Kristendomens budskap i koncentrat
Påskens kristna berättelse är grunden för hela kristendomen. Guds Son som väljer att tillfångatas, pinas och dödas för att på korset ta alla människors synd, skuld och straffet för detta på sig. Som ett ställföreträdande offer för andras missgärningar. Död och begraven visar Gud sin makt över döden genom att Jesus uppstår på tredje dagen, visar sig för lärjungarna och blir den förste att uppstå från döden. Genom sin offergärning visar Jesus vägen för kristna i alla tider, att dödens makt är bruten och genom Jesus offergärning ligger vägen till förlåtelse och evigt liv öppen för alla som tar emot hans gärning i tro. Påsken är kristendomens budskap i koncentrat.
Påsken berättar om vad Kärlek egentligen är
Men Påsken visar också Guds syn på Kärlek i koncentrat. Kärlek som vår kultur och samtid är full av yttringar för. Men som så ofta får ett helt annat innehåll och attribut än den kärlek som Jesus visar på under påsken.
Kärlek framställs så ofta i känslornas medvind. Det är fjärilar i magen, det pirrar i kroppen, åtrå som svallar. Kärleken illustreras med choklad, gelehallon, blombuketter, hjärtan, tända ljus och presentpapper. Kärlek är när de varma och positiva känslorna flödar fram.
Men Påskens kärlek visad genom Jesu offergärning, är Kärlek i total motvind. Det är den avskalade kärlekens själva kärna som Jesus visar upp. Det finns inte en enda positiv känsla av medvind när Jesus svettades blod vid Olivberget, något som lär vara ett tecken på yttersta formen av ångest. Det fanns inget känslomässigt mysigt kittlande med den Jesus som blev tillfångatagen, piskad, torterad och slutligen avrättad genom en av de mest plågsamma dödsmetoderna som kan tänkas, uppspikad på ett kors där kroppen sakta kvävs till döds. Inga gelehallon, tulpanbuketter eller chokladaskar delades ut vid Jesus kors, det var smärta, gråt och lidande. Men det var det yttersta beviset på Guds kärlek till människorna. Det lidande och den död som Jesus var beredd att genomgå för att han ville människornas frälsning och återlösning till Gud, Fadern. Det var det yttersta koncentratet av vad Kärlek är, när allt som också tillhör kärleken men som är lagren utanför har skalats bort.
Så lär vi oss vad kärlek ytterst är. Det är den yttersta viljan och överlåtelsen att göra det rätta och goda för varje människa i vår tillvaro. Och det är viljan och inriktningen att göra Gud allhärskarens vilja i det minsta till det största.
Det lär oss att allt som sägs är kärlek inte alltid fullt ut är kärlek. Det räcker inte med våra känslor för någon. Det räcker inte med det som känns bra, spännande, attraktivt, troget och bedöms fullt lämpligt i vår tid. Kärleken måste ha samstämmighet med Guds vilja, vara i linje med Hans inriktning och ord, vara en del av det Gud vill med vår skapelse och liv. Det kan ibland vara det som är rent på tvärs mot de sköna känslornas medvind.
Mycket av det som är fint, härligt och känslosamt gott är ett utflöde av Guds kärlek. Men Guds rena utmejslade kärleken i koncentrat, den visar sig i sin oerhörda kvalitet genom Jesus gärning på påskens kors, genom överlåtelse, lidande, död och segerrik uppståndelse.
Jesus är uppstånden!
Ja, han är sannerligen uppstånden!
