Den teologiska utvecklingen i Equmeniakyrkan handlar mycket om anpassad liberalteologi. Ledningen vill omsätta det som kallas Jesu kärleksbudskap och förverkliga det i praktiskt och socialt liv. Det är i sig väldigt viktigt och centralt i kristen tro. Tro utan gärningar är död tro.

PRIDE, “KÄRLEKENS FÄRGGLADA MÖRKER”

Claphaminstitutet har gjort en intressant analys av av Pride med namnet “Det färgglada mörkret”. Man redovisar effekter för människors hälsa kopplat till deltagande i Pride Stockholm 2017. Här finns mycket kunskap att hämta och såväl bakgrund som syfte och mål redovisas. Dessutom redovisas verksamhetens effekter för människor. Inte alls oviktigt för ett sådant stort omfattande och för många nyfikna och välmenande deltagare.  Allt grundas på konkret  för alla tillgängligt källmaterial som anges noga.

Det tycks vara ett medialt axiom, också i en del kyrkliga sammanhang, att allt står väl till med Pride. Genom demonstrationer, flaggor, fjädrar, samba och bdsm smisk mm manifesteras den öppna famnen, normbrytning, människovärdet, allas rätt till kärlek osv. För 2018 avser tex Pride Stockholm förvalta de goda erfarenheterna från just Kinkytorget med  fokus på bdsm, alltså smärta, smsisk ill röda stjärtar, våld, piskning, makt och underordning, repbindning.mm Dessa frihetens och kärlekens aktiviteter torde knappast vara vanliga inslag i homosexuella förhållanden. Men de finns med i demonstrationståget och i kontexten finns de lekfullt presenterade som en bastant del. Detta manifesteras märkligt i  kollektiv form  av kyrkor och statliga myndigheter. Dessa har dock uttryckt den väl kända brasklappen; vi står inte bakm allt. Men varför inte säga rakt ut då: vad står man inte bakom. Det borde i kärlekens namn vara nog så viktigt. En ypperlig form av konsumentupplysning. Smärtsamt och obegripligt agerande av i alla fall de kyrkliga demonstranterna och supporters tysnad i formhållande till Claphamsinstitutet tydliga analys. Varför gjorde man inte det innan man hyr utrymme , tält och knallar med runt stadens gator?

UNIK KOLLEGIAL INBJUDAN TILL ORDINERADE PASTORER OCH DIAKONER I REGION VÄST.

I ett brev till Equmeniakyrkans pastorer och ordinerade diakoner i region väst har 8 pastorer och diakoner uttryckt sig följande och utfärdat en inbjudan till sina kollegor:

 “Se detta som en formell inbjudan att tillsammans vara med och visa på Guds kärlek i Prideparaden,och hör gärna av dig till avsändaren om det finns frågor eller funderingar”

PRECISERING AV INBJUDAN

-”Under lördagen 18/8 är det EuroPride Parade 2018, då människor tillsammans kommer att färdas genom stadens gator, upp på avenyn och avslutas med fest, musik och en internationell artist på Götaplatsen. Det är här vi som ordinerade pastorer och diakoner kommer in i bilden.

Vi tänker att vi som pastorer och diakoner vill motverka fördomar och diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet och/eller -utryck. Vi vill se varandra i ögonhöjd och se varandra som en del av Guds skapelse, helt oavsett vilka vi är och vad vi bär på, att göra teori till praktik och visa på Jesu kärleksbud till våra medmänniskor.

Hbtq-personer har genom historien behandlats orättvist och orättfärdigt i vårt samhälle, men också i våra kyrkor. Vi tänker att genom vår närvaro som pastorer och diakoner, iklädda krage, kan visa på att vi vill stötta människor som under lång tid känt sig utanför våra församlingar, och vi vet att det skulle betyda oerhört mycket för många människor. Att gå i paraden innebär inte att vi tar ställning för alla uttryck som sker, däremot innebär det att vi på ett tydligt sätt respekterar och accepterar människan, precis sådan som hon är.”

 VEM INBJÖD EGENTLIGEN?

Inbjudan är ställd till ”ordinerade pastorer och diakoner”. Inbjudande  8 pastorer ville att Equmeniakyrkans ordinerade skall ikläda sig tjänstedräkt (krage). Genom att gå i paraden avses de som länge sett sig utanför våra församlingar få bra stötta, Det skulle betyda ”oerhört mycket för många människor.”

