Neutral = ljum?

Sverige har ju varit så stolt över sin neutralitet. Och det verkar också vara något som många vill bevara. En nation präglas av de som bor där. Innevånarna i sin tur ger nationen en själ. Man kan fråga sig: Går neutraliteten så djupt in i oss, att vi aldrig kan eller vill ta ställning? Och innebär det att vi är ljumma? Betyder det också att vi inte vill att någon annan ska bestämma över oss?

Laodikeia är en av de sju församlingarna som fick brev från Jesus i Uppenbarelseboken. De fick en mycket skarp förmaning av Jesus, som i Upp 3:15 säger så här: ”Jag känner dina gärningar, du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm. Men nu är du ljum och varken kall eller varm, och därför ska jag spy ut dig ur min mun.”

Hårda ord, kan man tycka. Men ljumheten innebar att man inte ville låta Gud styra, man ville bestämma själv. De var neutrala. Det tålde inte Jesus. Därför kommer de här skarpa orden. Församlingen var rik, materiellt sätt. Troligen accepterad av samhället i övrigt och väckte inte anstöt. De hade anpassat sig till världens normer. Guds ord var inget som påverkade dem, mer än som bra texter att läsa och lyssna till. Man hade fullt upp med att vara politiskt och socialt korrekta. Samhällets värderingar styrde, Jesus var inte längre Herre i församlingen.

Likheten med dagens församlingar i Sverige är slående. Och det som behövs för att bryta anpassningen är omvändelse. Att vända blicken från världens goda och rikta den mot Gud.

Gud vill vara nära oss, var och en, hela tiden. Det är Guds djupaste vilja. Han vill vara nära oss för att få visa hur mycket han älskar oss. Relationen till Gud kan utvecklas och fördjupas. Och det är i Herrens närvaro som jag kan förvandlas. För det är inte egen prestation, utan det är Gud som ger och gör sitt verk i oss, då vi kommer till honom. Det är han som förvandlar oss mer och mer till sin avbild.

Då kan vi inte längre vara ljumma eller neutrala. Då är vi för – Vägen, Sanningen och Livet.

Agneta Jåfs