Det hade räckt med svenska flaggan. Det kristna korset i nationens färger som symbol för viljan att ge alla människors lika värde och fria möjligheter i vårt land. Den kristna etiken är den starkaste grunden för människors värde och korset bär ett kraftfullt budskap om personlig frigörelse till sann identitet. Att kommunerna byter ut svenska flaggan mot regnbågsflaggan visar på att det är ett större skifte av värdegrund.
Bakom de fina parollerna om människovärde finns i själva verket en helt annan agenda. I programmet för West Pride 2014 fanns det gott om programpunkter som handlade om våldssex, gruppsex och diverse perifera böjelser i olika former och de presenterades som en slags introduktionsseminarier för ovana att veta mer, pröva på och upptäcka nya världar. Några seminarier handlade om behovet att ifrågasätta värderingar kring sexarbetare i enlighet med RFSL:s agenda att göra prostitution legitimt och lagligt. Bakom de fina parollerna finns alltså underliggande budskap och inspiration till att förmå familjer, ungdomar och vuxna att börja idka gruppsex med grannarna eller börja använda kedjor, knivar, strypsex m.m. för att piffa upp sexlivet och skapa lyckligare familjer. Familjer förresten… Det är för många hbtq-vänner själva sinnebilden för det normativa förtrycket som hindrar människans sexuella möjligheter.
I årets festivalprogram var det knappast kärlek och människovärde utan normkritik som var nyckelordet. Den stora Fienden är samhällets traditionella köns- och familjenormer som hindrar människor att uppnå sin fulla sexuella potential och identitet.
Vilka normer är det mer specifikt som är den stora Fienden?
Det är i själva verket mycket enkelt. Det stora Onda som samhället hämmas av kan beskrivas i några enkla bibelord:
1 Mosebok 1:27 ”Och Gud skapade människan till sin avbild, till man och kvinna skapade han dem”
1 Mosebok 2:24 ”Därför skall en man lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru och de skall bli ett kött”
I Guds värld heter det man och kvinna och de är skapade för varandra men i Pridevärlden är detta kränkande. Här heter det istället hetero, homo, bi, queer, inter, trans, pan, ickebinär, mogai, demiboy m.m. i ett ständigt växande antal identiteter och alla slags kombinationer är positiva och önskvärda.
I Guds värld är det normativa att en man lämnar sin kärnfamilj för att leva i sexuell trohet till sin hustru. Detta är rent avskyvärt i HBTQ-världen. Inte nödvändigtvis att 
människor lever så men att påstå att detta är det normativt riktiga. Här handlar det istället om att det skall testas, grejas, utforskas och knullas runt i diverse konstellationer och att identitetsförändring och gränsöverskridande är det allra finaste. I samhällets nya normbildning är det gränsöverskridarna som är hjältarna. Alla som ”kommer ut” i olika former skall hyllas, otrohet kan ses som ett värdefullt inslag för att bli mer hel som människa och det kampanjas ivrigt för att alla nya tekniska möjligheter kring barn och familj omedelbart skall omvandlas till självklara rättigheter för personer med ovanligare läggning.
Pridekampanjens absoluta kärnvärde ”normkritik” står alltså i direkt kontrast till kristendomens bergfasta kärnvärden kring familjen; fasta könsidentiteter man och kvinna, äktenskap, trohet, kärnfamilj, sex inom äktenskapet. Pridevärldens huvudmotståndare är därmed Klassisk Kristen Tro.
Offentliga ledare, politiker och samhällsutvecklare bör besinna den enorma samhällskostnad som kommer att uppstå som naturlig följd av samhällets medvetna kaosbildning inom könsidentitet, familjebildning, sexuell gränslöshet, ungdomars uppväxtvillkor, självbild och moralbildning. Jag tror inte att de flesta förstår vilka krafter som lösa och vad samhällets kostnad kommer att bli.
Kristna ledare borde besinna Guds ords guidning till fungerande familjer, församlingar, samhällen, nationer. Normbildning inom familjeliv är inget neutralt samhällsområde avskild från teologi. Gud har varit absolut tydlig från skapelsens morgon i sin normbildning kring familj, kön, sexuell livsstil och förhållande till Skriftens undervisning. När kristna ledare och organisationer tågar med stolta banderoller i Prideparaden bör de vara medvetna om att det är sin egen Herre och grunden för sin egen tjänst de kampanjar mot.
