De tre kyrkoledarna: Vi vill ha samkönade äktenskap i Equmeniakyrkan.
Equmeniakyrkan har hittills hållit en låg profil i det som var en starkt omdebatterad fråga inom bildarsamfunden. Men nu pekar de tre kyrkoledarna ut Equmeniakyrkans hållning på ett tydligt sätt. ”Vi vill att det skall vara möjligt för samkönade par att gifta sig i Equmeniakyrkan…”. Om detta rapporterar Dagen och Världen idag. Läs hela uttalandet här. Därmed pekar kyrkoledarna ut samkönad vigsel som något accepterat, positivt och rekommenderat inom equmeniakyrkan. De öppnar också för att de själva, som kyrkoledare, ”i undantagsfall” kan vara förrättare av sådan vigsel.
I en senare kommentar hävdar kyrkoledarna att deras linje inte är någon ny hållning utan en konsekvens av bildarsamfundens hållning. Men i Metodistkyrkan var samkönade vigslar en omöjlighet och Missionskyrkan stadfäste nyligen nationellt äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna. Eftersom Equmeniakyrkan tidigare hållit en låg profil i frågan och det nu för första gången kommer en signal om Equmeniakyrkans nationella hållning så får hållningen betecknas som just ny.
Det är väldigt positivt att kyrkoledarna talar klartext om vad Equmeniakyrkan står för vilket underlättar för församlingar som vill vara evangeliskt trogna och som fortfarande samtalar om vilket samfund man skall tillhöra. Vi vet sedan tidigare att (minst) en av kyrkoledarna inte anser att Jesus behövde dö på korset för vår frälsnings skull och alla sådana signaler gör det mycket lättare för församlingar som står och väger att på ett naturligt sätt välja tillhörighet.
Tyvärr känns detta steg inom Ekumeniakyrkan som något oväntat.
Som vi förstår det är detta steg ett resultat av starka krafter inom fd Baptistsamfundet och liberala krafter inom Missionskyrkan.
Vi har valt att just nu ha våra kopplingar till EFK, men är hela tiden vaksamma över utvecklingen inom kyrkosamfunden (också EFK) då vi förstår att den Onde inte nöjer sig med detta steg utan vill få herraväldet över så många kyrkor som det bara är möjligt.
1Pet.5:8-9
”8. Var nyktra och vaksamma. Er motståndare djävulen går omkring som ett rytande lejon och söker efter vem han skall sluka. 9. Gör motstånd mot honom, orubbliga i tron, och tänk på att era bröder här i världen utstår samma lidanden.”
Tragiskt men inte oväntat
De tre samfundsledarna för Equmeniakyrkan säger följande enligt Världen idag:
”Vi vill att det ska vara möjligt för par av samma kön att gifta sig i Equmeniakyrkan och så har också skett vid flera tillfällen”.
Detta finner jag tragiskt och jag anser att de borde respektera, det som sägs i samma artikel, att de tre samfund som tillsammans bildade Equmeniakyrkan ”ställt sig bakom synen på äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna.”
Att nu de tre ledande i samfundet går ut med en direkt motsatt åsikt är djupt olyckligt och riskerar att splittra det nya samfundet. Men likväl är jag inte förvånad av deras utspel – det ”ligger i tiden” och tyvärr får sånt ofta styra även kyrkosamfundens agenda, tro och lära.
Berndt
Ännu mer oroad är jag nog över Camnerins syn på korset. Kanske borde jag ta och läsa hennes bok. Vad hade den för titel?
”Försoning behövs” Camnerin och Fritzon, Verbum 2012
De tre samfundsledarnas uttalande talar emot den hållning som de tre samfunden hade angående äktenskapet när de bildade Equmeniakyrkan. För att behålla trovärdigheten för det nya samfundet i denna fråga finns det nu bara två förhållningssätt för de lokala församlingarna som valt dessa ledare. Antingen måste man avsätta ledarna om de håller fast vid sin ståndpunkt, eller så måste man ompröva sin egen ståndpunkt i frågan. Ett samfund kan inte ha ledare som går på tvärs med de församlingar som de är satta att leda. Den församling som inte kan besluta i något av dessa fall bör naturligtvis överväga att lämna Equmeniakyrkan.
Hej på er!
Jag är kristen, evangelikal (uppväxt i Missionskyrkan, tillhör EFK), bibeltroende och karismatiker… och homosexuell. Känner att jag, med varsamhet och respekt för de olika åsikter som finns, vill påpeka ett par viktiga saker angående det som sagts ovan:
Jag vet att inte alla homosexuella kristna vill, på grund av sin kristna övertygelse, gifta sig. Andra kommer till slutsatsen att bibeln inte fördömer samkönade äktenskap. Det finns olika sätt att se på det, även bland oss, och det jag vill påpeka är att uppriktiga, bibeltroende, Guds-sökande människor faktiskt kan komma till olika slutsatser i frågan och att det behöver få vara så utan man automatiskt ska behöva jämföras med kristna företrädare som förnekar Jesu verk på korset, eller ännu värre bli förknippad med ”den Onde”.. Visst, vi tycker olika, men hur ska vi kunna ha ett vettigt samtal om vi redan på förhand har demoniserat varandra eller bestämt att vi redan vet vad ’den andre’ tror och står för när det gäller det grundläggande i den evangelikala tron, eller vilken relation hon/han har till Jesus.
