Häromdagen levererade media nyheten om att Svenskarna är EU:s mest stressade nation. http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/svenskar-mest-stressade-i-europa/.
Det finns skäl att fundera över detta. Kan det vara arbetsmiljön som gör detta? Kan det vara kraven på den enskilde som finns uttalat socialt eller juridiskt? Ansvarstaganden som vi har på oss som inte finns i andra länder?
Vi kan också notera att vi i vissa undersökningar tillhör dem som världens mest avvikande nationer när det gäller vissa värderingar. Det gäller då inte minst det som kallas sekularisering. Vi lever i ett land där få människor tror att kristendomen har någon betydelse för livet. http://www.dn.se/debatt/sverige-har-varldens-mest-avvikande-folk/.
Antalet skottlossningar i Sveriges storstäder är 300 % högre än i de övriga nordiska länderna tillsammans. http://www.svt.se/nyheter/regionalt/vast/extrem-situation-jamfort-med-grannlanderna.
Dödsskjutningarna i Sverige ökar dessutom; http://www.dn.se/nyheter/sverige/dodsskjutningar-okar-i-sverige/
Den sociala eller mänskliga oron eller välmående påverkas av många faktorer. Det finns intressanta statistiska markörer för hur vi mår eller upplever våra liv. I Sverige sker ett självmord var sjätte timme. I åldersgruppen 15 till 44 år är självmord den vanligaste dödsorsaken.
Bibeln har mycket att ge för att förstå vad vi r med om. I Gamla testamentet finns i t.ex. Predikaren 2. Predikaren var namnet på en kung i Israel i Jerusalem som ville pröva olika livsvägar. Predikaren skrev: Jag föresatte mig att med vishet utforska och undersöka allt som sker under himlen.
Följande beskrivning av social ingenjörskonst och författarens erfarenheter av den;
”Jag tänkte: Nåväl, då vill jag pröva på glädjen och njuta livets goda. Men även detta var tomhet.
Det är dåraktigt, sade jag om skrattet,
och om glädjen: Vad tjänar den till?
Jag beslöt mig för att njuta av vin men ändå låta visheten råda i mitt hjärta. Jag ville ägna mig åt dårskap för att se vad som är bäst för människor att göra under himlen, de dagar livet varar.
Jag grep mig an med stora företag: jag byggde hus åt mig och planterade vingårdar. Jag anlade trädgårdar och parker med fruktträd av alla slag. Jag byggde dammar för att bevattna en skog av grönskande träd. Jag skaffade mig slavar och slavinnor, och nya slavar föddes i mitt hus. Mina hjordar av oxar och får blev större än vad någon haft före mig i Jerusalem. Jag hopade silver och guld, rika skatter från kungar och provinser. Jag skaffade mig sångare och sångerskor och det som är männens lust: kvinnor och åter kvinnor. Så överträffade jag alla som varit före mig i Jerusalem. Och min visdom svek mig inte. Allt vad mina ögon begärde lät jag dem få, ingen glädje nekade jag mig. I allt mitt arbete fann jag glädje, den lönen fick jag för min möda. Men så vände jag blicken mot allt jag hade utfört, mot all den möda jag haft. Och allt var tomhet, ett jagande efter vind. Det fanns ingen vinst under solen.”
Det finns tydliga symptom på att det i vårt land finns något i den sociala strukturen, i människors livsvillkor, i människors upplevelser och livsförhållanden som inte är riktigt bra. De statistiska variablerna ger indicier som man kan blunda för eller beakta.
Vi har byggt ett samhälle med ambitioner att det skall vara gott. Att människorna skall ha maximal frihet och självförverkligande av individens möjligheter. DN rapport visar att bygget i sig är vällovligt. Demokrati, öppenhet, osv är grundstenar.
Trots att dessa grundstenar fyller tillvaron från barnets födelse fram igenom hela livet kan vi dagligen se andra rapporter som handlar om utanförskap, mobbing, kränkningar och särbehandlingar på individuell och strukturell nivå. I den mediala bilden läggs ofta värderingar samman med diagnosrelaterade termer som suffix… -fobi.
Kan det vara så att alla gemensamma ambitioner bygger på värderingar som gett andra effekter än de som tänkt tänkt?
I veckan uttryckte beslutsfattarna att man nu var överens om att den statligt styrda pedagogiska verksamheten för alla barn skall initiera vid 2 års ålder som en allmän förskola. De goda ambitionerna skall med statens pedagogik initieras i barnens liv efter 24 månader föräldraansvar.