Pastorerna anför en icke ovanlig brasklapp som också RFSL brukar utfärda. ”Vi tar inte ställning för alla uttryck som sker….Däremot visar att vi på ett tydligt sätt respekterar och accepterar mäniskan, precis sådan hon är”. Det är inte pastorerna andliga ledare för region väst eller dennes organisation som stått bakom initiativet. Trots framhävdandet av ordinationen som de facto gäller för kyrkan.

BRASKLAPPEN UTAN ANGIVEN SUBSTANS. VAD ÄR BRA OCH VAD HÅLLER MAN INTE MED OM? VEM ANGÅR DET?

Men brasklappen saknar innehåll. Det är ju en uppenbar brist på varudeklaration. Om agerandet är så viktigt för utsatta personer borde det som Equmeniakyrkan inte biträder klargöras rakt ut. Annars kan sköra människor tro att det ingår i den kyrkliga kärlekens support. Att det som brasklappen täcker i dimma är sådant som kyrkan säger är frihet, demokrati och kärlek i Jesu anda. Det kan ju finnas en risk att felaktig analys leder enskilda bort från Kristus och mot en svart avgrund i mrker. Men uppenbart har de 8 inbjudarna struntat i detta eller inte sett det som risker eller trott att “alla skal med till evigheten”

.Är allt det som visas i Pride det som inbjudarna och deras församlingar står bakom? Polysex? Sexarbete (fd prostitution) Enligt Clapham pushades det för vissa droger i samband med sex. Är det sådant man inte gillar så säg det! Eller är det  för marginaliserande? Jag kan inte tro att det är det kärlekens evangelium ordinerade pastorer förkunnar. Men de supportar det när man inte avgränsar sitt kärleksbudskap utan uppenbart legitimerar det. Att kyrkans högsta ledning gillar detta så starkt att man sponsrar de aktiva med 10 000 kr årligen för tälthyra mm  för att underlätta deltagande är ju uppenbart. (gällde hittills Stockholm 2016 och 2017.)

 

Att gå i tåg för något man tror på

Många går i första maj tåg. Historiskt en tradition som kopplas till arbetarrörelsen. Alla som går med, har inte åsikter som gillas av alla. Där finns fack och där finns andra organisationer med historiska och personella kopplingar till rörelsen. Inget konstigt med det alls. Man delar socialdemokratins grundvärderingar.

Jag tror dock inte att vi kommer att få se Gunnar Hökmark eller någon ledarskribent på GP eller SVD gå med där trots att de delar många av de värderingar som rörelsen har.

Jag har också svårt att tro att Lasse Svensson och Sofia Camnerin väljer att gå med i SD parader för att visa att man sympatiserar med de värderingar som  de folkvalda i den rörelsen  redovisat avseende äldre och sjukas livsvillkor. Även om det finns sådant man inte gillar finns det kanske sådant man gillar. Men vill man förknippas med Åkesson?

Varför kan man anta att få pastorer  eller ens någon vill vandra i SD tåg? Troligen blir svaret att man inte gillar den ideologiska bakgrunden och därmed inte vill förknippas med rasism. Klokt i så fall.

Men åtta pastorer från Equmeniakyrkan i väster inbjuder sina kollegor till deltagande i tåg och manifestationer med text enligt ovan. Här tycks gillandet vara entydigt,  Innehållet i Pride 2017 i Stockholm har Claphaminstitutet nyligen beskrivit. Resultatet skiljer från de välkända uttrycken som våra pastorer användersig av för att motivera fler att komma till Avenyn i sina rundkragar. Claphams rapport kan gratis laddas ned från deras hemsida. Den är uppbyggd som ickereligiös akademisk publikation.

NORMKRITIK

Pastorerna vill ha med sina kollegor för att man vill utifrån att lyfta upp normkritik analysera hur hbtq personer behandlats, underförstått i kyrkor. Men vad är då för normkritik som kollegorna skall arbeta med? Så här kan den beskrivas metodiskt: Normkritik kan beskrivas som såväl intolerant som exkluderande. Så har skriver Per Baruhn, Professor i praktisk filosofi, Lund i en artikel i GP:

“Oförmögna till realism

Normkritikerna vill ta på sig rollen som de marginaliserades förkämpar. Men en ståndpunkt blir inte rätt bara för att den utgår från en förment diskriminerad grupps perspektiv. Normkritikerna förefaller mena att det viktiga är vem som säger vad, snarare än vad som sägs, vem som tjänar på det som sägs, snarare än sanningen i det som sägs – ungefär som när Jean-Paul Sartre tyckte att det var bäst att hålla tyst om Sovjetsystemets brister för att inte ”demoralisera arbetarklassen”. Men därmed blir man också oförmögen till realism, till att beskriva verkligheten med ”vårtor och allt”, för att citera Oliver Cromwell. Vad värre är, normkritikens drag av självrättfärdighet gör den benägen till just sådana exkluderingar som den utger sig för att bekämpa.”