Visst kan man diskutera formuleringar etc i kyrkoledarnas uttalande, men viktigast är att det goda, inlyssnande samtalet inte tystas ner av ett samfunds ’officiella hållning’ i frågan. Där hoppas och vill jag tro att equmeniakyrkans ledares hjärtan finns. Låt oss söka genuin förståelse för varandras övertygelser, och vad som ligger till grund för dem.
Hej Anton!
Tack för att du ger dig tillkänna!
Vi har alla våra dragningar och läggningar på olika områden och hos oss alla finns det mycket som inte är enligt Guds vilja. Men du verkar ju ha ganska många ”rätt” på din lista.
Det finns olika åsikter om samkönade äktenskap och det finns olika åsikter om Jesu verk på korset och om kristendomen är enda vägen till Gud och mycket annat. Men som evangeliska kristna har vi främst Bibelns uppdrag att bevaka sanningsbudskapet, leva troget mot Guds ord och sprida Jesu bud och kärlek. Som regel handlar detta om att erkänna våra många avvikelser mot Guds skapelseavsikt på olika områden och sträva efter ett helande, inte att legitimera avvikelserna och försöka rättfärdiggöra konsekvenserna av dem.
Jesu död på korset och frälsningsgärning är helt grundläggande för den kristna tron och därför en omistlighet. Samkönade äktenskap ligger inte alls lika nära kärnan i kristen tro men är däremot ett tema där Bibeln är extremt entydig. Jag skulle vilja påstå att Bibeln inte har ett enda ord som är positivt till homosexualitet och äktenskapet beskrivs konsekvent som ett förbund mellan man och kvinna. Till skillnad mot t.ex. frågan om månggifte som kommer att bli brännande om några år där kyrkan idag är mer kategorisk men där Bibeln ger mer blandade bilder. Jag är inte för månggifte på något sätt men använder detta för att illustrera att det egentligen handlar om att kyrkorna anpassar sig till samhället och samhällets agenda istället för att utgå från evangeliet. Det är för att samhället trycker på som kyrkorna påverkas och ändrar sig, inte för att man hittar trovärdigt stöd i bibelordet. Ingen skulle utifrån en ren bibelläsning komma på att samkönade äktenskap är något bra utan det är utifrån ett starkt samhällstryck(eller kanske personliga behov) som kristna känner ett behov av att tolka om Bibeln så att den säger det man vill.
Och samhället i sin tur förändras oftast utifrån ett politiskt tryck och vilja. Inte så ofta utifrån objektiva fakta som t.ex. att vetenskapen har kommit på att det är si eller så. Och detta gäller också t.ex. homosexualitet och om Jesu försoningsgärning är enda vägen till Gud.
Homosexualitet är en fråga, Jesu försoningsgärning en annan fråga. Men den övergripande frågan i detta fall blir för många Equmeniakyrkans evangeliska trovärdighet för församlingar som idag funderar på vilket samfund man skall tillhöra. Är man med i ett samfund som håller fast vid Guds ord eller tillhör man ett samfund där ”allt skall med”, där alla tolkningar är lika bra, alla har lika rätt, ljus blandas med mörker, sanning med lögn och där ”det goda samtalet” alltid går före Guds ord. Kyrkoledarnas uttalanden ger ledtrådar till detta.
Mer avfallen än vad som är nu kan knappast svensk kristenhet bli innan Jesus snart kommer och hämtar de som varit trogna honom och hans Ord.
1 Joh. 5:3 Kärleken till Gud är att vi håller hans Ord.
Matteus 7:22. Många ska på ’den dagen’ säga till mig: ’Herre, Herre, har vi inte profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?’ 23. Men då skall jag betyga för dem: ’Jag har aldrig känt er; gå bort ifrån mig, ni ogärningsmän.’
När det inte var väckelse/omvändelse efter Nya Testamentets lära som var grunden för samgåendet mellan de tre andligt nedtonade/minskande samfunden till Equmeniakyrkan, utan för att vara många/stora och stå för ett mer allmänt kärleksbudskap än vad Jesus kom med. Då kunde vem som helst tänka sig hur det skulle bli. Då är det närmast underligt att någon enda bibeltroende som har sin tillhörighet i detta nybildade tresamfund nu är överraskad. Och den bibeltroende i denna sammanslutning som nu räknar med att botten är nådd, kommer framöver att bli överraskad igen. Men det är bara att skylla sig själv om man inte protesterar, genom att drastiskt lämna och söka sig till kristna gemenskaper där trons låga brinner klart och starkt. Andra sätt att säga ifrån, kommer för sent. Den tiden är ute för länge sedan. Men det är inte för sent att vakna.
I Jesu namn!
Sigvard Svärd