Många människor kämpar med sin sexualitet men det finns betydligt kärleksfullare och långsiktigt mer hållbara lösningar än att hävda att alla läggningar till varje pris skall levas ut. Den vandrare som bär en tung ryggsäck blir inte hjälpt av att omvärlden förnekar att ryggsäcken finns.
Thomas F
Man skall vara helhomo för att vara PK.
Bisexuella gillas inte av RFSL.
De är som romer.
Thomas,
Finns det någon form av argument i den här sakfrågan som inte bara utgår ifrån bibeln? Jag tror nämligen att det blir svårt att få gehör i de här frågorna om man bara utgår ifrån sin privata bibelläsning – framförallt i ett så pass sekulariserat land som Sverige.
Bra fråga och synpunkt Christian!
Det finns naturligtvis många ickereligiösa argument som fungerar men det mesta beror på vilka värderingar man utgår från.
Ett spår är den underliggande ”reklam” för gruppsex, våldssex m.m. aktiviteter som Pridekampanjerna bevisligen innehåller. Det strider mot många sekulära svenskars värderingar och rimmar illa med att så många offentliga organisationer och kommuner går ”all in” med sitt stöd utan förbehåll.
Ett annat spår är forskningsspåret där den spretiga forskningen på området gör att du ur nästan valfri ståndpunkt kan hämta stöd i forskningsresultat. Den som vill påvisa att sexuell läggning kan vara påverkbar eller miljöstyrd har t.ex. gott stöd i mängder av forskningsrapporter men motsatsen finns också.
Ett tredje spår kan vara folkhälsospåret. Personer med olika HBTQ-läggningar mår statistiskt dramatiskt mycket sämre än heteropersoner och det slår igenom på livslängd, psykiskt välbefinnande, fysiska åkommor, relationsproblem o.s.v. Ofta hänvisar man då till ”förföljelse” som orsak men då blir forskningsgrunden plötsligt mycket svagare. Andra utsatta grupper påvisar inte alls samma ohälsa vilket mycket väl kan peka på att det finns en direkt faktisk koppling mellan HBTQ-läggning och ohälsa även om variationen är stor.
Ett fjärde spår kan vara samhällsrapporter kring ungdomars psykiska ohälsa där man relativt lätt kan argumentera för samband mellan förändrade normer kring kön, familj, identitet, sexuell livsstil och hur ungdomar mår idag, deras självbild och problem med förvirring kring sin egen grundläggande identitet. Från kärnfamilj till stjärnfamilj innebär drastiska förändringar för barns- och ungdomars uppväxtvillkor.
Sedan finns ju för det femte hela den tekniska biten kring forskningens tekniska framsteg kring barnalstring vilket leder till ständigt förändrad lagstiftning och nya föräldralösningar som man knappt anade för några år sedan. Dramatiska förändringar som på sikt kan förändra grunden för samhällets samlevnadsformer.
Så det kan finnas många argumentspår, men det här är ju till stora delar en teologisk hemsida och blogg.
M v h
Thomas
Den andlige ledaren för Equmeniakyrkan i Stockholmsregionen, vald enligt den ordning som kyrkomöte och ledning stakat ut, har som sitt uppdrag att vara andlig ledare och utvecklare för regionens församlingar.
I Sändaren proklamerar hon tydligt varför hon går med i årets PRIDE parad;
http://www.sandaren.se/nyhet/jenny-dobers-darfor-gar-jag-i-prideparaden
Skälen redovisas i olika stycken av hennes utsaga och kan läsas av envar.
Den andlige ledaren gillar inte allt men solidariserar sig med manifestationen
Det är logiskt inte möjligt att komma till en annan slutsats att den andliga kyrkoledningen hyser sympati för festivalens budskap, upplägg och budskap/innehåll. Polyamorösa, bdsm folk, ponykinks,en man som piskar en halvnaken kvinna fjättrad vid en trästock…allt finns. Vad kyrkoledningen inte gillar framgår inte men hur som helst upskattar ledningen manifestationen som sådan.
