Islamofobi – en fråga om utbildning?

Det pratas och skrivs för närvarande en hel del om islamofobi, och en del personer anser att svensken behöver lära sig mer om islam. Detta skulle i sin tur leda till att muslimer i allmänhet inte blir sedda som ovanliga eller konstiga, och i förlängningen inte heller som möjliga terrorister. Detta är ett i grunden bra förslag. Frågan är bara hur det låter sig göras. Ska denna utbildning bli obligatorisk, frivillig (kvällskurser på studieförbund) eller räcker det med upplysningsprogram på radio och TV? Har jag förstått läget rätt, så är önskan att söka kunskap om religion inte direkt det som svensken vill. Snarare är religion en icke-fråga.

Låt oss så vända på saken. Är det inte läge att undervisa invandrade muslimer i den kristna religionen? Jag tror inte att kunskapen om kristendom hos muslimer är större än svenskarnas kunskap om islam. Om så är fallet är muslimerna att gratulera. Möjligheten för en muslim att här i Sverige studera den kristna tron är kanske bra teoretiskt sett, men praktiskt kan det vara svårt. Det islamska samfundet brukar inte se med blida ögon på att dess medlemmar studerar andra religioner. Rätta mig om jag har fel. Möjligheten för en svensk (kristen) att studera islam är god, men svenskens intresse för religion tycks inte särskilt stort.

Om jag förstått rätt så är muslimen i allmänhet mycket mera stolt över och kunnig i sin tro än svensken, som ju enligt tradition och vana är kristen. Kristendomen i sin lutherska utformning har visserligen varit statsreligion i Sverige sedan 1500-talet, men det betyder inte automatiskt att svensken vet vad han förväntas tro på. Därför föreslår jag blandade grupper om det ska satsas på utbildning. Det kan gälla både för kvällskurser och för massmedia, typ radio och TV. Undervisa i både kristendom och islam och se till att det finns både kristna (=svenskar?) och muslimer (=invandrare?) med i båda ”skolorna”. Det borde öka insikten från båda hållen.

Kanske någon ändå frågar: Finns det någon risk i detta? Ja, det måste medges att det finns en risk. Storleken kan diskuteras. Det handlar om religionsfrihet. I Sverige har vi frihet att ha religion likaväl som att inte ha det och dessutom frihet att byta religion efter övertygelse. Om en kristen byter religion eller lämnar religionen därhän är det knappast någon som höjer på ögonbrynet. Om en muslim blir tveksam om sin religion eller rent av lämnar den, kan det stå vederbörande mycket dyrt. Detta är den risk jag ser. Kunskap om den andres religion anser jag dock väga tyngre.

Nils-Olof Persson.

Det här inlägget postades i Världens religioner. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *