Tankar med påsk i minnet. Reflektioner utifrån en predikan och en tavla. Livsfarligt eller livsnödvändigt? Del 1 av 2.

Oljemålning, Helge Andersson, Lysekil

Baptisten och konstnären Helge Andersson i Lysekil var känd för sina Bohuslänska karga landskap samt för kristusscener där Jesus möter olika människor och sina lärjungar. De bildar han skapade ger möjligheter och skäl att fördjupa sig i bibelordet. Baptister tillhörde vid sekelskiftet de grupper av kristna som kallades läsare. Det rörde sig ej sällan om vanliga yrkesarbetande som delade med sig av sin bibelläsning och sökte överföra Skriften till  människors liv. Nedanstående text är diskret redigerat utifrån en lekmannapredikan jag höll kring påskens vittnen. Min upplevelse av Bibeln sammanförde jag i den kontext jag såg. Predikan blev uppmärksammad och ansågs av några extremt provocerande. För min del är det obegripligt eftersom den mer kan ses som en slags lovsång till Jesus som Herrens gåva och frälsningsväg för alla dem som tror på hans fysiska uppståndelse. Jesus är inte död. Han lever. Påskens budskap håller också i försommartid. Kanske är bloggläsare mer öppna eller mer artiga. Här nedan följer texten. Reagera gärna så att läsare kan se om det finns något som stör sinnet./lgb

Om påskens vittnen. Del 1 av 2

Det finns vissa saker i livet vi lätt glömmer av. Vad gjorde jag i förra veckan på tisdag? När träffade Du din syssling senast? Mötte Du grannen på Willys eller var det på ICA?

Mängder av händelser lagras djupt i mitt minnes hård disk och är ibland svåra att hitta. Lill Lindfors sa en gång något träffande: När man fyllt 60 och möter en människa på stan så känner man kanske igen den och pratar glatt och sen säger mitt inre närminne vad heter människan egentligen. Man skickar en signal till hjärnkontoret som svarar: ”Vänta arbetar…”. Sen om aftonen dagen efter vet man precis allt om den personen till och med när dennes födelsedag inträffar.

Vissa saker finns tydligt: Första barnets födelse. Bröllopet. Dagen jag fick fortkörningsböter på bron. Allt sådant verkar vara levande i minnet. Att komma ihåg och göra det rätt och riktigt och sanningsenligt ja det är en uppgift för vårt rättsväsende. Minnet prövas i förhållande till teknisk bevisning, logiska slutsatser, sannolikhet och vittnesuppgifter från adekvata personer. Sådana som är tillförlitliga och varit på plats sett och hört själva Inga andrahandsuppgifter utan klara fakta

Ju fler olika beståndsdelar desto säkrare bevisläge i domstolen.Vi har varit med om att läsa oss igenom Jesu lidande, korsfästelsen döden och uppståndelsen. I bibelns berättelse om Jesus och vägen från livet döden och till uppståndelsen randas av helhet och detaljer som knappast finns med där av en slump.

Moderna tankebilder kring kristen tro och biblisk kontext

Men hur är det egentligen med den kända budskapet om Jesus såsom vi fokuserar under påsken? Tror vi att Jesus uppstod från döden på riktigt?

• Tror vi att hans fysiska kropp blev levande?
• Att ur det döda köttet blev livet levande?
• Tror du kanske mer att det var så att Jesus dog men att han med sina ord är levande i tiden och hans anda kan tas upp av de som vill följa den undervisning han gav?

Här går en skiljelinje som några vill skapas som en suddig area. Som en pixlad bild. Som konturer likt Helge Andersson fina tavla ovanför.

Här finns en  annan tankelinje som hävdar: utan den fysiska uppståndelsen är allt mest tomt prat om en slags medmänsklig vishetslära. Jesus blir utmärkt som moraliskt/etiskt föredöme och fridsfurste. Hans ord lever i oss men lever han?

Men vad ger oss då bibeln för undervisning och vilka möjligheter har vi att förstå.

Bibeln ger oss utomordentligt mycket material för varje läsare att ta ställning till. Månne det finns skäl för det. Jag tror det. Därför vill jag visa på några av alla de vittnesmål och starka indicier om evangeliets sanning. Den om att han uppstod inte bara som en tankekonstruktion, ande eller ideologiskt koncept, utan i kött och blod och överskred gränsen för liv och död i mänsklig och vetenskaplig mening, Klassisk kristen tro helt enkelt.

1. Första indiciet:  En historier berättar

– Historikern, den världslige och erkände Josefus skriver i slutet av första århundradet: ”Vid denna tid fanns en vis man, om det är lagligt att kalla honom man, …Denna man var Kristus, …när Pilatus dömde honom till döden på korset… framträdde han levande för sina lärjungar på tredje dagen.”

Josefus var inte ute efter att behaga de kristna, utan romarna, när han skrev sin historik.

Tacitus (ca 55-117 e.Kr Motståndare till kristendomen) I detta sammanhang förklarar han att denna riktning hade sitt ursprung från en man vid namn Kristus, som på kejsar Tiberius tid blev avrättad av landshövdingen Pontius Pilatus

2. Smärtobeskrivningen/Beslut och verkställande

Innan korsfästelsen piskades Jesus brutalt av råa soldater, ett straff som var långt värre än det normala spöstraffet. Varje nerv i kroppen vibrerade av smärta. Korsfästelsen tycks inkludera allt det som den värsta formen av smärta och död innebär: yrsel, kramp, törst, svält, brännande feber, offentlig skam, tortyr, skräck, svidande sår.

Alla fakta nämnda i samband med Jesu död tyder på att de är nedskrivna av ett ögonvittne. Ett starkt medicinskt bevis för att döden inträtt är att blod och vatten kom ur Jesu kropp. De romerska bödlarna var erfarna avrättningsexperter och gjorde inga misstag. Den ansvarige officeren fick också intyga för landshövdingen Pilatus att Jesus faktiskt var död.

3. Gravsättningen och två män och flera kvinnor aktiva i processen

Graven var uthuggen ur berget som en grotta. En uppgift lyftes fram: Ingen annan kropp hade legat där. En indikation kopplat till händelsen verklighet, Varför berättar evangelierna om Josef av Arimataia om han faktiskt inte tog ner kroppen från korset?

Vad gör vi med det som är skrivet om begravningsförberedelserna? Vad säger vi om kvinnorna som såg på medan Josef av Arimataia och Nikodemus begravde/iordningsställde Jesu döda kropp? Varför placerades en vaktstyrka vid Jesu grav om en grav inte existerade? Någon som inte var en Jesu anhängare måste ha tagit beslutet. Knappast utan skäl.

4. I graven

Vi vet en hel del detaljer om Jesu begravning än vad som kanske anses vanligt för begravningar under samtiden. På Jesu tid var det sed att använda kryddor för att balsamera den döde. Myrra var ett medikament som häftar sig fast vid kroppen så att gravkläderna inte kan tas bort utan svårigheter. Enligt judisk sed tvättade man och rätade ut kroppen och sedan lindade man kroppen från armhålorna till anklarna. Doftande kryddor av en slags gummikonsistens hälldes mellan bindlarna. Deras funktion var dels att bevara kroppen och dels att fungera som ett cement och klistra samman bindlarna. Kroppen lades med ansiktet vänt uppåt och händerna korsade på bröstet. Halsen och övre delen av skuldrorna lämnades vanligtvis bara, såväl som ansiktet. En duk lades på ansiktet. Jesus kropp förbereddes i all hast och på mäns vis öste man på massvis med kryddor.

5. Ur graven

Sen har vi kvinnorna som gick till graven. De mötte då män i skinande kläder och blev totalt förskrämda och sprang hem till Petrus och de andra vännerna. Petrus och Johannes sprang dit. Petrus segare än Johannes. Johannes bara kikade in och först när Petrus kom fram gick de bägge in.Lägg märke till detaljskildringen! Utomordentlig detaljrik beskrivning. Bluff? Knappast

Kvinnorna tycks ha ansett att det hela borde göras mera ordentligt. Deras största bekymmer var hur de skulle flytta bort stenen. Stenens tyngd krävde flera män för att flytta den. Stenen förseglades i närvaro av den romerska vakten, som lämnades där för att beskydda den romerska makten, symboliserad av sigillet. Den som bröt sigillet åtdrog sig den romerska maktens vrede. Vad såg Petrus och Johannes när de tittade in i graven? Sönderslitna bindlar? Nej, linnebindlarna låg orörda där kroppen funnits. Duken låg vid sidan prydligt hopvikt. Det tycks som om kroppen försvunnit rakt genom det stelnade tyget. En blick på linnebindlarna bevisade uppståndelsens verklighet. Inget indikerade att mänskliga händer rört vid bindlarna.

