Frågan om samkönade äktenskap är het inom Evangeliska Frikyrkan(EFK) och kyrkosamfundet riskerar att splittras utifrån denna fråga. Det är sorgligt men rimligt. Det är en rimlig fråga att spräcka ett samfund på.
Beror det på att just denna fråga är så central och tillhör kärnan i kristen tro? Nej, tvärtom. Homosexualitet nämns bara ett fåtal gånger i bibeltexterna och ämnesområdet tillhör de mer perifera livsstilsfrågorna ganska långt från kärnan av synd, frälsning och Jesus försoningsverk till erbjudande för alla.
Men det avgörande här är att HBTQ-frågorna är bärare av något annat som är helt grundläggande. Det är inte HBTQ-frågorna i sig som är de viktiga utan vad de bär med sig ifråga om synen på Guds Ord, Bibeln och hur Gud meddelar sin vilja till oss. Här bekänner sig EFK som evangelikalt vilket bland annat innebär en tro på Bibelordets auktoritet och bibeltexterna som uttryck för Guds vilja till oss. De nya förslagen på synsätt kring HBTQ-frågor i EFK lägger istället auktoriteten hos en humanistiskt individcentrerad samtidspopulär världsbild som får tolkningsföreträde över bibelorden och bibelorden anpassas genom diverse tolkningsmanövrar och teologiskt fix och trix till den förutbestämda slutsatsen.
Skeendet liknar när en medeltida här vill inta en borg. Försvararna förskansar sig bakom de höga yttre murarna där de har bäst möjlighet att försvara sig mot hotulla angrepp. Angriparnas metod är bland annat att genom en murbräcka försöka slå in den stora porten i muren för att ta sig in i borgområdet. Försvararna försöker få porten att hålla. Det är lätt att missförstå slaget om porten som att det bara gäller en liten del av det stora slaget. Men det är som regel det helt avgörande momentet. Kan angriparna forcera porten ligger hela borgområdet öppet för invällande arméer och försvararnas långa murar tappar sin betydelse. Kanske finns en inre försvarsmur runt själva borgens kärna men som regel har denna inre försvarsring ett betydligt sämre skydd och diffusare gränser. Det perifera försvaret av den yttre porten är helt avgörande för hela slagets utgång och porten måste stå fast.
Bibeln om äktenskap och homosexualitet
Anledningen att HBTQ-frågorna i kristen kontext får funktionen av den stora porten är att Bibeln är så konsekvent och entydig i sitt förhållningssätt till utlevd homosexualitet. Det är inte så vanligt med så extremt konsekventa linjer i teologiska frågor i Bibeln. Det kan finnas mängder av olika texter på ett tema där fullt rimliga tolkningar kan leda i lite olika riktningar. Det kan t.ex. gälla materiell välfärd, våldsanvändning, ledarskap i församlingar o.s.v. Gällande homosexualitet och samkönade äktenskap är dock bibelns förhållningssätt helt konsekvent rakt igenom och på flera olika sätt.
- Bibelorden om homosexualitet. Det finns väl inte ens 10 texter sammanlagt som tar upp homosexualitet på ett uttalat sätt i Bibeln. Det visar att det inte är någon kärnfråga men kanske också att det inte varit någon fråga för debatt. Guds riktlinjer var självklara. Kanske var också företeelsen mindre utbredd i dessa kulturer. Men det viktiga är att samtliga bibelord som finns är uttryckligen negativa till homosexuell utlevnad och ser det som ett uppenbart avsteg från Guds vilja. Det finns alla möjliga försök att tolka bort dessa bibelord på alla möjliga sätt men försöken har genomgående svag substans. En enkel och naturlig läsning av bibelorden, även med noggrann hänsyn till dess historiska kontext, ger en självklar slutsats som helt ligger i linje med bibelorden precis som de står och är översatta.