Tveklöst känns ambitionerna som de formulerats angelägna. Modellen för implementering av värderingar men annan inriktning utvecklades i länder öster om Finland och söder om Skåne redan på femtiotalet då de nya medborgarna skapades. Det är ju i sig en himmelsvid skillnad i innehållet men tekniken med statlig styrd social ingenjörskonst är ju densamma.
I skolarna ökar oron. Arbetsmiljön försämras för elever och personal. Antalet specialister ökar. Kuratorsverksamheten oh psykologstödet ökar. Trots enorma skillnader i omsorgsresurser i förhållande till länder med lägre självmordsfrekvens, lägre uppmätt stress, mindre våld osv lyckas vi inte.
Kanske kan faktorn sekularisering innehålla en hemlighet. Kanske hade kungen Predikarens experiment i Jerusalem en erfarenhet vi borde beakta.
I Första Korinterbrevet skriver Paulus om korsets kraft och omgivningens uppfattning om korset som en dårskap.
Paulus formulerade sig intressant; Korsets vishet blev en dårskap för dem som går förlorade d.v.s. missar Guds gemenskap och kallelse. För oss som räddas anger Paulus att den upplevda dårskapen är en kraft för dem som tror.
Paulus är inte direkt blyg och skriver vidare:
”Jag skall göra slut på de visas vishet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna. Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap? ”
Sen lägger han ut en omvänd slutsats av det han upplever:
”Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror.”
Korset är alltså den s.k. dårskapen som sekulariseringen förnekar eller artig ler inför men som i djupet av skapelseordningen är den omskakande kraften för oss människor, för kommuner och nationer.
Här finns nog lite av en nyckel till en förändring som inte behandlas i Statens Offentliga Utredningar, i socialstyrelsens rapportserier eller i departementspromemorior. Inte heller i partiprogram eller i kvällens Agenda.
Kanske är det så att Guds plan att offra sin egen son och hans smärta och kamp, blod och förnedring är den dårskap som ger oss möjlighet att förändras på ett genomgripande sätt.
Kanske är det så att den kärnan som medier och professorer, till och med teologer och tyckare hånar är den väg som den enkla människan uppfattar som Guds kallelse.
I den klassiska baptismens svenska historia blev de s.k. läsarna hånade. Dels ansågs de obildade men de bröt provocerande mot det politiska och religiösa etablissemanget. De vände sig till det som idag kallas utsatta grupper och var inte heller rädda att hånas för det.
Paulus understödde ju detta och sa om de troende att ”inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma.”
Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam,
Och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud.
Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. Som det står skrivet: Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.
Som kristen har jag ett val. Att förlita mig på korset och det som ser obegripligt ut men som många säger sig funnit vara den enda grunden.
Ett annat alternativ som hittills provats uppenbarligen utan framgång är mera av det som inte ger framgång. Att jag som kristen och vi som kyrka anpassar oss till de samhällsstrukturer som uppenbart skapar utanförskap stress och psykisk ohälsa. Att vi fortsätter låtsas vara öppna fördomsfria och empatiska och med symboliska plakat om tolerans förkunnar om ett kors som börjat multna vid roten.
Svaret på indikationerna vid en övergripande schematisk samhällsanalys kan vara djuplodande eller ytliga. Akademiska eller poetiska. Vetenskapligt designande eller politiskt polemiska.
Det spelar ingen roll eftersom verkligheten visar att Kungen Predikarens ord om tomhet och Paulus uppmaning till omvändelse och Paulus ord om att han som Guds tjänare i sin enkelhet och trohet är på Jesu eget uppdrag för förvandling av människor som kallas hem.
Paulus förkunnar inte ”religionsdialog”. Ett postmodernistiskt populärt begrepp medialt men ävenså inomkyrkligt understundom. Paulus förkunnar Kristus, korsets kraft, tro omvändelse och efterföljelse.
”Har vi mod att följa honom”
Lars G Berg
Ja, Amen!
Den avslutande frågan kan bara den enskilde svara på och bara för egen räkning. I den utsträckning en församling, kyrka eller samfund svarar kan det bara bli med tillägget ”hoppas vi”, eftersom man inte kan svara för alla medlemmar. Omvändelsen/efterföljelsen är personlig och syns kanske inte så tydligt, men om ”dårarna” (i världens ögon) blir många så gör de skillnad. Jag vill i varje fall vara med.