6. Rädda människor

Vad ska vi tro om en liten grupp förskrämda män som en dag hukar sig i den övre salen och några dagar senare är förvandlade till modiga vittnen, som inte ens förföljelse kunde tysta? Kanske lärjungarnas förvandling är det största beviset för Jesu uppståndelse. Kan man beskylla dessa män och kvinnor för att avsiktligt bedra eller vara bedragna när de varit med om att revolutionera traktens värde system

7. Tomas och den fysiska kroppen

Tomas, tvivlaren, sa ” låt oss gå med honom och dö med honom”. Han hade inte det ringaste hopp om att Kristus skulle uppstå. Tomas hade gett upp. Han insåg att Jesus inte hade en chans. Skeptikern Tomas ger oss ytterligare ett skäl att förstå uppståndelsen. När han möter den uppståndne Jesus och blir erbjuden att sticka fingret i spikhålen erkänner han och tillber: ”MIN HERRE OCH MIN GUD!”. Skeptikerns möte med den faktiska teologin eller Jesus själv!

8. Jesusmöten efter uppståndelsen

Jesus har uppstått och visat sig för lärjungarna två gånger i Jerusalem. Det har nu gått minst en vecka (Joh 20:26) och lärjungarna har gått upp till Galileen. Anledningen var att Jesus sagt till Petrus, några dagar innan korsfästelsen, att han skulle möta dem också i Galileen men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galileen. Samma hälsning hade även kommit till kvinnorna vid graven (Mark 16:7).

9. Fisket

Lärjungarna har nu varit en tid i Galileen, antagligen i Petrus hus i Kapernaum, En kväll tar Petrus initiativet till att ge sig ut att fiska, och de andra följer med (Joh 21:3). Efter en hel natt utan någon fångst ser de någon vid stranden de inte först känner igen. Mannen på stranden uttalar de ömsinta orden Mina barn får ni ingen fisk? Sen kom rådet. Ut med näten på ena sidan. Och uppgiften om antalet fiskar var superexakt: 153 NÄR DETTA KONSTATERATS FICK PETRUS INSPELET ATT DET VAR Jesus vid strandkanten..

10. Påskens händelser är fyllda av chockvågor av dramatik,

Påskens händelser i och omkring Jerusalem skakade om in i det religiösa judiska etablissemanget. Man hade inte lyckats stoppa ”dessa dårar” som hävdade att döden var besegrad och att det finns ett liv efter döden, ett evigt liv.

11. Emaus promenad

Några av dem som sörjde var på väg från Jerusalem till byn Emmaus dagen efter det judiska sabbatsfirandet. De hade inte bara mött, samtalat med och ätit tillsammans med honom som skulle vara i en grav. De hade också blivit påminda om att händelserna under dagarna kring Jesus död och uppståndelse hade omtalats och skrivits i skrifterna flera gånger under mer än 2 000 år innan de inträffade.

12. När Paulus berättar om 500 vittnen under 40 dagars tid

Kunskapen om att Jesus uppstått från döden, cirka 20 år efter att det hänt fanns fortfarande hos många vittnen till korsfästelsen och uppståndelsen. Människor som alltjämt var i livet och hade direkt kunnat vederlägga att det var en lögn, om Jesus fortfarande var död. Paulus berättar dessutom följande:  och att han (Jesus) visade sig för Kefas och sedan för de tolv. ⁶ Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder på en gång, av vilka de flesta ännu lever, medan några är insomnade. ⁷ Sedan visade han sig för Jakob och därefter för alla apostlarna. ⁸ Allra sist visade han sig också för mig, som är såsom ett ofullgånget foster. ” Alltså här återfinns gott om möjligheter att utföra juridiskt bindande vittnesuppgifter för en kommande rättegång,

13. De rädda blev helt förändrade

De elva lärjungar som darrande av rädsla mer eller mindre gömt sig i ett hus av rädsla för det judiska prästerskapet, de stod nu ute på gatorna och berättade att de sett honom uppstånden, talat med honom, rört vid såren efter hans tortyr och korsfästelse, ätit måltid med honom. De som till och med förnekat att de kände honom tog nu misshandel, fängelse och till och med döden. Vem skulle tagit sådan behandling fast man visste att det man förkunnade inte var sant? Den som ljuger om verkligheten hoppas nog ändå på någon form av belöning för att man utsatt sig för sådan behandling för att upprätthålla en lögn.

Fortsättning i del 2

 

 

 

.

 

 

 

.