- Bibelns undervisning om äktenskapet. Här finns det många fler texter och som tar upp många olika aspekter. Men en grundläggande självklarhet finns det alltid i de undervisande texterna. Guds instiftade äktenskapsordning utgår från kvinna och man i ett troget förhållande. I den direkta och ganska omfattande äktenskapsundervisningen finns inte hänvisning till eller utrymme för samkönade äktenskap någon enda gång och all undervisning utgår från förutsättningen kvinna-man. Inte bara trohetslöftet är den uttalade grundstenen för äktenskapet utan även den omistliga kombinationen man-kvinna.
- Guds skapelseordning. Guds goda, väl uttänkta och anvisade skapelseordning finns förstås i Första Moseboken men finns också uttryckt på en rad andra ställen i både gamla och Nya Testamentet, inte minst i samband med äktenskapet. Skapelseordningen bygger på komplementaritet och Guds goda vilja för mänskligheten. Kvinnan skapas för komplementaritet till mannen genom sin skapade natur att vara annorlunda än mannen. Det finns en avsiktligt skapad skillnad i både förmåga och utseende som gör man och kvinna fysiskt, sexuellt och själsligt kompatibla med varandra. Den skapade olikheten i han- och honkön ger också en direkt funktion för fortplantning och släktets överlevnad och utbredning, vilket bör ske i sammanhang av trogna och trygga familjer. Hela skapelseordningen krockar direkt med samkönade relationer som varken är sexuellt och fysiskt kompatibla eller kan erbjuda könens mer själsliga komplementaritet, eller på något sätt leda till fortplantning genom familjens ”egen produktion”. Bland alla de borttolkningsförsök som gjorts av bibelord har det väl sällan setts någon genomtänkt idé om hur Guds goda skapelseordning och tankar skulle se ut för det samkönade äktenskapet. En relation som varken är fysiskt eller själsligt komplementär, där parterna inte är sexuellt kompatibla och som aldrig kan leda till fortplantning. Det är svårt att skissa Guds goda skapelsetankar för den typen av relation.
- Kärleksbegreppet kopplat till normer i Bibeln. En vanlig metod i liberala bibeltolkningsmodeller är att lyfta upp kärlekstexterna över alla de riktlinjer som finns i Bibeln. ”Kärleken är större” och därför får dessa bibelord fungera som ett slags suddgummi för alla slags texter om riktlinjer som upplevs besvärliga. Och det är riktigt att kärleken är det viktigaste men Bibeln beskriver inte ett motsatsförhållande mellan Gud som Kärlek och de riktlinjer om livet som Gud vill förmedla. Riktlinjerna är snarare ett uttryck för Guds kärlek och därför är också Bibeln en bok(böcker) fulla av bud för hur livet bör levas. Alla dessa texter har ju lett till uppfattningen hos många att kristendomen bara är en massa regler. Men det viktiga i detta sammanhang är att Bibelns alla starka texter om kärlek sker i stor samstämmighet med att det också ges många riktlinjer för det kristna äktenskapet, samlevnad i stort och synen på trohet, ömsesidighet, sex, homosexualitet, barnuppfostran, ansvarsuppdelande o.s.v. Teologiskt liberal uppdelning av texter i t.ex. Nya Testamentet i texter som gäller och texter som inte gäller är helt främmande utifrån evangelisk kontext.
När Bibeln är konsekvent entydig i en viss fråga men vissa grupper ändå hävdar att Guds vilja är precis tvärtom, så beror det på att själva ursprungskällan för uppfattningen inte kommer från bibelordet. Det är tankar sprunget ur samtidens samhälle och med en helt annan grund. Tankesättet får därför en dramatisk betydelse för hela samfundets liv om det godkänns och välsignas som en helt legitim modell för att driva och leva som församling. Samfundets dagar som bekännande evangelikalt är då räknade.
Slaget om bibelordets ställning
Porten i ringmuren handlar om det grundläggande sättet att förstå Guds vilja. En klassisk modell bygger på att läsa Bibeln på ett enkelt och naturligt sätt, ta till sig den historiska kontexten mer noggrant om du vill vara lite mer avancerad, och sedan fundera på hur Bibelns budskap och Guds vilja bäst kan tillämpas i vår tid utan att förvrängas.
