Jag har funderat över det jag förenar med innehållet i orden ”Klassisk Baptism”. Jag försöker djupförstå det i förhållande av det jag ser av dagens ”moderna” baptistsamfund.
Jag är inte utbildad teolog men historiskt och socialt intresserad.
Självklart utvecklas alla människor och organisationer över tid. Det samhälle i vårt land i vilket baptismen bröt fram är väldigt annorlunda än det vi lever i idag. Det samhälle våra barn och barnbarn växer upp i blir än mer förändrat i många avseenden i jämförelse med det jag hittills varit med om.
Det är en självklart konstaterande för var och en med öppet sinne och intresse för samhälle politik och sociala system.
En intressant fråga i detta sammanhang är om Bibels innehåll, substans och kärnbudskap förändras då vi inte längre ser Mullbärsfikonträd, slaktar påskalammet, har slavar eller jobbar som krukmakare utan kanske som IT pedagoger med förskoleplats.
De bildlika berättelserna eller historiska ramarna i evangelierna betyder ibland rätt mycket och ofta kan de ge oss det budskap som med stor sannolikhet avses. Men samtidigt med att jag försöker hålla mig till källan finns en annan utveckling i sk. liberal eller snarare politisk teologi. Den utvecklingen skrämmer mig. Den sätter dels stämplar på oliktänkande som upplevs som negativa eller förklenande, dels framställs den ”politiskt korrekta” teologin som radikal och framsynt.
Det senaste inlägget är när en präst i Svenska kyrkan i kyrkans tidning skriver ett inlägg där hon vill förändra delar av bibels budskap till mer kärleksfullt och skriver detta:
” Jag förstår att människor utanför kyrkan inte bryr sig, eftersom det är en så verklighetsfrämmande världsbild i ett modernt sekulariserat land, som förmedlas. Men det måste väl finnas någon människa som funderar över detta?
Är det inte dags att vi i kyrkan börjar tala om människor i utveckling istället? Det finns ingen fallen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig! Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod, slaktade lamm och annat förfärligt! Det hör inte hemma i modern tid, bland upplysta människor!”
Här redovisas ett praktfullt exempel där man med beteckning mer kärleksfullhet gentemot människor vill revidera delar av kärnan i evangeliet för att inte stöta bort några.
I Biblisk mening kan detta ses som den yttersta kärlekslösheten då den enskilde som inte får del av bibelns budskap kan missa hela grunden för tro liv omvändelse försoning och evigt liv.
Såsom prästen skriver sätter hon sig över evangeliernas kärnbudskap och ersätter det med en slags beteckning som meter låter som utvecklat av Thomas de Leva än Jesus eller Paulus.
Baptistsamfundet är ute på samma väg i moderniseringens tecken.
På samfundets hemsida kommunicerar missionsföreståndaren Karin Wiborg den 5 januari i år med oss baptister sin syn på framtiden inför 2011:
– “ För mig har året präglats av frågor kring skärningspunkten mellan muslimer och kristna efter en resa till Syrien som jag gjorde med Sveriges kristna råd. Tankarna kring detta förstärktes efter självmordsbombaren, som kom ifrån Tranås liksom jag. Det behövs dialog mellan islam och kristendom och en diskussion kring hur vi bär vår andlighet och samtidigt har utrymme att stå för vår tro.”(Carin Wiborn SB hemsida)
Här markeras en avgrundslik skillnad i det jag läser om Anders Wiberg, pastor i Bohusläns skärgårdsmission tillika med Otto Länsberg eller Aron Andersson, välkänd baptistmissionär. Predikanterna då drevs av Jesu kärlek och kallelsen att vinna människor för Kristus. Ateister, statskonvenanskyrkliga, andligt svala, konsumtionsinriktade, andra religioner ja alla blev föremål för ambitionen att predika omvändelse tro dop frälsning!
Gång på gång tycks det moderna samfundet blandad runt och kanske bort sina uppgifter. Aron Andersson gjorde humanitära insatser samtidigt som han bedrev missionsarbete. Läser man SB hemsida och material handlar en mycket stor del om angeläget socialt solidariskt arbete som i hög grad liknar Röda korset, IM och Rädda barnen. Alla politiskt beundrade organisationer och mycket korrekta.
