Från Världen Idag och Baptistsamfundets hemsida läser vi följande prioriterade nyårstankar från Karin Wiborn:
– För mig har året präglats av frågor kring skärningspunkten mellan muslimer och kristna efter en resa till Syrien som jag gjorde med Sveriges kristna råd. Tankarna kring detta förstärktes efter självmordsbombaren, som kom ifrån Tranås liksom jag. Det behövs dialog mellan islam och kristendom och en diskussion kring hur vi bär vår andlighet och samtidigt har utrymme att stå för vår tro.
I Syrien träffade Sveriges Kristna Råd den islamiske stormuftin för ett uppskattat gemensamt samtal och bönestund. Det är förmodligen samma stormufti som enligt Wikileaks uppmanat muslimer till kravaller mot kristna i landet.
Den här dialogen som ofta efterlyses, kan den till och med bestå av engagerad evangelisation månne? Det låter väldigt passivt utifrån Nya Testamentets texter att bara försöka hitta ett utrymme att stå för sin tro och diskutera hur man bär sin andlighet.
Med all respekt för alla människor som önskar fred och goda samtal(det gör jag också) så känns det ändå lite futtigt när vår Missionsledare, och förmodligen massor av baptister, främst önskar dialog och interna diskussioner. Jag ser det som ett uttryck för att modern baptism till stor del är en ”politisk baptism” med främsta fokus på i och för sig viktiga frågor som mänskliga rättigheter, trafficking och kamp för andra religioners rättigheter i Sverige. Men var finns evangeliets glödande visioner om att vinna världen för Kristus och göra alla folk till lärjungar? Har vi vuxit ur, blivit mognare, lagt Jesus lite åt sidan? Det är kanske något bara för de där speciella som håller till i NFU-verksamheten(Naturlig Församlingsutveckling) kanske?
Min önskan är att vi skall hitta vägar för att nå självmordsbombare och andra med Jesu frälsande ord. Och där finns det tillräckligt mycket att göra för det syns så lite väckelse runt om i vårt land eller i mitt eget liv om man så vill.
När kommer uppmaningarna från världens kyrkoledare att hålla inne med evangelisationen ”för fredens skull”? Det känns inte så långt borta, t.ex. när Iran medvetet förföljer ”problematiska” kristna och motiverar med att evangeliska grupper evangeliserar aktivt. Då manar kyrkoledarna till fridsamhet och lugn.
Men kanske skulle de istället säga som pionjärerna i Bohusläns Skärgårdsmission: ”-Du måste gå dit. Dödar de dig är du knappast den förste som dödas för Kristus!”
Och hur var det Jesus beskrev att det skulle bli för kristna på uppdrag?
Det är ett annat sätt att se på religionskonfrontation.
Thomas Forslin
ÖVERDRIVET
Hade du skrivit detta för en vecka sedan hade jag nog tyckt att det var lite överdrivet talet om POLITISK BAPTISM. Det måste ju finnas någon slags andlighet i botten på dem som håller på och pillar med organisationen av GF-kyrkan.
Fredag den 7 januari läste jag i Världen Idag:”kommer man också att starta en ny gemensam kvinnorörelse”. ”Och ledare för det är politikern och missionspastorn Anna Kettner”.
Man har alltså startat en kvinnorörelse INNAN man ens bildat kyrkan !
Det är väl inget fel med kvinnorörelse i politiska sammanhang, men vad har det med en gemensam tro och kyrka att göra? Jo, man vill markera att man är med sin tid och förutseende. Men vad är det man markerar ?
En skrämmande synllighet av oandlighet och politisk korrekthet. Egentligen en MYCKET skrämmande i en tid av andligt avfall. Det har absolut inte med kvinnofrågan att göra, det kunde lika gärna vara en miljörörelse eller nåt sån´t.
Man har faktikst skickat tydliga signaler om vart man är på väg med GF-kyrkan. En kyrka bort från den enkla tron.
Och Thomas, det var nog mer profetiskt skrivet än vad du kunde tro.
Jag, personligen har hela tiden velat ha en positiv grundinställning till försöket med GF-kyrkan trots att jag är emot samfundsbildande av princip. Men efter detta meddelande måste jag säga att jag misströstar jag rejält.