Tänk om en annan regional kyrkoledare i Eq kyrkan gick i
KPMLR första majtåg. Många där gillar Stalin och hans utrensningar av judar och andra grupper men utan tvekan finns väldigt mycket människokärlek och solidaritet hos dem. Kan man gå med i ett tåg vars deltagare gillar Stalin och samidigt säga sig att visst finns det sådat jag inte gillar…
Eller medialt ändå mer:
Tänk om en annan kyrkoledare deltar i SD:s alternatva majtåg. Där finns banderoller om ökat stöd till pensionärer. Bort med överförmynderiet för gamla. Höj pensioner. En värdig ålderdom och inga tiggare på gatorna.
Utan tvekan alldeles utmärkta tankar blandat med mindre etiskt bra tankar.
Skulle det vara ok? Knappast. Varför då? Kanske beroende på att grundinställningen såväl till sovjetkommunism och SD är manifest negativ. PRIDE är medialt flow och här faller politiker alltid in. Och kyrkoledningen med.
En annan fråga är hur Jesus förhöll sig till den polyamorösa kvinnan. Han förlät men gav besked vilken väg som var den rätta. Inget av den delen framgår att den andliga ledningen i Stockolm drog fram.
Hilsong döpte 40 i sommar. I helgen döper man 50 till.
Klassisk baptism. Kanske
Man kan aldrig förvänta sig någon bibelförankrad kristendom från Equmeniakyrkans ledarskap. Man får vara glad och förvånad varje gång någon av dem träffar rätt men det är inte så ofta. De flesta av kyrkoledarna simmar runt i tidsandan och fångar upp tidens strömningar, bygger sin teologi på humanism och människovänlighet. Jesu egentliga ord är fjärran eftersom de lägger stor energi på att tolka bort obehagliga innebörder. De tycker att de är så mycket smartare än Jesus och bibelordet för deras tolkningsfilter är så humana och mjukimpregnerade. Därutöver ryggdunksstöd från hela samhällsapparaten. Så när Stockholms kyrkoledare lallar runt i sin teologi byggd på kärleksruset från mötet med HBTQ-folket och gör om budskapet från att bli befriad från synd och ofullkomlighet till att bli befriad från yttre förtryck och i praktiken anklagar Gud för att han skapat en förtryckande heteronorm, så är det bara ett naturligt fullföljande av den tradition som Equmeniakyrkan skapat och verkar i. Mycket mer kommer att komma och det är bara en tidsfråga innan du ser hela den nationella kyrkoledningen i Prideparaden, leende i all kärleksfullhet mot gruppsexgänget intill som utforskat den utvidgade kärlekens oanade möjligheter och därmed vidgat ramarna för Guds kärleksfulla potential för sin skapelse. Och vi har redan sett förväntan uttalas på Sändarens ledarplats att en positiv hållning till Prideagendan borde bli ett krav i den nya kyrkan. Så fungerar ett bygge som från början inte lägger Jesus, Sanningen Vägen och Livet som grund, det tippar och rasar gradvis ihop.
TF
Jag noterar att olika processer inom delar av kyrkolivet sammanfaller med en gemensam grund som tycks ha skapats genom förändrad tolkning av såväl Guds ord som de språkliga ordens egentliga innebörd.
Begreppet kärlek används ju för erotisk kärlek men också som begrepp för kärlek mellan människor i allt från familj till fotbollslag. Vi ÄLSKAR idoler eller IFK Göteborg. Här har jag sett en teologisk debatt som grundas på att vår traditionella tolkning där vi skiljer på kärlek (till ÖIS,AIK etc) från erotisk kärlek är felaktig. Dvs kärlek till människor kan inte skiljas språkligt av erotiken utan den flätas samman. Detta beskrivs som ett översättningsfel eller tolkningsfel. Härav underlättas analysen att när Jesus säger; vi skall älska vår fiender eller sprida kärleken, så kopplas det till HBTQ-frågorna per automatik. I kommunikationen från tex Pride dyker frågan ständigt upp om det kan vara fel att älska en annan människa oaktat kön. Ja vad säger man som svar på det? I kristna HBTQ-sammanhang framförs också detta specifika argument.
Det finns ju rader av ord som omvandlas i sin innebörd i det dagliga språket. ”Skitbra” är väl nu jättebra osv. I det kristna språket uppstår samma förändring men ibland kopplas det också till en medveten eller omedveten teologisk förändring.
