Livets möten och bibelordet

I Sändaren(nr 8/2010) läser jag nu en typ av inlägg som jag bara har väntat på i äktenskapsfrågan.

Den typ av inlägg som i kompromissande tonläge försöker lägga sig i närheten av mitten av åsiktsfältet och mana till lugn, eftertänksamhet, omsorg om varandra och vårdande samtal. Men som i praktiken alltid banar väg för eller mellan raderna pekar ut en liberaliserande utveckling. Ibland handlar det om evangelisk pastor som vill värna friden men inte sällan handlar det om ett mer metodiskt sätt att driva igenom en förändring av ett teologiskt förhållningssätt inom samfundet.

I detta fall är det Lars-Åke W Persson som under sken av att inte uttrycka en åsikt i själva sakfrågan ändå verkar göra just detta, och kanske var avsikten inte att det skulle vara så väl maskerat. Kanske mer att bygga in åsiktsriktningen i ett mjukt ordval.

Lars-Åke W skriver att bibelstudium inte räcker för att komma till rätt insikt om samkönade äktenskap. Det är livets möten med homosexuella människor som måste till och underförstått bör detta leda till en mer positiv syn på samkönade äktenskap och på homosexualiteten i sig.

Framför sig ser man ungefär följande scenario:

1. Baptist läser bibeln och kommer till insikt om att samkönade äktenskap inte är enligt Guds vilja.
2. Baptist möter fina homosexuella människor och inser att detta ändå är något fint som borde bejakas.
3. Baptist börjar omtolka bibelorden utifrån livets möten för att få dem att anpassas till den nya insikten. Baptist ändrar sin bibelsyn.

Lars-Åke W går faktiskt så långt i en kommentar att han inte tycker att man kan ta ställning i frågan fullt ut förrän man har mött homosexuella människor som lever i parrelationer. Bara vissa har mognaden att avgöra frågan. Vi känner igen hållningen från andra debatter, t.ex. att det är bara kvinnor som borde få avgöra abortfrågan. Eller att bara prästen förstår Guds ord för att ta ett baptisthistoriskt tema.  

Utifrån ett baptistiskt perspektiv är det naturligtvis närmast en villolära att säga att bibeln inte räcker till och att inte ens ett fördjupat bibelstudium kan ge en tillräckligt bra insikt i äktenskapsfrågan. Baptister har alltid hävdat bibelordets exklusiva auktoritet och sedan brukar mer moderna varianter bygga på ett utvecklat tolkningsresonemang för att slippa den grunden. Det är faktiskt lite modigt att hävda att bibeln inte alls duger för att hamna rätt utan att livets lärdomar har företräde. Lite modigt, men inte särskilt överensstämmande med Jesus undervisning eller någon annan i bibeln.

Nu är ju inte bibelns undervisning om samkönade äktenskap avgränsad till några stycken om ”perversioner” i Romarbrevet utan det finns bra mycket undervisning om äktenskapet, kärlek och homosexualitet i hela bibeln. Och denna undervisning är väldigt entydig och det är väldigt baptistiskt att förlita sig på den. För övrigt finns det ett gott stöd i vetenskapliga observationer om homosexualitet för att med intellektuell heder kunna ansluta sig till en traditionell bibelsyn på äktenskapet. Skapelsen bekräftar Skaparen. 

Det är två frågor som ständigt sammanblandas.
Den första är lärofrågan där insikterna enligt kristen tradition skall sökas i bibelordet.
Den andra är relationerna, hur vi möter avvikare, syndare, de som inte är som oss. Den frågan kommer vi inte undan oavsett läromässig ståndpunkt. Men den skall heller inte styra avgörandet i lärofrågan. Kärleksfulla relationer kommer vi aldrig undan oavsett om befrielse betyder frihet från sin läggning och leverne eller välsignelse av sin nuvarande status.

Och till slut några ord om Sanningen. I Lars-Åke W:s och ledande samfundsföreträdares uttalanden framhålls alltid det förstående samtalet och den enhetsvärnande försiktigheten fram som modellen för att komma till rätt insikt. Till skillnad från bibelordet där sanningen har ett eget och högt värde, den är värd att ta konflikter för. Något som bibelns hjältar nästan alltid gör utan att på något sätt kunna beskyllas för att ha uppträtt smidigt eller försökt undvika konflikterna.  

Thomas Forslin