Wiborns dröm för 2011 saknar som jag ser det likheter med de klassiska baptisterna. Här är det inte mission utan DIALOG med icke Kristus troende om ”hur vi bär vår andlighet och samtidigt har utrymme att stå för vår tro.”
Lägre ambitionsnivå än så kan man inte ha om man inte vill förneka sin tro. I alla fall om man vill förstå SB hemsida. Att stå för sin tro ä väl oftast den nyomvändes första frågeställning. Här ser missionledningen inför framtiden att hon önskar stå för sin tro i dialogen med muslimerna. Ja så skrives det i januari 2011.
Tänk om Aron Andersson skrivit till missionsledningen att han hoppas på god dialog med dem som trodde på trädandar och samtidigt ha utrymme att stå för sin tro.
En rejäl omsvängning i kommunikationen för anpassning av evangeliet i världens värderingar eller en omvändelse i synen på missionsbefallningen?
I veckan visade det sig att Syriens diktator och dennes medhjälpare dels dödat demokratianhängare dels torterat barn. Den blodtörstige diktatorn visar upp en yttre bild av normalitet men en faktiskt verklighet strax under ytan visar likheter med fler diktaturer.
Här ger oss historien erfarenheter. Under tiden fram till 1945 uppvisade den mest kände diktatorn leenden mot leende kyrkoledare som en del i statsmaktens propaganda.
2010 uppvisar dagens diktatorer leenden och ömsesidiga handskakningar med svenska kyrkoledare som går in i det diktatorns systemiska propaganda där han låtsas utvecklande och relgionsneutral trots att han i gärningar tillhör de värsta. Tortyr av barn föregående vecka år 2011 är inget utslag av politiskt vidsynthet.
Det är förvånande att SB eller SKR inte med ett ord protesterar mot denna diktator och hans politik. Hemsidan innehåller istället det vanliga budskapet som grundas på en positiv bild av Hamas och Palestinafrågan i ljudet av samma tankevärld som Ship to Gaza anför mot regionens enda demokrati.
Efter artighetsbesöket borde samma svenska kyrkoledare göra allt för att ta avstånd från mördandet nära kopplat till islamiskt politiskt styre och öppet och dolt förtryck av kristna.
Hitlers handskakning av kyrkan 1943 är lika illa som SKR och baptistsamfundets besök hos den blodbesudlade diktatorn i Syrien.
Är det så att den moderna baptismen genomgått en verklig förändring av den kristna trons innebörd i förhållandet till klassisk kristen syn på Allah och Muhammed? Ses denna gud som identisk med Gud? Är det därför vi accepterar dialogen utan mission eftersom de kanske är på väg mot samma Gudsrike?
Eller är det så att trons konsekvenser blivit kärnan i det som vi för ut och tron finns med men mer som en ideologisk del liknande dess ställning i broderskapsrörelsen som numer öppnar för andra religiösa inriktningar.
Ja egentligen tror jag inte alls så men tanken finns där att något hänt. Att den politiskt kulturella smältdegeln i huvudstaden nära media politik och trendsätteri tycker att bibeln är bra men lite otidsenligt och friheten att tolka delar i den utifrån egna preferenser stämmer väldigt väl som en slags teologisk shopping som inte stöter bort sökarna som vill göra klädsamma fynd. Fynda modernt tänkande med homosexuella äktenskap, blanda med lite shamanism i nattvard,Asatroende teologer och anställ i kyrka och i kristen församling andra religioners förkunnare eller utbilda dessa inom baptistsamfundets hägn till än bättre islamiska predikanter och själasörjare. Fräschörens angenäma beundran frodas i snyggt designade kulturtidskrifter.Eller i QX nätupplaga. Långt långt från den smärtans väg de klassiska baptisterna fick vandra i motvind men med tydlig kurs och angivet mål.
Men om det är så att vi skall nöja oss med dialogens ömsesidighet och stanna därvid vill jag söka mina rötter i landskapet mellan klassisk baptism, missionsprovins och ortodoxi. Jag önskar att alla muslimer i Sverige och andra länder fick möta Guds ord, frälsningens budskap, trons mysterium, befrielsens möjlighet, nåden,dopet och honom som (trots att någon präst ansåg det gammaldags) gick smärtornas väg för just min skull.
Påskhälsningar
Lars Göran Berg
