När Läsarna blev relativister, del 4

Gud är kärlek – men kärleken är inte Gud!
När den kristna relativismen famlade efter argument sökte den efter något som kunde sättas över Bibeln. En oemotsäglig auktoritet måste upprättas som gav människan frihet från uppenbarelsen i Ordet. Den platsen gavs till kärleken, för störst av allt är ju kärleken! Med kärlek som argument kan man bortse från allt annat. Problemet infinner sig först när man förstår arten av den kärlek som beskrivs. Det är inte vänskapen, syskonkärleken eller den sexuella attraktionen som Paulus beskriver i kärlekens lov. Det är den självuppoffrande kärlek som Gud älskar människan med när han offrar sig för oss på korset.

”Mina älskade, låt oss älska varandra, ty kärleken är av Gud, och var och en som älskar är född av Gud och känner Gud. Den som inte älskar har inte lärt känna Gud, ty Gud är kärlek.” 1 Joh 4:7-8

Verserna ovan talar sex gånger om den självuppoffrande kärleken. Där bultar Guds hjärta.

Det Jesus motsatte sig var ”de äldstes stadgar”, mänskliga överbyggnader som det religiösa ledarskapet byggt på lagarna. Däremot höll Jesus passionerat fast vid Guds bud: Inte ett ”jota” skulle förgå – trots att han förkroppsligade Guds kärlek.  Med Jesus som redskap går det alltså inte att konstruera ett motsatsförhållande mellan Guds absoluta regler och kärleken. ”Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud.”Joh 14:15, jfr vv. 21, 24 och 15:10

Tolerans
Tolerans har blivit det postmoderna samhällets främsta dygd. Ingenting annat än tolerans tolereras och därför är s.k. ”intolerans” ondskefull. Att tro på en absolut sanning är intolerans och därmed den enda oförlåtliga synden. De som förnekar att det finns en absolut sanning kan säga att det är OK att du tror vad du än vill, bara du inte försöker pådyvla andra din åskådning.  De “toleranta” däremot ser det som sin skyldighet att påverka andra med sin hållning – de är ju upplysta och samtida, de har ju rätt!  Vi måste följa en standard att det inte finns någon standard – hur logiskt är det? Dra en rak linje i nuvarande utvecklingsriktning och vi ser dagen komma när den intoleranta toleransen på allvar kommer att börja förfölja Jesu lärjungar.  Förklädd till en ljusets ängel kommer den att trycka sektstämpeln på alla som rörts av Ordet och som älskar Guds tilltal.

Det den då fördömer är inte en liten sekt, inte bara tiotusentals baptistförsamlingar i Europa och hundratusentals över världen, inte bara den överväldigande majoriteten av världens miljarder kristna utan sitt förflutna och den rot och den stam som den växer på.

Till sist: Var finns Gudskvinnorna och Gudsmännen som står raka i motvinden, som säger ”det står skrivet”, som vågar stå för sanning och rätt?

Är du en av dem?

Kjell Fors