Normkritik som metod känns inte riktigt metod för inkludering av människor som hamnat utanför församling och gemenskap. Equmeniakyrkan ser uppenbart normkritikens drag av självrättfärdighet och exkludering som inkludering och dialog i ett av kyrkans nyord: “ögonhöjd”. (Här finns en kall vind av Orwell och 1984 avseende växling av ordens betydelse.)

DIAKONALT OCH KYRKLIGT ÖVERVÄGANDE

8 ordinerade pastorer och diakoner i arbetsklädsel vill företräda såväl sin yrkesroll och de facto sin kyrka genom att deltaga i Pride Göteborg 2018. Det finns en hel del personer med homosexuell läggning och utlevnad
som aldrig vill sammankopplas med Pride. Pride är inte detsamma som inkludering av alla homosexuella utan inkluderande för dem som gillar Pride. För andra kan arrangemanget verka exkluderande. Pastorerna har knappast hunnit läsa Claphamsrapport innan inbjudan utfärdades. Där redovisades den grundläggande värderingen som ligger bakom hela Pride ideologin. Står man inte helt och till fullo bakom den får man inte vara med i tåget vilket homosexuella grupper fått klart besked om. Equmeniakyrkans pastorer verkar således köpt hela konceptet.

De vände sig ej heller till Equmeniakyrkans och sin egen andliga ledare i region Väst utan använder kyrkans symbolik efter eget huvud.

Under Equmeniakyrkans tak samlas kristna med olika inställningar. I fråga om synen på homosexualitet finns det stora skillnader i och mellan församlingar. De pastorer som inbjudit till festival, tåg, marscher, samba och annat möter allmänheten i staden och på Avenyn. Huvuddelen av människorna där är troligen inte omvända kristna, enligt all statistik. Vi vet att inom våra församlingar och i samhället finns olika uppfattningar om såväl homosexualitet som specifigt arrangemanget Pride. Inställning till Pride som fenomen är inte samma sak som inställning till vare sig homosexualitet eller enskilda personer.

Diakoni bygger på förtroende i alla avseende

Den som känner att det är svårt med den personliga och religiösa frågan om könsidentitet och sexuell läggning behöver utifrån kyrkans struktur och upplägg möta människan i samtal diakoni och gemenskap, där tron i grunden för förhållningssätt.

Hur skall den person som grundar sin tro i djup biblisk tro och omvändelse och vill leva enligt Guds ord fullt ut kunna ha förtroende för en samtalspartner med ordination  och krage som så flagrant tagit en specifik ställning i ena diket av frågeställningar kring tro, sexuell utlevnad och olika sexuella uttryck. Det torde vara ytterst svårt att skapa en sådan relation men kanske är det ej heller pastorernas avsikt.”

Objektivitet som grund för själavård eller själavård som dogmatiprocess. Den nya exkluderingen som kan ersätta den gamla.

Risken för ett exkluderande bemötande av den “gammalkyrkligt/bibelrogen/” troende måste beaktas. Den som lämnat synen på äktenskap enligt skapelseordningen och vilar i annan övertygelse måste respektera och ha tillit till en församlingsmedlem som kommit till en helt annan slutsats. Den ena har inte kommit längre eller kortade än den som “kommit ut”. Den som söker vägledning utifrån såväl Jesu Bibel som Paulus undervisning får svårt att ha full tillit.

Där har pastorerna kanske svikit i sina diagonala roll och måhända i sitt ansvar i fråga om ordination. De är väl utbildade och det som sker är troligen noga genomtänkt, eller…? I alla fall blir det inte enkelt att skapa lika djupt förtroende hos människor med en annan syn än vad de åtta har. De kan till och med tolkas som att man som medlem i en sådan församling inte bör ha en traditionell eller gammaldags syn på äktenskap mm. Att försöka dölja detta med “dialog i ögonhöjd” kans tamt och undflyende. Processen i samband med inbjudan tyder på att de åtta är säkra på att de driver en progressiv kristen evangelisk verksamhet.

