olika sätt att grunda ett ställningstagande
Joakim Hagelius för ett resonemang där han diskret försöker gå runt ett ställningstagande, Men han tar reell ställning i det han kallar HBTQ frågan. Här nedan redovisas kort några andra perspektiv.
Bibelläraren Björn G Donobauer går igenom elva skäl till varför den klassiska evangeliska tron inte är integrerad i den moderna pridevärlden.
Björn G Donobauer
https://donobauersvenska.blogspot.com/2018/07/blogtext-pride.html
En annan teolog är professor Anders Gerdmar som resonerar kring samma frågor som Equmeniakyrkan lyft fram.
”Kristenheten i Sverige står i en avgörande valsituation när det gäller hbtq-frågor. Det menar teologen Anders Gerdmar som på grund av denna övertygelse är aktuell med en bok om Bibelns syn på äktenskap och hbtq.
– Vi saknar gudsfruktan i kristenheten och förändringen i bibelsyn och synen på samkönade relationer är tecken på det, säger han”
Anders Gerdmar Teolog och professor
Svenska Evangeliska Alliansen SEA har också behandlat liknande frågeställning. https://www.sea.nu/produkt/bekanna-farg-kyrka-och-hbtq-i-en-regnbagsfargad-varld/
Teologen och författaren Olof Edsinger har i tidningen Expressen lagt fram texter i en diskussion med Joel Halldorf. Här är Edsingers artikel i bifogad länk. https://www.expressen.se/kultur/vi-talar-fortfarande-forbi–varandra-i-hbtq-fragorna/
Olof Edsinger
Viktigt för kyrkan att gå på djupet i hbtq-frågorna (Världen idag)
12. Objektivitet, opartiskhet, tillit till processer underifrån och att samla det heterogena till en robust enad helhet
Ordet ”Ledare” är ett epitet med ett underförstått innehåll. Ibland med en slags kvalitetsindikation avseende roller och förväntningar. En ledare leder med ord men i hög grad med handlingar och verkställighet. Tomma ord är ingen ledning. Kyrkoledaren i Equmeniakyrkan skriver en balanserad välskriven text ut sina ord om något önskvärt. Men dessa ord är inte alls i harmoni med ledningens konkreta handling utifrån den roll man axlat.
Att hålla samman disparata åsikter i väldigt viktiga frågor i det som benämns som robusthet är inte enkelt. Men kyrkoledarna har dock tydligt satt ned foten genom att konkret alls inte vara neutrala i såväl teologin som praktik. Neutralitet eller opartiskhet är inte enkelt men ofta helt grundläggande för förtroende. När ord blir ord utan verklighet minskar förtroendet och tilliten.
Journalisten Carina Bergfelt blev med tiden alltmer hyllad för sina insatser. Men deltagande i en privat fest med viktiga politiker och en godhjärtat insamling för utsatta barn blev en förtroendeklyfta i opartiskheten i Public Service. 
Hon togs bort från strategiska arbetsmoment. Kyrkoledningen borde med helt andra ambitioner vara ytterst måna om att inte skapa utanförskap utan inkludering också av de medlemmar som säger sig stå för klassisk kristen tro och kanske till och med klassisk baptism. Det är svårt att se tydliga spår av sådana försök och exemplen från texten här är bara några få av flera. Det behövs en helt annan ambition för full tilltro.
Hur är det egentligen idag?
Rockbandet Jerusalem ställer en kontroversiell fråga framför varje lyssnare i påståendet om vad Sverige är idag utifrån en biblisk kontext. Låten Sodom har flera år på nacken men de nästan profetiska påståendena driver varje lyssnare och läsare till att pröva den egna positionen. Stryp sex, korsfästa och piskande kroppar med blodröd hud blir medel för sexuell njutning. Det för osökt tankar till såväl Baal som Sodom. Är det sådan verksamhet som genom långsamt mognande skall normaliseras. Eller polysexuella relationer som den ordinerade Equmeniapastorn ser som ok för kristna. Den logiska följden av detta blir ju kyrkligt månggifte ”för trohetens skull” i den ”flersamma” relationen. Kryddat av de välkända orden Störst av allt är kärleken.
En reflektion i biblisk kontext är välgörande på alla sätt.
”JERUSALEM OCH ULF CHRISTIANSSON ropar ut sin fråga om var Sverige är idag! Varje lyssnare har att självständigt ta ställning och agera i såväl bön som handling.
https://music.youtube.com/watch?v=P-iPtQ82yPA&list=RDAMVMP-iPtQ82yPA