Som exempel kan man fokusera på ordet
– EVANGELISATION.
Från Taize kan man läsa följande kring begreppet:
http://www.taize.fr/sv_article4925.html
Missionsbefallningen ger ju ett imperativ till den som vill följa Jesus.
I 1 Kor 9:16 uttalar Paulus sin syn på hans uppdrag.
Missionsbefallningen Johannes 19 21 ff ger ut ett tydligt uppdrag till de som vill bli efterföljare till Jesus.
I Matteus läser jag:
Matt 28: 16- 20
De elva lärjungarna begav sig till det berg i Galiléen dit Jesus hade befallt dem att gå. Och när de såg Honom, tillbad de Honom, men andra tvivlade. Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den Helige Andes Namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er. Och se, JAG ÄR (Guds Namn)med er alla dagar intill tidens slut”.
Ser jag till såväl Sv Kyrkan som frikyrkan (Eq) ser jag allt oftare att man talar om tro och dialog. Dialog med människor som har en annan Gudsbild och som inte tror på Jesus som Guds son. Det som hände nyligen i Storkyrkan när man bjöd in Islams förkunnare var just resultat av en dialogsyn.
Hans U. präst i Domkyrkoförsamlingen klargjorde att för kristna är Kristus vägen till Gud men för andra vet vi ju inget om det (Videoinspelning via Dagen)
Dvs ordet evangelisation har ersatts av Dialog och ambitionen från Jesus om våra medmänniskor oavsett tidigare tro skall beredas möjlighet till omvändelse tro och dop. Har missionsbefallningen eroderat till dialog över ett matbord med mångkulturella rätter i regnbågsfärg?. Eftersom vederbörande kyrkoledare i Sv Kyrkan avgränsar Jesus som vägen till Gud enbart för kristna måste ju Jesu egna ord i imperativform som riktades till målgruppen judar och övriga (hedningar )helt ha underkänts. Jesus blir därvid teologiskt oklok eller dum eller så har prästerna fattat fel och lever i ett eget cirkelresonemang.
Beklagligt är att också Eq kyrkan verkar enastående passiv i missionsambitionerna i förhållande till människor som har en annan tro/religion.
Med den stora muslimska invandring som nu sker i Sverige och med de kvinnor som förtrycks socialt fysiskt och religöst borde Eq ta initiativ till något mer än en dialog.
Med en dialog utan strategi till att få dialogpartners att omvända sig, blir dialogen en form som kan få effekten att de undanhåller medvandrare från möjligheten att få del av Guds nåd, omvändelse, tro, dop och församlingsgemenskap.
Samma principiella hållning till ordet brukar Eq-kyrkans andliga ledare i Stockholm som knallar runt på PRIDE. ”Kinkytorget” har utvecklats mer i år läser jag. Våld, smisk, smärta, klämmor, masker piskor är uppenbarligen uttryck för den mänskliga kärlek som den andlige ledaren i Eq-kyrkan verkar vara uppenbart stolt att manifestera.
Att ”dialogen” kan uppfattas som en kyrklig sanktion av livsformen för såväl kinky, bdsm som poly och swingersgrupper tycks inte bekymra högsta ledningen som verkar uppleva en annan typ av andligt ledarskap i missionsarbetet.
I rollen som regional andlig ledare (EQ-kyrkans grunddokument om rollen som regional kyrkoledare) med ett formellt uppdrag skall ju ledaren ha ett ansvar för församlingarnas utveckling. Stockholmsteologin såsom den praktiseras pedagogiskt verkar vara tydlig i det stycket. Eller:::???
Värderingsförskjutningen pågår kontinuerligt. Eq-kyrkans olika ansvariga skriver om homosexuella som kränks och man vill manifestera välkomnandet. Intressant är nu hur Homosexuella inte enbart finns med i diskussionen utan bisexuella, transpersonligheter, queera (svårt begrepp) och nu senast utvidgat till bdsm (bodysadomachosism). När bdsm kommer via RFSL verkar det godkännas utan fundering. När Hans Scheike piskade kvinnor och sig själv in i fängelse var media och politik (och troligen kyrkoledarna) inte där och bejakade en frihet som Scheikes kvinnor vittnade om.