Försoningens ämbete

Försoningens ämbete ter sig för mig något annorlunda. Vi måste gå till rätta med förtryckare. Vi måste stötta de utsatta. de ofödda barnens rätt. De gamla vars meningsfullhet kapas av budgetmål. De flyktingar som inte får stanna för att staten tror de inte är omvända. Vi måste individuellt be dem om vi av olika skäl kränkt om uppriktig förlåtelse och erkänna bristerna. Inför Herren, varandra och dem vi skadat.  Men vi kan inte heller vara tysta och förtrycka det ord som Gud gett oss i Bibeln. Däri finns inget motsatsförhållande.

Diakoni bygger på ömsesidig tilltro

Alla gör vi fel. De 8 pastorerna bör, enligt min åsikt, ompröva sin inbjudan. Nyttigt därvid är att noga läsa igenom Claphams skrift och värdera de tilltänkta planerna. Tilltron till pastorer i diagonal själavård måste vara hög! Den får inte skändas, särskilt inte när det sker under kyrkans symbolik.  Genom metoden som pastorerna valt ökar den risken. Planen kan skapa en annan marginalisering och skapa en spricka i grundläggande förtroende för en pastors förväntas ha en bred själavårdskompetens.

Även om kyrkoledningen i Stockholm sponsrat Pride Stockholm 2017 så hade ledningen faktiskt också godkänt detta. I region väst finns en av Equmeniakyrkan utsedd andlig ledare. Denne saknas i uppropet och i inbjudan. Kan det vara så att de åtta tar en egen väg. Månne vill de inte ta in råd från den egna  kyrkans andlige vägledare? Exakt så är det. Den regionale kyrkoledaren har inte ställt sig bakom eller deltagit i planeringen fö Equmeniapastorernas aktivitet på Göteborgs pride. Men de tar ändå på sig ansvaret att bjuda in alla ordinerade pastorer och diakoner inom den egna kyrkan. Knepigt tänkt!

Jag tror absolut inte att de 8 gjort det de gjort  i ondska. Nej så är det inte utan en uppenbar fartblindhet och glädje över att få support för den egna radikala kreativitet inom kretsar av vänner med likartade tankar. Så är det nog enligt min enkla tro. Men jag kan ju ha fel.

Skulle Jesus gå med i Pride tåget på Avenyn eller i Stockholm?

I förutsättningarna för de pastorala insatserna på Pride sägs det ju att man inte delar ALLA värderingar och aktiviteter som man proklamerar. Värt att fundera över är tex vad detta betyder? Pisksex? Polysex? Droger? Prostitution? Jag är totalt övertygad att man inte gillar dessa inslag (även om en polysexbejakande professor är anställd som pastorsutbildare på THS.

Men varför då inte klart redogöra för vad man inte står för? Det skulle underlätta för den som vill förstå, men också kunna innebära ett stöd för en enskild som inte är riktigt klar för vad man skall tro. Skulle Jesus knalla med? En hypotetisk fråga som kan användas polemiskt. OM han skulle gå med där skulle han utifrån en kongenial analys med säkerhet uttrycka: Omvänd Er! Gå hem och synda inte mer.

Fd biskopen i Stockholm har i Dagen angett att hon inte tror på himmel eller helvete. Så därvid behövs ju inte Jesu uppmaning om att gå hem och omvända sin livsresa. Då kan Du vara kvar där du är. Den liberala bibelsynen förändrar budskapet från Jesus själv.

Det är Guds motståndare som gör det, Den ondes, mörkrets herres,  mest effektiva vapen. Iklädd helighetens yttre form men omvandlat evangelium. Pastorerna gör inte det de gör av ondska. Det är lätt att hamna fel. Reformation är en möjlighet som gäller även för dem.

Pride är en specifik aktivitet, inte en yttring som uttrycker homosexualitet specifikt

Ledsamt, men allt kan vändas till helande. Man måste inte demonstrera  med grupper som förespråkar rätt knepiga utlevnadsformer. Här finns ju alla möjligheter till seriös dialog och helgande innerliga samtal utan sambarytmer och ridpiskor. Försoning och förlåtelse mellan enskilda eller församlingar och enskilda kan hanteras på många sätt. Pride ger beröm i media och politiken men är det helt utan komplikationer? Claphams rapport är inte en teologisk utan en hälsorapport. Väl värd att läsa också för pastorer.

LG