Angriparnas modell bygger på att alla bibeltexter skall läsas ur en humanistisk individcentrerad nutidsmodell som i princip i förväg avgör vilka slutsatser som är godkända. När det ”står fel” i bibeltexten görs stora ansträngningar att tolka bort innebörden genom mer eller mindre spektakulära tolkningsmanövrar. Eller så säger man att texten helt enkelt inte gäller för att den bryter mot någon överordnad kärleksprincip som har företräde och som suddar ut vikten av det specifika bibelordet.
När detta sätt att läsa Bibeln tar sig innanför murarna kan det användas på alla slags frågor och samfundets inre försvar är nedbrutet så att angriparna kan härja fritt över hela området. Kanske finns det en inre försvarsmur att kan samla sig inom, att ”behovet av personlig frälsning är aldrig något vi tummar på” eller så, men ofta är detta kärnförsvar mer diffust, svårförsvarat och när största delen av området redan är intaget kommer slutresultatet ändå alltid bli förlust.
Det är lätt att jämföra med andra sammanhang. I vissa kyrkosamfund är ett klassiskt bibelstudium i stort sett passé och mossigt. Det som gäller nu är ju olika teologers tankar om Bibeln och deras självkonstruerade modeller om hur Bibeln skall förstås. Teologin ses som något konstruktivt, dvs läror är något som teologer kan ”skapa” och all nytolkning och helt banbrytande tankar ses som något extra fint som kan ge teologen ett Namn.
Debatten sker sällan med Bibeln som grund utan bara människors tankar OM Bibeln som främsta källa. I praktiken kommer man bara att följa nutidssamhällets olika strömningar, med viss fördröjning.
När EFK skall processa HBTQ-frågor under ett par år är den egentliga frågan om EFK vill fortsätta att vara ett bekännande evangelikalt samfund eller om man vill lägga ett humanistiskt nutidsanpassat tolkningsfilter över hela verksamheten, där församlingar och enskilda fritt och godtyckligt utifrån personliga preferenser kan välja vilka Guds sanningar är.
Om slutsatsen blir att varje församling får välja linje själv och att EFK erkänner olika hållningar så är det ett effektivt sätt att öppna Stora Porten och låta nytolkningarna välla in i den inre miljön. Den inre sekulariseringen tar snabbt över borggården och EFK kommer inte länge att kunna kalla sig evangelikalt. Snart kommer nya krav på att den nya hållningen skall tvingas gälla för alla. Därför är det en bra fråga att spräcka ett samfund på. Slaget om porten är slaget om borgen.
Det finns en ganska enkel förklaring till kyrkoledningarnas försvar av homosexualitet etc.
Det dräller av folk numera på ledande poster i kyrkornas/ frikyrkorna ledningar som helt enkelt aldrig blivit omvända.
Det sista halvseklet har det blivit en viss prestige ( och ibland ekonomisk vinning ) att hamna i topp bland samfundens ledningar. Uttryck typ: ” pingstvänner klättrar på väggarna ” osv. har helt försvunnit. Nidbilder av baptister och missionare och döda kyrkobesökare i Stadskyrkan finns inte längre. Andra människor än gudsmän söker en ställning och position.
Det första tecknet på en människa som omvänt sig och tror på Jesus är en kärlek till ORDET, Jesus och samtidigt ett hat till det onda. Finns inte detta så är inte människan frälst eller ett Guds barn.
Den oomvända människan äger ofta en sympati för kristendomen och dess möjligheter att förvandla folk och samhällen och drivs många gånger av en ädel vilja att göra den social anpassningsbar och då måste givetvis sådana citat typ Sodom och Romarbrevet ett avlägsnas…
Konsekvenserna blir dock ödeläggande för land och folk.
Ja, när höga kyrkoledare till exempel uttalar att olika religioner tror på samma Gud är det svårt att föreställa sig att de någonsin mött Jesus själva…
Det finns ett bibelord på dem som önskar förena Bibelns Gud med andra påstådda gudar typ Budda, Mohammed:
”Den som vill vara världens vän blir Guds ovän”,
Det är starka ord, men en dag ska de uppfyllas. Domens dag rensar upp bland falska bekännare. Då finns ingen undanflykt hur verbal man än är!