När Läsarna blev relativister, del 2

Relativismens infiltration
Då jag varit frånvarande från frikyrkliga kretsar 20 år, blir den ideologiska förändring som ägt rum de senaste decennierna klart märkbar:

• För 20 år sedan diskuterade vi med New Age-folket. De hävdade att det inte fanns någon absolut sanning utan att allt var relativt. En av samfundets sällskap hade det signifikativa namnet  Sanning och Rätt. I polemik med nyandlighetens relativism hävdade baptisterna Guds absoluta sanningar.
• Vi läste Francis Schaffer som på 80-talet sa: “I förbigående bör vi notera det underliga tecknet på vår egen ålder: det enda absoluta tillåtna, är det absolut kravet på att det inte finns något absolut.”
  
• Idag har relativismen infiltrerat samfundens församlingar och dess ledning. Vi står i detta nu, i polemik med samfundsledningen, med samma argument som vi då använde, i samtal med nyandligheten.

Naturligtvis kan man göra sig lustig över den haltande logiken hos dem som hävdar att det inte finns någon absolut sanning. Om det inte finns någon absolut sanning, så kan man ju inte hävda att det inte finns någon absolut sanning. Om man inte kan vara tvärsäker om något, så kan man inte vara tvärsäker på det heller! I internetdebatter mellan relativister och personer med klassisk kristen hållning, förbjuder relativister, oss absolutister (tja, varför inte…) att angripa dem med logiska argument som jag just gjorde. Det är i sig inget konstigt: logik är främst lämpad för absoluta värden medan den passar illa till något annat.

Nyligen cirkulerade ett klipp på Youtube som visade hur barn ur Suruhawastammen i Amazonas begravs levande. Man kunde se hur den nyligen ditskottade jorden rörde sig när barnet kämpade för livet. Eftersom vi matas med mantrat att allt är relevant i sin kultur och ingen absolut sanning finns, så kunde vi inte kritisera deras sedvänjor. Klippet demonstrerade inte bara barbari. Klippet demonstrerade relativismens kraftlöshet. Vad skulle en omvärld säga som länge hävdat etikens relativism? En bloggare skrev efter att ha sett klippet:  ”Kulturrelativism är ondska”. Heder åt denne!

Varifrån kommer relativismen?
Konceptet känt som situationsetik populariserades 1966  i en bok av Joseph Fletcher med samma namn. Situationsetiken är ett barn av den franska existentialismen.  Den religiösa existentialismen hävdar att människans egna känslor och mystiska upplevelser är sanningens slutliga mått. Som situationsetik hävdar existentialismen att:

1. Det finns inga absoluta sanningar
2. Kärleken är det viktigaste av allt
3. Sanningen beror på en viss tid eller situation
4. Omständigheterna  avgör vilket beteende som är rätt
5. Alla andra regler och maximer har bara en ”rådgivande” funktion

Känner du igen tongångarna från den förda debatten?

fortsättning följer…

Kjell Fors