Sen undrar jag ju om Eq-kyrkan har någon strategi för de bisexuella som anser sig förtryckta och vill leva ut sitt liv till fullo såväl med en partner av motsatt kön som med en av samma kön? Skall vi får se lokala välsignelser av dylika relationer? Argumenten kan transformeras utifrån de som hbtq-kristna använder redan.
Homosexualitet som grund för engagemangen har nu spridts till en betydligt mer bred grupp av personer som vill bli bekräftade med STOLTHET.
Eftersom EQ-kyrkan byggdes på den lokala församlingens frihet noterar jag med stort intresse hur en svängning mot en likformighetspolicy ligger i ledningens tankevärld. I Sändaren redvisas den så här:
”Här har förstås den lokala församlingen sin självklara och viktiga uppgift. Alla lokala församlingssammanslagningar och samarbeten, som i stor utsträckning fanns långt innan Equmeniakyrkan blev till.
Naturligtvis kan och ska de vara olika. Ge uttryck för sin bygd, sin omgivning och sina medlemmar Men det behövs en gemensam teologi som inte fritt kan tolkas efter eget godtycke och smak i varje församling,
Det måste finnas en gemensam syn på dop och medlemskap, som ändå tillåter både vuxen- och barndop. En gemensam syn på homosexuellas rättigheter, en fortsatt utveckling av församlingarnas mångkulturella arbete. En gemensam syn på begreppet folkkyrka kontra medlemskyrka.”
Här jämställs läromässig grund kring tex dop med homosexuellas rättighet som en del av den önskade konformismen.
Det är intressant.
Baptismen, den klassiska, bröt igenom rådande politisk och religiös struktur. De lokala församlingarna med såväl lekmän som predikanter läste bibeln och formade evangelisationen. Den statligt godkända religionsutövningen och religiösa kontrollen bröts upp av pionjärerna under dödshot och här på västkusten( Länsberg mfl) faktiska mordförsök.
Men också den gode Luther stred för skriften mot den rådande politiska och allmänna kontexten. Han fick stå i skottgluggen rejält. Kanske finns det delar av Luther som går att använda och som är högaktuella idag. Jag tror det även om jag inte delar allt (syn på judarna) för att travestera Stockholmsregionens andlige ledare.
Jag delar TF:s bekymrade tankar avseende på vilken grund man inte bara i grunddokument utan i praktiskt byggande bygger färdigt nybygget
Jenny Dobers säger: ”Och jag går för kärleken. I ett sekulariserat land som Sverige är det inte alltid lätt att vara tydlig med sin tro. Men mitt i pridefestivalens vimmel finns människor som med värme och öppenhet talar om evangeliet; om Guds befriande kärlek och alla människors lika värde. Jag går tillsammans med andra för att Guds kärlek som förvandlar våra liv inte gör skillnad på människor. Vi går för att vi önskar att fler skulle få upptäcka den kärleken.”
För mig betyder ”Guds befriande kärlek” befrielse från synd. För mig betyder det att Gud ”förvandlar våra liv” att vi försöker leva ett liv i harmoni med hans vilja. Jag, som många andra, misslyckas ofta i dessa båda, men Guds kärleksvilja, att befria oss från synd, och hans förvandlande kraft ger oss kraft att säga nej till synd, står kvar.
När jag läste Dobers tankar i Sändaren kom jag att tänka att dagens sekulära ”helgon” och ”martyrer” är de som offentlig våga trotsa Guds uppenbarade vilja!
Guds ord och vilja har fått ge vika för känslomässiga försvar av synd.
Med vänliga hälsningar från Kalmar
Vesa Annala
Här i Kalmar hade vi en ”pridevecka” som av undertecknad och av en del andra betraktades som ”hbtq-hysteri”. Barn i skolan utsattes denna hysteri. En av övergångsställen målades med regnbågsfärger i strid mot lagen. Undertecknad blev intervjuad i Barometern och diskussionen har fortsatt i Barometers sidor. Se här: http://www.barometern.se/kalmar/kritik-mot-pride-i-skolan/
Vi lever under den tid som apostlarna profeterade. Sodomi, under prästernas välsignelse, vinner terräng.
Med vänlig hälsning
Vesa Annala