2009 röstade 28(!) medlemmar igenom att Norrmalmskyrkan i Stockholm skulle börja viga samkönade par. Det var den första församlingen i Sverige som tog det beslutet och inriktningen fick stöd från Svenska Baptistsamfundets ledning.
Beslutet och samfundets hållning skapade en stor splittring i rörelsen och Baptistsamfundet var hämmat av detta ända fram till samfundets upphörande i och med Equmeniakyrkans bildande.
Ett antal församlingar och medlemmar protesterade, och samfundets vägval att varje församling skulle kunna bestämma frågan själv var inte alls nog för den mer evangelikala falangen av församlingar. Slutresultatet blev att uppemot 15 församlingar, kopplade till Svenska Baptistsamfundet, har förändrat sin samfundsanknytning på grund av denna fråga. De flesta av dessa gick till Evangeliska Frikyrkan(EFK).
Nu börjar allt om igen, på samma sätt.
Immanuelskyrkan i Örebro(EFK) har som första församling i sitt samfund tagit ett förberedande beslut om att börja viga samkönade par. Beslutet väcker stor oro och turbulens inom EFK. EFK:s ledning uttrycker sin bekännelse till samfundets bibliska grundprinciper men samtidigt en förhoppning att alla skall prata med varandra med respekt och inlyssnande.
Det finns i slutändan två huvudsakliga vägval som EFK kan välja:
- Låt oss alla vara kompisar! Olikheter berikar och varje församling väljer sin väg själv. Vi justerar och anpassar vår teologiska grund.
- Vi står fast vid vår teologiska grund! Vi står fast vid den hållning till äktenskapet och bibelordet som varit kristenhetens och den evangelikala rörelsens tradition. De som är med behöver dela denna hållning.
Oavsett vägval kommer det att uppstå någon slags splittring. Frestelsen måste vara stor för krafter inom EFK att försöka välja alternativ 1, med tanke på den starka betoning på god samtalston, trivselgemenskap, mission men inte alltid så mycket lära, och mild karismatik som odlats inom rörelsen. Mildhet slår sanning. Men samtidigt finns också starka krafter för trohet till en biblisk grund och många duktiga bibelgrundade teologer.
Så när Immanuelskyrkan väljer framgångsreceptet på att spräcka ett samfund så står mycket på spel. Många församlingar kommer inte att finna sig i ett vägval som bejakar grundläggande teologiska olikheter kring äktenskap och bibelsyn. Om EFK inte kan ha en självklar linje där Bibeln är tydlig, hur skall man då klara av svårare frågor?
Vägvalet är alltså följande: Splittringen kan bli stor, eller större.
Den rimliga lösningen vore faktiskt att lika barn leka bäst. Immanuelskyrkans beslut passar klockrent in i Equmeniakyrkans teologi och det samfundet behöver alla medlemmar som de kan få. Med föreståndare som f.d. hög ledare i sitt gamla sammanhang är det bara att återknyta kontakten med gamla vänner och ta en plats där de blir mer än välkomnade. Om Immanuelskyrkan inte vill underordna sig den teologiska grundval som finns nu, och inte vill följa den samfundsprocess som är beslutad, så borde församlingen dra den logiska slutsatsen av detta själv.
Det är nog det alternativ som skapar minimal splittring. För splittring blir det oavsett vägval.
För 10-15 baptistförsamlingar som sökte en fristad i EFK för att finnas i ett sammanhang byggt på en självklar biblisk grund, börjar sorgeprocessen åter. Något de delar med många andra församlingar i sitt nya sammanhang.
MYCKET BRA och RELEVANT BUDSKAP
Ja vad skall man säga om denna utveckling?
Det börjar bli så mycket tokigheter nu så att man knappt orkar reagera längre. Går detta att stoppa? Eller är detta något som måste få komma?
Det mesta idag handlar om pengar och makt, de kyrkor, samfund och skolor som inte bejakar utvecklingen kommer att missa alla sina stadsbidrag, frågan är hur många som är villiga till det? Troligen ganska få, detta blir en vattendelare mellan andlig död och liv.
Den döda fisken flyter med strömmen, den levande fisken kämpar sig upp i forsen mot den friska källan.
Jag blev påmind om ett inlägg jag gjorde för ett år sedan under en av era länkar, tycker det jag skrev då passar in även här.
”Detta är en mycket större fråga än bara frågan om samkönade vigslar, vi ser att dammluckurna nu öppnas mer och mer efter varje församlingsbeslut som tas i riktning mot att försöka blidka och tillmötesgå denna världens tänkande.
Det kan liknas vid det rena friska vattnet från livets källa där de skadade och sargade fiskarna lyckats finna ro, en lugn plats där helade och upprättelse är närvarande, men där nivån mellan den rena källans klara vatten och världens nedsmutsade ocean ständigt minskar och allt mer och mer sköljer in och förstör de rena källor som har gett liv och hopp sedan urminnes tider.
När samfund och församling abdikerar från sitt ansvar att stå upp mot synden så förlorar den sitt existensberättigande det vittnar historien tydligt om. Församlingen i Laodisea omnämns i Upp 3: 14-22 och tolkas ofta som en förebild av den sista församlingen innan Jesus kommer tillbaka. En församling som är varken varm eller kall. De är rika i denna världen, men ses som blind och naken. En församling som inte har mycket att berömma sig av.
Guds Ord ligger dock fast, varje församling eller samfund som försöker förvanska Ordet är dömd att gå evigt förlorad.
Det finns dock fortfarande hopp för de som håller fast vid Ordet.
Med samma Ord som Jesus gav till församlingen i Filadelfia, talar Han till oss idag: ”Jag kommer snart. Håll fast det du har, så att ingen tar din krona!”
Mitt tidigare inlägg hamnade tydligen i fel bloggpost? Inlägget var menat som svar i senaste post daterad 24 maj 2022
Hej Inge!
Jag har kopierat och lagt din kommentar till rätt inlägg nu.
Tack för kommentaren!
Admin