Rättfärdighet/rättskaffenhet.

När Jesus i Matteus evangelium, kap. 5 vänder sig till sina lärjungar och berättar vem som är salig, vänder han sig till den spillra av det judiska folket som skulle omvända sig, den som Jesaja i sitt 7:de kapitel nämner Sear Jasub (Jes 7:3). När Gud utväljer Israel och sluter förbund med dem på Sinai, då handlar det om rättfärdighet, lagens rättfärdighet men också om den rättfärdighet som gäller hela skapelsen. Den som håller lagen ska leva genom den, dvs leva i evighet men hen ska också främja Guds rättfärdighet i skapelsen. Israels barn får också bekännelsen: ”Hör Israel!” och det förnämsta budet: ”du ska älska Herren”. Redan då handlar förbundet om relationer och bara i relationer kan vi få veta vad Gud avser med talet om rättfärdighet.

Den första delen är personlig – det handlar om min rättfärdighet. Genom omvändelse och tro får jag ta del av Jesu rättfärdighet. Jag blir en del av Hans kropp på jorden och Han är då min rättfärdighet. Icke så att jag blir fullkomlig dvs alltid lever rätt i allt (god) men att jag i Honom, för nådens skull, har full del i Hans rättfärdighet. Jag har öppna ögon för min mänsklighet och vet att jag kan och får göra fel, men också kan och får förlåtelse och upprättelse när jag vänder om.

När Paulus i 2:a Korintierbrevet drar slutsats av detta kommer han till nästa del i rättfärdigheten. I 5:21 säger han att vi är ”rättfärdighet från Gud”. Det tolkar jag som ”sända i världen”. Israel var redan på sin tid (och är fortfarande) ”rättfärdighet från Gud”. De blev först sända i världen för att visa hur ”slipsten ska dras” och var ”skåpet ska stå”. De skulle synliggöra Guds rättfärdighet/ rättskaffenhet – vilken Gud som är sann och dyrkansvärd, hur människor ska handla med och mot varandra i ljuset av den gudsdyrkan. Som vi ser i Skriften misslyckas de med sitt uppdrag och det brukar vi kristna förakta dem för. Det har vi egentligen inget för, för det visar bara att vi inte inser att nu när vi har uppdraget, att tillsammans med Israel vara Guds rättfärdighet i världen, så lyckas vi inte heller något vidare. Icke desto mindre är det vi, nådesfolket, judar och hedningar tillsammans
(Ef 2:14f.), som nu är Guds rättfärdighet för att, som Paulus skriver i 2 Kor. 5:20, vädja till världen ”Låt försona er med Gud”.

Förutom denna vädjan har vi all anledning att påtala de orättfärdigheter som vi ser i samhället /världen. Rättfärdigheten från Gud strävar inte bara efter enskilda människors frälsning utan också att genom den frälsta människan motarbeta orättfärdigheter hos och bland andra människor.

Tillsammans med att förkunna evangeliet för människor i världen har vi också i uppgift att handla rättfärdigt/rättrådigt i och med skapelsen. Den har Skaparen ställt iordning för oss människor och därtill gett oss i uppdrag att ”råda över den”, 1 Mos 1:26-28. Jag vet inte vad grundtexten säger i sin helhet, men jag anar att det handlar om att ta hand om och vårda, förvalta åt Skaparen och inte förstöra. Nu har ju syndafallet ställt allt på ända och den harmoni som en gång rådde mellan Gud, människa och skapelse är borta. Icke desto mindre står Herrens befallning kvar ”råd över skapelsen”. I Rom 8:19-21 talar Paulus om att skapelsen är under tomhetens välde och väntar på att bli befriad. Det sker när Guds barn blir förhärligade. Det handlar, tror jag, om fridens rike när Jesus är kung, men det hindrar inte att vi handlar rättrådigt mot skapelsen redan nu.

Det finns människor på vår jord som arbetar för att bevara jorden beboelig. De arbetar för renare luft, renare hav, att djur och växtarter inte ska utrotas mm. Många av dessa tror inte på en Skapare/Gud, utan är övertygade om evolutionslärans sanning och riktighet. Som jag ser det jobbar de med rätt saker fast med fel motiv. Icke desto mindre blir ändå något gjort. Om nu dessa, som inte tror att universum är skapat av den högsta intelligensen som existerar, men ändå strävar för att bevara skapelsen, hur mycket mera borde då inte vi vårda skapelsen efter bästa förmåga, vi som säger oss tro på och tillbe denne högste intelligens ”Jag Är”. Vi kan ha synpunkter på de andras motiv men då kan vi komma ihåg Paulus ord i Fil 1:15-18. Han överser med motivet hos predikanterna så länge Kristus blir predikad – vi kan nog också överse med miljövännernas motiv bara skapelse förvaltas
rätt. Vem vet om inte Gud öppnar deras ögon så att de ser Honom. Låt oss då göra vad vi kan för att skapelsen ska må bra. Må vi bara inte odla stolthet utan inse att också detta är nåd.

Hur blir då detta mera konkret? Först handlar det om att vara ledd av Gud, av Guds Ande. Jesus är kungen, Han leder kampen, Han garanterar segern. Vår uppgift är att vara i beredskap – väntande villigt och villigt väntande. Under väntan ska vi öva – läsa Bibeln, HELA Bibeln, bedja och uppmuntra varandra att hålla fast vid Jesus. Vi gör gott mot varandra och vi vårdar skapelsen efter det mått av insikt som vi på olika sätt tillägnar oss.

För det andra handlar det om uthållighet. I Hebr 10:36 står att vi behöver uthållighet för att få det som vi har löfte om. Övning/träning, ger ork och uthållighet, öva och pröva ger erfarenhet. Paulus säger till Timoteos att ”träda fram i tid och otid” (NT 81). Jag tolkar det så att det handlar om att ta de tillfällen som finns, bjuds eller dyker upp spontant; i kyrkan såväl som på jobbet, i mataffären eller på föräldramöte, i pensionärsförening eller idrottsklubb, kort sagt var som helst. Var Guds rättfärdighet, alltid och överallt i enlighet med den nåd Han ger dig! Petr 3:11 – 14.

Att vara Guds rättfärdighet leder ofrånkomligt till motstånd av olika slag. Kritik, hat, förakt,
ignorans, mobbing och liknande. Jesus själv säger att det ska ske. När det sker behöver vi komma ihåg Paulus ord i Ef 6 där han skriver att vårt motstånd inte kommer från människor, bara genom människor. Liksom Guds rättfärdighet inte kommer från oss utan genom oss kommer motståndet mot oss genom andra människor. (Det kan givetvis komma direkt från andemakter, men oftast är det människor som är kanaler.)

När detta händer ber vi om Guds beskydd och vägledning. Om det inte händer dvs om vi inte får motstånd, då kan det vara något i relationen med Jesus som inte är som det ska. Sök då Honom i stillhet och ärlighet, så vill Han leda dig till insikt om vad som du bör göra.

Oktober/december 2017.

Det här inlägget postades i Bibeltolkning, Kristusliv, Samhällsfrågor. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *